Wizards Unite

Som hängiven spelare har jag naturligtvis de senaste veckorna ägnat mig åt det nya spelet Wizards Unite. Spelet påminner i hög grad om Pokemon Go, man ger sig ut i verkligheten och letar efter virtuella saker. Eftersom jag älskar Harry Potter kände jag mig genast mer hemma i Wizards Unite än i Pokemon Go, även om jag spelat det senare långt efter att alla barn tröttnat.

Grundidén i WU är att en katastrof skett och en mängd magiska saker har hamnat i mugglarvärlden. Uppdragen är att finna och återlämna dessa "fyndigheter" och för att göra det måste man strida mot olika "ofyndigheter" genom att kasta förtrollningar (röra fingret över skärmen i olika mönster). Skärmen visar en karta över din omgivning med olika permanenta eller temporära tillägg.

Spelet går som sagt ut på att fånga in magiska saker, detta görs framför allt genom att man klickar på de brickor eller "spår" som sporadiskt dyker upp och vinner över "ofyndigheten". För att kunna "kasta besvärjelser" måste du ha energi, detta får du i olika "värdshus" som är permanenta. Du kan också få energi permanenta växthus, och i dessa samlar du också in ingredienser för att brygga trolldrycker. Ingredienser dyker även upp sporadiskt i omgivningen. Trolldryckerna behöver man för att vinna över lite svårare "ofyndigheter" och för trollkarlsutmaningar som sker i forten, den tredje varianten av permanenta "byggnader".

När man inleder spelandet väljer man namn och yrke, jag är så klart professor Lyran McGonagall. När man spelar får man poäng (XP) och levlar allt eftersom. Även inom yrket förbättras man av böcker och rullar som man får som belöningar i fort, i spår och av flyttnycklar.

Det är många saker att hålla koll på, t ex vad man har i sitt valv, hur man brygger drycker och får flyttnycklar och hur man vinner i fort. Det finns statistik och nörderier för mängder av detaljer. Och en av de roliga sakerna är att man kan ha vänner. Det är rätt många bokbloggare som spelar och när vi samlas på ett ställe går inga "ofyndigheter" säkra.

Booker Prize 2019, långa listan

Booker Prize har publicerat den långa listan över de romaner som kan erhålla 2019 års Booker Prize. Juryn kommer att presentera en kort lista den 3 september och den 14 oktober tillkännages årets vinnare. En del av författare är gamla bekantingar, medan andra är nya för mig.

Margaret Atwoods The Testaments ges ut på svenska av Norstedts i september med titeln Gileads döttrar. Undrar om någon bok varit så efterlängtad, någonsin? Romanen är en fortsättning på Tjänarinnans berättelse, en av de absolut bästa romaner jag läst. Ni har väl inte missat filmatiseringen på HBO?

Chigozie Obiomas An Orchestra of Minorities ges ut av Ordfront med titeln Minoritetsorkestern, en "ödesmättad Romeo och Julia-historia om en fattig bondpojke och den passionerade kärlek som förändrar hans liv.". Jag tyckte mycket om Fiskarmännen av författaren och ska absolut läsa Minoritetsorkestern.

Max Porters Lanny ges ut av SEKWA med samma titel och detta är en roman jag verkligen ser fram emot. Den beskrivs av förlaget som en "djärv och märklig berättelse där fabler möter nutida liv i engelsk by", visst låter det magiskt spännande?  Jag älskade författarens debutroman Sorgen bär fjäderdräkt.

Salman Rushdies Quixotte beskrivs som en modern variant av Cervantes Don Quijote. Av Rushdie har jag endast läst den helt fantastiska Midnattsbarnen, den vill jag gärna rekommendera.

Elif Shafaks 10 Minutes 38 Seconds in This Strange World  utspelar sig i minnet hos en döende (eller död?) kvinna och skildrar hennes turbulenta liv. Den här romanen verkar mycket speciell. Jag har tidigare läst författarens Bastarden från Istanbul, med lite blandade åsikter.

Jeanette Wintersons Frankisstein är en omarbetning av Mary Shelleys Frankenstein och handlar om utvecklandet av AI (artificiell intelligens). Det här låter som måste-läsning. Jag har läst flera romaner av Winterson, den mest kända är Det finns annan frukt än apelsiner. Winterson ges ut av Wahlström & Widstrand, jag hoppas de är på gång med Frankisstein!



Här är alla de nominerade, vilka har ni läst?

Margaret Atwood (Canada), The Testaments 
Kevin Barry (Ireland), Night Boat to Tangier 
Oyinkan Braithwaite (UK/Nigeria), My Sister, The Serial Killer
Lucy Ellmann (USA/UK), Ducks, Newburyport 
Bernardine Evaristo (UK), Girl, Woman, Other
John Lanchester (UK), The Wall 
Deborah Levy (UK), The Man Who Saw Everything 
Valeria Luiselli (Mexico/Italy), Lost Children Archive 
Chigozie Obioma (Nigeria), An Orchestra of Minorities
Max Porter (UK), Lanny 
Salman Rushdie (UK/India), Quichotte 
Elif Shafak (UK/Turkey), 10 Minutes 38 Seconds in This Strange World
Jeanette Winterson (UK), Frankissstein 

Och bergen skall rämna

Läsare av bloggen har säkerligen lagt märke till att "gamla" klassiker är ojämförligt den allra bästa litteraturen, för mig. Jag älskar romaner av Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist, Per Anders Fogelström, Hjalmar Söderberg, Moa Martinson m fl. Det är inte ofta jag fastnar på samma sätt för moderna författare, men Erika Olofsson Liljedahl är en av dem. En av mycket få, får jag väl lov att tillägga. Debutromanen Någonstans brister himlen hyllades av både kritiker och "vanliga" läsare, själv öste jag beröm över romanen och beskrev författaren som "en av våra blivande stora författare". Bok nummer två kan för många författare vara svår, och det var med en blandning av oro och högt ställda förväntningar jag läste de inledande sidorna av Och bergen skall rämna. Låt mig redan nu bara slå fast, alla förväntningar infriades med råge. Jag, som under nästan ett helt år haft svårt att läsa p g a begynnande utmattning, kunde knappt lägga ifrån mig boken.

Det är sommar år 1901. Prästen Georg och hans maka Hedvig har flyttat norrut till det lilla samhället Tornehamn, en plats där civilisationer möts, där järnvägen med möda byggs och där samerna ska kristnas. Georg ägnar dagarna åt sina prästerliga plikter, medan Hedvig håller hemmet fint och längtar efter sin far och sina syskon. Hon skriver brev till fadern och förgyller tillvaron för att inte oroa dem där hemma. Men ensamheten är stor, och sorgen efter ett missfall och längtan efter barn tung. Då det blir möjligt att ordna med rallararbete till den yngre brodern David, väcks ett hopp om att få vara betydelsefull för någon igen. Samtidigt har den ordinarie läraren för samebarnen fått förhinder och Hedvig lyckas övertala maken att få vara deras lärarinna. Men ingenting är lätt och enkelt i den karga, vackra fjällmiljön och de oskrivna reglerna är orubbliga.

Liksom i debutromanen är miljöskildringarna i Och himlen skall rämna fantastiska. Beskrivningar av kylan som får tänder och gnager sig in och de böljande, skälvande bergen som kryper närmare är ren njutning att läsa. Kontrasten till detaljerade beskrivningar av smuts och misär i rallarbaracken är stor. Karaktärerna väcker intresse och empati hos läsaren, och speglar den omtanke författaren skapat dem med. Hedvig är den som kommer mig närmast, hennes försök att göra gott berör mig. Samtidigt är hon inte helt enkel att förstå, precis som det är med många människor. Handlingen engagerar, jag blir berörd och vill hela tiden läsa lite till. Och gestaltningen av tidsandan och det gräsliga sätt samerna behandlades på är viktig läsning i en tid där rasismens fula tryne åter vädrar dagsljus.

Sammantaget är Och bergen skall rämna en engagerande, angelägen berättelse skriven på ett poetiskt, sparsmakat, oerhört vackert språk. Jag hoppas att författaren redan är i färd med nästa bok!

OCH BERGEN SKALL RÄMNA
Författare: Erika Olofsson Liljedahl
Förlag: Historiska Media (2019)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Anna, Boktanken

Favoriter i fina utgåvor - Pär Lagerkvist

Pär Lagerkvist har varit en av mina favoritförfattare sedan jag i unga år läste Barabbas och kände igen mig i en fiktiv karaktär. Sedan dess har jag genom åren ofta återvänt till hans berättelser och varje gång förundrats över hur enkelt och Lagerkvist gestaltar de allra svåraste teman. Romanerna handlar ofta om människans relation till ondskan och till en förlorad Gudsgestalt. Brombergs har gett ut de vackra utgåvorna ovan, de allra vackraste i min bokhylla.

Läs gärna mina recensioner av Lagerkvists romaner och lyrik:

Barabbas
Bödeln
Sibyllan
Dvärgen
Onda sagor
Samlade dikter

Äntligen läsning

 Äntligen sommar, semester och lite tid och ork att läsa. Fortfarande är det framför allt ljudböcker som lockar, men just nu har jag även kommit igång med en "läsbok" som verkligen engagerar mig. Den bok jag talar om är Och bergen skall rämna av Erika Olofsson Liljedahl, författarens andra bok. Debutroman Någonstans brister himlen var en av 2017 års starkaste läsupplevelse, så ni kan tänka er att jag hade höga förväntningar på tvåan. Och hittills, ungefär halvvägs genom boken, har alla mina förväntningar infriats, jag tycker oerhört mycket om författarens poetiska språk och den inkännande tonen i gestaltningen av ett hårt liv i en överjordiskt vacker, skrämmande natur.

Även på ljudboksfronten har jag hittat en pärla, Ensam i Berlin av Hans Fallada. Boken skildrar de små enskilda människornas försök till protest not den nazistiska regimen på ett oerhört enkelt, osentimentalt och ändå gripande sätt.

Mer om de båda böckerna kommer så småningom.