Sommarens topp 3

Det blev mycket lite läst den här sommaren och inte är jag så nöjd med mina läsval heller. Därför består sommarens topplista bara av tre titlar. Men de här titlarna är å andra sidan riktigt bra (Andarnas hus kom inte med p g a att det var en omläsning, den skulle annars slå sig in på alla listor).

Guds barn av Lars Petter Sveen utspelar sig vid tiden för Jesu födelse, levnad, död och återuppståndelse. Romanen gestaltar olika personer och händelser från Nya Testamentet, den är en lågmäld, verklighetsnära skildring av mänskligt mörker där ljuset ändå emellanåt glimmar till.

I ett annat land är Mare Kandres debutroman, den gestaltar en flickas barndom genom en serie sammanhängande prosalyriska avsnitt. Författaren skapar en värld som skrämmer och lockar, en barndomsvärld jag känner igen mig i.

Judas av Amos Oz är en fantastisk roman som skildrar de stora frågorna och sammanhangen, som de ter sig i den lilla människans värld. Allt blir begripligt, om än inte enkelt. Den handlar om Judas Iskariot och om olika händelser i samband med staten Israels tillblivelse.

Guds barn

I somras började jag temaläsa romaner som utspelar sig under tiden för Jesu födelse och levnad på jorden. Jag läste Judas av Amos Oz, Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren av Philip Pullman och Guds barn av Lars Petter Sveen. Oz är en favoritförfattare sedan tidigare, Sveen blev omedelbart en ny favorit. Lars Petter Sveen är en relativt ung, norsk författare (f 1981) som man bör ha ögonen på. Han spås en lysande framtid. Jag hoppas att hans roman Fem stjerner, om unga människor på flykt i Europa, kommer att översättas till svenska snart.

Guds barn inleds i Betlehem vid tiden för Jesu födelse och avslutas med händelserna efter hans död och återuppståndelse. Romanen är uppdelad i olika, mer eller mindre, sammanhållna kapitel där olika personer och händelser från Nya Testamentet gestaltas. Läsaren får möta många karaktärer som finns med i utkanten av Bibelns berättelser, t ex soldaten Cato och hans grupp som, på Herodes order, ska döda alla nyfödda gossebarn, fiskarna som blir Jesu lärjungar, de spetälska och stammande som söker Jesu hjälp, rövaren Nadab som vill göra gott och Simon Petrus, lärjungen som bävar inför att han ska förråda sin Mästare. Även Jesus själv dyker upp i romanen, han är den som lyssnar och med beröring skänker tröst och hjälp. Han är ofta trött, kanske känns uppdraget övermäktigt.

Det finns mycket mörker, våld och lidande i Guds barn och det är detaljerat skildrat. Olika härskare/ledare beordrar andra att utföra våldshandlingar, medan de som tvingas utföra våld försöker söka andra vägar. Författaren skildrar en mänsklig strävan efter det goda, en strävan som ibland blommar ut i mötet mellan människor. Texten är, till största delen, lätt att ta till sig och ofta mycket konkret i sitt beskrivande av handlingar. Vissa delar är mer komplicerade, drömska och symboliskt laddade.

"Det var på Kung Herodes den stores tid, vi var på jakt efter en liten judekung som blivit född. Stjärnorna var framme, vi hade kommit för att döda honom.
Tuscus brakade in genom dörren och röjde väg åt Cato som tog ledningen med svärdet i handen medan jag följde efter. Longus stannade kvar utanför. Ett gammalt par låg på knä i det trånga rummet. En skraltig oljelampa lyste och kastade ett flackande sken över de gamla. Cato pekade på dem med svärdet, han förde kommandot, han var vår ledare. Han öppnade munnen, men i stället för att säga något spydde han. Han böjde sig fram och kräktes på golvet. Tuscus tog ett par steg åt sidan.
---
Det är över för i natt, sa Cato och spottade och sa åt oss att hämta vatten. Det luktade om honom. Det luktade om oss alla. Stjärnorna brann på himlen, en starkare än de andra, ingen av oss hade sett något sådant tidigare."

Guds barn belönades med P O Enquist-priset 2016. Det är lågmäld, verklighetsnära skildring av mänskligt mörker där ljuset ändå emellanåt glimmar till. Rekommenderas!

GUDS BARN
Författare: Lars Petter Sveen
Översättare: Staffan Söderblom
Förlag: Norstedts (2018)
Köp: Adlibris, Bokus
Recension: Bernur

Tematrio - GRÅ

Grå vardag, grå böcker, namn man kan associera till grå, välj själv! Veckans tema är grå, låt se hur uppfinningsrika svar ni kan få till!

1. Momo - eller kampen om tiden av Michael Ende är min favoritbarnbok. Momo är en liten flicka som rymt från ett barnhem och nu bor för sig själv intill en ruin i en okänd stad. Momo är dock inte ensam för hon kan den sällsynta konsten att lyssna. Men plötsligt upphör vännerna att komma, den ena efter den andra. De har inte tid. Det blir Momo och hennes vänners uppgift att försöka rädda staden från tidstjuvarna, de grå männen. Klokt och filosofiskt för alla åldrar.

2. Det sägs att en stjärna faller av Linda Gray Sexton är en mycket sorglig roman jag läste i början av 90-talet. Jag minns egentligen bara att boken handlar om relationen mellan en mamma och hennes pojke och att jag grät mig genom den.

3. Agnes Grey av Anne Brontë är en s k guvernantroman, en klassisk roman om den goda, fattiga flickan, som vinner kärleken. Man får snabbt en nära relation till Agnes via bokens dagboksform. Romanens styrka är dess underbara språk och dess hejdlöst roliga (om än tendentiösa) personbeskrivningar.

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

7. Anna K är död

Ja, jag lyckades faktiskt läsa ut Anna Karenina i somras, men det tog nästan död på min läslust. Tyvärr blev författarens önskan att dränka mig i kloka sanningar om vikten av ett hårt arbete på landet och ett sunt leverne mig övermäktigt. Jag tappade helt fokus på "huvudstoryn" och läste rätt snabbt. Till slut blev läsandet en kamp där jag inte kunde låta boken vinna över mig. Så ja, jag har läst den, men jag har egentligen inte så mycket att säga om den. I stället ska jag bara dela ett par citat som jag faktiskt gillar. Båda handlar om familjer; ett är de välkända inledningsmeningarna, ett är ur slutet av romanen.

"Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.”

 "För att man ska kunna företa sig någonting inom en familj krävs antingen fullkomlig misstämning eller kärleksfull harmoni makarna emellan. När emellertid förhållandet mellan makarna är obestämt och varken det ena eller det andra går det inte att företa sig någonting alls."

När Tolstoj är som bäst fångar han familjens inre liv och förutsättning på ett genialiskt sätt. Det blev den stora behållningen av Anna Karenina.

Ru i repris

Repriserar Kim Thúys första roman som översattes till svenska eftersom författaren nominerats till Den Nya Akademiens pris. Jag kan inte komma på någon jag tycker förtjänar detta pris mer.

Romanens berättare, liksom författaren, lämnar Vietnam som båtflykting på flykt undan kriget i slutet av 70-talet. Efter svåra upplevelser till havs och i flyktingläger anländer familjen till Kanada. I korta, icke-kronologiska avsnitt får vi ta del av barndomen i Vietnam, den ohyggligt skrämmande flykten, olidliga umbäranden i flyktingläger, ankomsten till en helt ny värld och utmaningen att leva i exil.

Berättaren ger oss skärvor ur sitt liv, i korta fragment skildras tragiska, komiska och kärleksfulla händelser. Det finns så många små oförglömliga berättelser i boken, så många personer vars öden berör. Pojken som sprang över fältet med meddelanden och hans mor, den utvecklingsstörda mostern som fick ett barn utan att veta om det, mannen som utsattes för en skenrättegång och de hemlösa barnen som avlats av soldater och inte passar in någonstans har alla fått en plats i mitt hjärta.

När jag sitter och funderar över vad Ru egentligen handlar om, tycks den faktiskt handla om allting. Även om bokens kontext är mycket tydlig - den utspelar sig under en viss tid i en viss del av världen - tycks den vara universell. Den här är en roman som handlar om livet, om barndomen, om föräldraskap, om krig, om rotlöshet, om rädsla, men framför allt om kärlek. Kärleken mellan föräldrar och barn, moderskärleken. Berättaren föddes under Tet-offensiven, i Saigon, under en tid då marken färgades röd som körsbärsblom och blod.

"Det var min uppgift att födas för att ersätta de liv som gått till spillo. Det var min plikt att låta mitt liv bli en fortsättning på min mors liv.... Med dessa i det närmaste utbytbara namn markerade min mor att jag var en fortsättning på henne och att hennes historia skulle leva vidare genom mig." (sid 9-10)

Texten är sällsamt vacker, anspråkslös och saklig. Osentimentalt och lågmält skapar författaren bilder fyllda av röster, ljud, smaker, dofter, färger, känslor.

I inledningen får vi veta att ordet "ru" betyder bäck (i överförd betydelse flöde av tårar, blod eller pengar) på franska och vaggvisa eller att vagga på vietnamesiska. Det visar sig sedan under läsningen att titeln perfekt beskriver min upplevelse av texten; jag översköljs av känslor och vaggas stillsamt av det poetiska språket. Sammantaget ger Ru en oförglömlig läsupplevelse, handlingen är oerhört engagerande, texten nästan olidligt vacker och dessutom är boken snygg. Full pott!

Ru
Författare: Kim Thúy
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: SEKWA (2011)
Köp: Adlibris, Bokus