Tematrio - Ungdomsböcker

Var gränserna går mellan böcker för äldre barn, ungdomar, unga vuxna och "gamla" vuxna har jag inte så noga koll på, men många med mig gillar ju att läsa ungdomsböcker, oasvsett vilken ålder man råkar ha. Berätta om tre bra böcker som passar för ungdomar!

1. Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren har jag precis börjat läsa och jag är helt enkelt stormförtjust. Så himla bra hon fångar både det som är mysigt och det som är ruggigt med att vara tonåring.

2. Trilogin Sagan om Turid av Elisabeth Östnäs handlar om en ung flicka som lever på vikingatiden, en tid då striderna var många och gudarna nyckfulla. Männen har makten och övergrepp är vardag, särskilt för trälarna. Bra historisk svit för unga. Och äldre.

3. The Curious Incident of The Dog in The Night-Time av Mark Haddon handlar om Christopher, som är 15 år och har Aspergers syndrom. En fin gestaltning av hur det är att leva med funktionsvariationer.


 "Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Kazuo Ishiguro

Kazuo Ishiguro föddes i Japan i en samurajfamilj och flyttade till England, temporärt, vid fem års ålder. Han upplevde sig som annorlunda i sin nya miljö och familjen hade bara japanska saker i hemmet. Det var ju meningen att de skulle flytta hem igen, men så blev det inte. Som tonåring ägnade sig Ishiguro mycket åt att skriva låttexter och spela gitarr. Han blev dock aldrig någon bra musiker. Men han reste till USA och Kandada och följde sina idoler. En av dem var Bob Dylan och Ishiguro är mycket nöjd över valet av förra årets Nobelpristagare.

När Ishiguro skriver börjar han med en mycket kortfattad sammanfattning av det han vill ha sagt och det boken ska "handla" om. Återstoden av dagen handlar, enligt författaren, helt enkelt om en man som valt att ägna sitt liv åt att tjäna någon, som senare visar sig vara nazistsympatisör och därmed inte alls värd att betjänas. När huvudpersonen ser tillbaka på sitt liv inser han att hans livsval inte varit så bra, trots goda avsikter. Never let me go är en metafor för insikten att vi alla ska dö, där tanken är att läsaren ska känna igen sig i huvudpersonernas villkor. Senaste romanen Begravd jätte är en mytisk saga som utspelar sig på 500-talet i det kommande England där freden mellan saxare och normander är bräcklig. Det äldre paret Axl och Beatrice ger sig iväg på en resa för att återse sin son. De har dock svårt att minnas honom, ja svårt att minnas något överhuvudtaget. En drake har lagt en glömskas dimma över hela landet. Enligt Ishiguro ville han skriva om minnet, vad man glömmer och vad som kanske är lika bra att glömma.

Jag har under hösten lyssnat på uppläsningar av all de tre ovan nämnda romanerna, sedan tidigare hade jag både sett filmatiseringar av och läst Återstoden av dagen och Never let me go. Just filmatiseringen av Återstoden av dagen påverkar i hög grad läsningen, helt enkelt för att både Anthony Hopkins och Emma Thompson gör så fantastiska rollprestationer i denna sorgliga berättelse om en man som, enligt de flesta av oss, väljer helt galet i sitt liv. Även filmatiseringen av Never let me go är riktigt bra och så även romanen, så klart. Begravd jätte blev jag inte riktigt lika förtjust i. Jag tappade bort en del av djupet i berättelsen i alla magiska och humoristiska inslag.

Sammantaget är Ishiguro en oerhört läsvärd författare som skriver så att det kan passa många.

Gunnar Ekelöf

Gunnar Ekelöf räknas som en av de största svenska poeterna. Han växte upp i en välbärgad familj, som dock förlorade sin förmögenhet under depressionen i slutet av 20-talet. Ekelöf fokuserade i sitt liv och i sitt skrivande på det elementärt mänskliga och hittade aldrig någon hemvist i vare sig religion eller politik. De tidiga dikterna var starkt påverkande av fransk surrealism, medan de senare verken präglades av kluvenhet mellan mysticism och rationalism. 1932 debuterade Ekelöf med diktsamlingen sent på jorden, vilken fick ett negativt bemötande av kritiken. Idag ses den som ett av de mest banbrytande verken i svensk litteratur. Genombrottet kom 1941 med diktsamlingen Färjesång. I senare verk häcklade Ekelöf det självgoda svenska välfärdssamhället och uttryckte främlingskap och vantrivsel. Absurdism och groteskerier genomsyrade hela författarskapet. (Info från Wiki och Projekt Runeberg.

Jag har läst några olika dikter ur Ekelöfs verk och slås av hans förmåga att uttrycka människans behov och natur i korta kärnfulla rader.

Titeln sent på jorden kommer från följande strof ur dikten "kosmisk sömngångare":

nu är det sent på jorden, och ödet sluter redan mina
ögon men drömmarna förvandlar mig
återigen till ett barn som letar snäckor
med ljus och lykta i skymningen som
faller över strändernas ödsliga
barnkammare

"apoteos"

ge mig gift att dö eller drömmar att leva
askesen skall sluta i månens portar som solen redan / välsignat
och fastän oförmälda med verkligheten skall den dödes
drömmar sluta beklaga sitt öde.

fader åt himmel återlämnar jag mitt öga som en blå / droppe i havet
den svarta världen böjer sig inte mer för palmer och / psalmsång
men tusenåriga vindar kammar trädens utslagna hår
källor släcker den osynlige vandrarens törst
fyra vädetstreck står tomma omkring båren
och änglarnas musslin förvandlas
genom ett trollslag
till intet

Och några rader ut dikten "Scenario":

Vad skall jag göra med mörker?
Vad skall jag med mörker göra?
Att falla är bot för svindel
Att falla vore bot för svindel
och svindel vore bot för skräcken
för den som kunde falla ...

Sammantaget är det jag läst av författaren intressant och lockar till mer läsning. Har ni några favoritdikter eller citat?

Eftersnack Nobelpriset 2008 om "läckan"

Här kommer en repris av ett inlägg jag skrev 2008 då Le Clézio tilldelades Nobelpriset. Några timmar innan den nye Nobelpristagaren annonserades hände märkliga saker på vadslagningsbyråerna. Och nu tycks ju sanningen om en läcka krypa fram. Det här är ju långt ifrån det värsta "kulturprofilen" gjort, fy tusan för alla kräk som utnyttjar sin maktställning att förtrycka andra.

REPRIS

Jag hade inte planerat att skriva något mer om årets Nobelpristagare eftersom jag inte har någon större kunskap om honom, och eftersom det ändå skrivs om honom överallt. Det som sägs om honom verkar ganska likriktat, han talas om i positiva ordalag, dock utan några direkt översvallande beskrivningar. Fast naturligtvis är han en stor Sverigevän... Men artiklarna är lite svala och oengagerade, tycker jag. Urvattnat och slätstruket, har varit mitt intryck.

Då hittade jag den här artikeln i GP. Och säga vad man vill om danskar, slätstrukna är de inte. I Danmark kritiseras årets Nobelpristagare skarpt. Man beskriver valet av Le Clézio som "oinspirerat" och Le Clézio själv anses "höra historien till". Dessutom anser den danske författaren Thomas Thurah att Le Clezio gör sig skyldig till "sentimentala förenklingar och överlastad symbolik som bidrar till att trivialisera problem som krig, svält och miljöhot". Det var ord och inga visor, det. Huruvida det ligger något i danskarnas synpunkter har jag ingen aning om, men jag tyckte att det var intressant är hitta något lite mer engagerat och ifrågasättande om den nye Nobelpristagaren. Det gjorde mig faktiskt lite mer inspirerad att läsa honom.

Ett annat efterspel till torsdagens presentation av Nobelpristagare har varit diskussioner om "läckor". Och att de funnits är väl rätt uppenbart. Jag skrev ju själv om situationen på Ladbrokes någon timme innan det var officiellt att Le Clézio var den utvalde. Maken försökte satsa en slant, men det gick tyvärr inte... Dessutom var det ju redan förra året så att någon började spela kraftigt på Lessing innan hon presenterats som pristagare. Så en läcka finns och den ska Horace "täppa till" (som han sade i bästa macho-stil *hihi*).

Tematrio - Önskade bokklappar

Det känns faktiskt alldeles nödvändigt för mig att få lite bokklappar även i år. Även fast bokhyllan bågnar. Är det lika för er? Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!


1. Jag behöver faktiskt absolut den nyutgivna inbundna utgåvan av Isabel Allendes Andarnas hus. En av de bästa jag läst.

2. Lars Lerins böcker är lika vackra både bild- och ordmässigt. Axels tid skulle jag allt gärna vilja ha.

3. Lyrik vill jag läsa mer, klassiker som Ekelöf och Boye borde bo i min bokhylla.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!