Swede Hollow

Jag älskar böcker som får mig att googla och det var jag tvungen att göra när jag läste Swede Hollow. Jag var ju sedan tidigare bekant med Vilhelm Mobergs torpare, drängar och fattigfolk från byarna, som gav sig iväg till det stora landet för att söka lyckan, tilldelades mark och på sikt klarade sig ganska bra. De var starka nybyggare. Likaså har jag släktingar som for till Chicago och också fann sig rätt så väl tillrätta. Men i Larsmos Swede Hollow finns inga enkla, lyckliga slut. Här är det fattigt, skitigt och eländigt på riktigt. Och det jag lär mig när jag googlar är att skillnaden var stor mellan torpare som Karl-Oskar och Kristina som gav sig iväg tidigt (1840-tal) och de stadsbor som reste i "en stor våg" närmare sekelskiftet. De senare hade levt i fattigdom i svenska städer, de var arbetare utan jobb och de hamnade längst ner i hierarkin i det nya landet. De fick bo på soptippar i slummen.

I Larsmos Swede Hollow får läsaren följa trebarnsfamiljen Klar från Örebro och lära känna dem och deras grannar. Här bor bröderna Lundgren, Ola Värmlänning, Agnes Karin med maken Hemske Hans och grannfrun Inga. Någon har kanske dödat och någon hamnar i fängelse utan att ha gjort det. Här finns frihetslängtan och här finns kärlek. Och här finns sorg, smuts, fylla, sjukdomar, olyckor och allt elände man kan föreställa sig.

Idag pratar vi om hur viktigt det är med integration, de svenskar Larsmo skriver om blev aldrig ens andra klassens medborgare. I slummen bodde de tillsammans med ungefär lika illa sedda irländare och italienare. Vägarna ut ledde till graven, till fängelset eller - i bästa fall - till ett äktenskap där ens ursprung totalt förnekades. Det enda de hade var varandra, svenskarna hjälpte varandra, på samma sätt som irländarna, italienarna o s v också höll sig till varandra. Precis på samma sätt som somalier, irakier o s v idag gärna vill bo nära varandra för att ha någon att vända sig till när det behövs. Att det finns en verklig historisk bakgrund till en del av de livsöden som skildras, gör boken extra intressant.

Det som framför allt fängslar mig i romanen är de mycket speciella karaktärerna. Det är i utformandet av dessa författaren verkligen når läsaren, utan dessa skulle romanen bli en alltför tungläst dokumentär. Men kanske, kanske tar karaktärerna samtidigt fokus från berättelsen om Swede Hollow och blir lite för mycket en berättelse om några mycket speciella människors livsöden. Jaja, kanske hit eller dit - berättelsen är fängslande och gripande och nog dokumentär att inte bli sentimental.

Sammantaget är Larsmos Swede Hollow en mycket angelägen roman som skildrar immigrantens öde - då och nu.

Jag har sett hur fin den inbundna utgåvan är på bild hos Ivana och känner att detta är en bok jag gärna skulle vilja äga.

SWEDE HOLLOW
Författare: Ola Larsmo
Uppläsare: Per Juhlin
Förlag: Albert Bonniers (2016)
Köp: Adlibris, Bokus, Storytel
Recensioner: Bokmania

Lyrik i regnet

Ute spöregnar det och jag kryper upp i min läsfåtölj, luktar på blommorna och läser lyrik.

TV-koma

Efter ett heldagsbesök av familj med en 1-åring och en 4-åring känns det som en mental tornado dragit fram. Tänk så snabbt man glömmer hur det var att alltid vara beredd och behövd. Livet som mamma till en förpubertal dotter känns plötsligt rätt enkelt (påminn mig när jag börjar gnälla om tonårshormoner). Nu sitter jag alldeles utslagen i min läsfåtölj och tänker att det mest avancerade jag orkar nu är att titta på Masterchef Australia. Fortsatt läsning av den helt suveräna Den svavelgula himlen får anstå tills i morgon. Då tänker jag bara sitta stilla och läsa hela dagen.

Karin Boye på Karin-dagen

En vanlig och en lite mindre ofta förekommande dikt av Karin Boye på Karin-dagen. "I rörelse" är ofta citerad, enkel av förstå och helt fantastiskt "slagkraftig". "Källvattnet" är inte lika lättillgänglig och gestaltar den inte helt enkla rättvisan.

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Ur diktsamlingen Härdarna


Källvattnet

Ett källvatten är rättvisan,
färglös och klar.
En svårmärklig och egen
fin smak den har.
Men slik dryck är så fattig,
när vin finns att få.
Bara vatten är källan.
Jag längtar dit ändå.

Bara vatten är rättvisan,
just inget att nå _
alltför nära, svår att älska,
kärv dryck att få.
Herre, ge mig rättvisa,
ge min själ dess art!
Herre, ge mig vatten,
färglöst och klart!

Ur diktsamlingen Gömda land

Sovrumsbestyr (nej, inget snusk)

Så här ser det ut i vårt sovrum just nu. Snart åker även sängen ut. Hittills har vi målat taket, det var tidigare i en luxuös bastufurufärg. Bara att få det vitt lyfte rummet rejält. På golvet blir det samma ek som i övriga huset och tapeten blir den romantiska Poeme d'Amour i grått. Möblemanget ska bli vitt, jag har fallit för Mavis Smögen och planerar en säng, två hängande sängbord och en byrå i den stilen. Finliret med lampor och tavlor och sånt har jag inte kommit till än. Men jag har dammsugit nätet efter rea på sängkläder av bra kvalitet och ska testa om Mille Notti är så bra som det sägs. Jag är så trött på slitna lakan som går sönder, noppar sig och ser bedrövliga ut. Återkommer med en efter-bild, men räkna med att det kommer att ta ett tag.