Feministisk kanon - läsning pågår

Jag kikar in hos Feministbiblioteket lite då och då för att kolla in listan över Feministisk kanon. Ni har väl inte missat den? Jag försöker beta av listan i min egen takt, nu är det läge att kolla lite hur många jag läst. Jag rödmarkerar dem. 24 av 50 är lästa hittills, snart halvvägs. Och tre står olästa i bokhyllan, de får jag se till att läsa under året. Hur många har ni läst?

500-talet f Kr Dikter och fragment – Sapfo (Grekland)
1792 Till försvar för kvinnans rättigheter – Mary Wollestonecraft (Storbritannien)
1839 Det går an – Carl Jonas Love Almqvist (Sverige)
1847 Jane Eyre – Charlotte Brontë (Storbritannien)
1856 Hertha – Fredrika Bremer (Sverige)
1869 Förtrycket av kvinnorna – John Stuart Mill (Storbritannien)
1879 Ett dockhem – Henrik Ibsen (Norge)
1885 Pengar – Victoria Benedictsson (Sverige)
1890 Den gula tapeten – Charlotte Perkins Gilman (USA)
1910 Pennskaftet – Elin Wägner (Sverige)
1916-25 Samlade dikter – Edith Södergran (Finland)
1923 Arbetsbiens kärlek – Alexandra Kollontaj (Sovjetunionen)
1929 Ett eget rum – Virginia Woolf (Storbritannien)
1930 Av samma blod – Agnes von Krusenstjerna (Sverige)
1934 Kris – Karin Boye (Sverige)
1936 Mor gifter sig – Moa Martinson (Sverige)
1945 Pippi Långstrump – Astrid Lindgren (Sverige)
1949 Det andra könet – Simone de Beauvoir (Frankrike)
1962 Den femte sanningen – Doris Lessing (Storbritannien/Rhodesia)
1963 Den feminina mystiken – Betty Friedan (USA)
1963 Glaskupan – Sylvia Plath (USA)
1969 Mörkrets vänstra hand – Ursula Le Guin (USA)
1970 Den kvinnliga eunucken – Germanine Greer (Storbritannien/Australien)
1973 Samlade dikter – Sonja Åkesson (Sverige)
1973 Fräls oss ifrån kärleken – Susanne Brøgger (Danmark)
1973 Rädd att flyga – Erica Jong (USA)
1974 Häxringarna – Kerstin Ekman (Sverige)
1975 Män kan inte våldtas – Märta Tikkanen (Finland)
1975 Älskarinnorna – Elfride Jelinek (Österrike)
1976 Det mest förbjudna – Kerstin Thorvall (Sverige)
1976 Vinterbarn – Dea Trier Mørch (Danmark)
1976 De fem härskarteknikerna – Berit Ås (Norge)
1977 Egalias döttrar – Gerd Brantenberg (Norge)
1977 Kvinnorummet – Marilyn French (USA)
1978 Århundradets kärlekssaga – Märta Tikkanen (Finland)
1982 Purpurfärgen – Alice Walker (USA)
1987 Bübins unge – Mare Kandre (Sverige)
1988 Imamens fall – Nawal el Saadawi (Egypten)
1991 Förbjuden betraktelse – Nina Bouraoui (Frankrike/Algeriet)
1992 Vilda Svanar – Jung Chang (Kina)
1993 Det kallas kärlek – Carin Holmberg (Sverige)
1994 Den mörka kontinenten – Karin Johannisson (Sverige)
1995 Diva – Monika Fagerholm (Finland)
1996 Under det rosa täcket – Nina Björk (Sverige)
1999 Min mosters migrän – Hanne-Vibeke Holst (Danmark)
1999 Ställd – Susan Faludi (USA)
2003 Lila hibiskus – Chimamanda Ngozi Adiche (Nigeria)
2006 Drömfakulteten – Sara Stridsberg (Sverige)
2007 Bitterfittan – Maria Sveland (Sverige)
2008 Utrensning – Sofi Oksanen (Finland)

Novell #19 - Till rum nitton

Doris Lessing har aldrig blivit min favorit trots att jag läst flera av hennes romaner (Den femte sanningen, Det femte barnet, Ben, ute i världen). Men, när jag nu läst henne i ett kortare format blir jag faktiskt rätt tagen. Jag ska definitivt ge henne några chanser till, Gräset sjunger står ju oläst i min bokhylla. Eller kanske jag ska satsa på hennes noveller i stället?

Till rum nitton handlar om Susan som lever ett välordnat medelklassliv tillsammans med maken Matthew och deras fyra barn. Trots tryggheten och stabiliteten är det hela tiden något som skaver i Susan, hon känner ett obetvingligt behov av ett eget rum, en vrå att dra sig undan i för att få vara ifred. I rum nitton på ett sjabbigt hotell finner Susan den ensamhet hon längtat efter, där kan hon sitta i en stol och bara vara.

Vem är egentligen Susan? Vad är det som händer med henne då vardagen blir hela hennes liv? Många frågor hopar sig hos mig då jag blir alltmer indragen, kanske t o m insnärjd i Susans liv under läsningen. På ett mästerligt sätt lyckas författaren gestalta Susans förlust av ett eget jag, av en intighet som blir närmast förlamande. Även i de stunder Susan agerar tämligen absurt har jag skrämmande nog lätt att förstå henne.

Lessing skildrar i Till rum nitton ett kvinnoöde som återkommer då och då i litteraturen. Associationerna går genast till Virginia Woolfs Ett eget rum och även till Hausfrau, som också handlar om en kvinnas leda i ett äktenskap utan närhet. Något i de här romanerna skrämmer och berör och jag har själv sett till att ha vrår i mitt hem som jag kallar mina.

TILL RUM NITTON
Författare: Doris Lessing
Översättare: Alva Dahl
Förlag: Novellix (2016)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Feministbiblioteket, Hannele

Till rum nitton har jag läst som en del i Ugglan & bokens läsutmaning Läs en novell II. Den här novellen uppfyller kriteriet att ha en siffra i titeln.

Intet liv

Förvåning är min första reaktion när jag börjar läsa Intet liv av Nina Bouraoui. Tidigare har jag läst och skrivit om Kärlekens geografi, en mycket intensiv roman om passion och besatthet. Jag förväntar mig nu något liknande, men hamnar i stället i en märklig berättelse om gravar, multnande kroppar och döden. I det intressanta förordet av Jenny Högström beskrivs romanen som absurdistisk-barock, här får jag en del ledtrådar till hur man kan läsa och förstå Bouraouis text.

Intet liv handlar således om en kvinna som i unga år viger sitt liv åt döden, hon blir de dödas väkterska. Tidigt vägrar hon att acceptera sin kroppslighet och ett vanligt liv med skola, familj och kamrater. Tidigt är hon medveten om förgängligheten. Hon finner en hemvist på kyrkogården, där hon noggrant studerar det liv som existerar i jorden, efter döden.

"Döden trivdes i mina händer. Den var min första skallra."

Bouraoui frammanar en stämning som är så suggestiv att man som läsare blir helt uppslukad. Språket är poetiskt, expressivt, fantasifullt och ibland helt överdådigt. Intet liv är en mycket speciell bok som bör läsas i ett andetag.

INTET LIV
Författare: Nina Bouraoui
Översättare: Jonas Wicktor
Förlag: Modernista (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Petter, Fiktiviteter

Tematrio - Flickor

Jag har just nu en period där jag läser många böcker om flickor och unga kvinnor. Tycker att detta känns som ett bra tema och hoppas att ni håller med. Berätta om tre bra romaner som handlar om flickor!

1. Stål av Silvia Avallone är en helt underbar berättelse om tonårstid, vänskap och gryende sexualitet. Den lyhörda berättelsen av tonårens känslostormar äger rum i ett skitigt Italien, i en industristads misär. Lättläst, realistisk debutroman.

2. Neapelkvartetten (Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går) av Elena Ferrante skildrar en komplicerad vänskap mellan två flickor, Elena och Lila, som växer upp i Neapels fattigkvarter på 50-talet och blir vänner för livet. Elena gör en klassresa och lämnar hemstaden, medan Lila kämpar för att få ett drägligt liv på sitt eget sätt. Engagerande läsning.

3. En bön för de stulna av Jennifer Clement handlar om den unga flickan Ladydi, som växer upp på mexikanska landsbygden i en kultur präglad av drogkarteller och åsikten att kvinnor är varor man kan hantera hur som helst.  Vackra flickor är villebråd och en dag kommer männen till Ladydis by. Skrämmande, otäck läsning.


Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bästa är Öster om Eden

Jag älskar verkligen många av Nobelpristagarna, särskilt de svenska och allra mest Selma Lagerlöf och Pär Lagerkvist, som jag läst det mesta av. Men när jag fyllde 20 fick jag en bok av en kompis som jag tyckte var fantastisk, inte visste jag då att den var skriven av en "fin" författare. Öster om Eden av John Steinbeck var oerhört spännande, tyckte jag. Här fanns mycket speciella karaktärer, som den elaka Cathy. Och den kloke kinesen Lee. Därefter har jag läst Möss och människor och Vredens druvor av författaren, men Öster om Eden står sig som favorit. Berättelsen har även filmatiserats med James Dean och spelats in som TV-serie på 80-talet.