Du är modigast

Under mina år som barnpsykolog har jag i perioder arbetat på sjukhus med barn som har olika typer av sjukdomar och funktionsnedsättningar. När man arbetar med barn som utsätts för svårigheter slås man ofta av deras oerhörda mod. Och man känner starkt med dem och med deras föräldrar. På Barn- och ungdomshabiliteringen högläste jag ibland för barn och jag letar alltid efter böcker som handlar om barn i svåra situationer. När Christina Wahldén berättade om sin bok på ett bloggmingel på Bokmässan kände jag genast att jag ville läsa hennes bok om pojken Knut, som har cancer. Och det är jag väldigt glad att jag gjorde, det här är en berättelse jag varmt vill rekommendera.

Det är julafton och Knut ligger på sjukhuset. På barnonkologen, kallat bonken, en av de jobbigaste ställena på hela sjukhuset. Knut skulle ha fått fira jul hemma, men han har fått feber och måste stanna på sjukhuset. Han känner sig ensam, fast han vet att familjen kommer på besök lite senare. Och han funderar över sin bästis Hugo, som inte har hört av sig alls. Kanske de inte längre är vänner? När det knackar på dörren är det dock inte Knuts familj, utan en clown som kommer. Sjukhusclownen behöver hjälp att hitta sin borttappade portfölj och under letandet träffar Knut Doris, en flicka som inte riktigt vågar åka helikopter hem själv. Den tråkiga dagen förvandlas till ett äventyr tillsammans med nya vänner.

Författaren väver in mängder av faktadetaljer i berättelsen på ett mycket skickligt, närmast omärkligt, sätt. Som läsare får man ta del av hur det kan vara att ha tappat matlusten, att alltid frysa om huvudet, att släpa med sig droppställningar och andra mer eller mindre jobbiga saker. Men Du är modigast är långt ifrån en faktabok om sjukdomen cancer, boken är framför allt en spännande, fantasifull berättelse om en äventyrlig resa genom sjukhusets korridorer och genom luften i helikopter.

Det jag mest av allt tycker om med boken om Knut är att den inte väjer för jobbiga tankar, utan även låter dessa finnas med i berättelsen. Knut tänker på att han måste tro på att han ska bli frisk, annars blir han tokig. Författaren hittar en fin balans mellan hopp och smärta som gör att boken passar både för yngre och äldre barn. Kan läsas som högläsningsbok från c:a 7 års ålder.

Illustrationerna i svart-vitt med både realistiska och lustiga detaljer passar texter fint och gör boken lite mer tillgänglig för de yngre.

DU ÄR MODIGAST
Författare: Christina Wahldén
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: Rabén & Sjögren (2016)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Västmanländskan, Ge mig boken

Vem är du i Mumindalen?

Det finna massor av olika karaktärer i Tove Janssons böcker om Muminfamiljen och deras vänner. En del av dem bor i Mumindalen, men andra måste man kanske ge sig ut på rysliga äventyr för att finna. Vem av dem är du?

Berätta lite om vem du är (eller kanske skulle vilja vara) i Mumindalen och kommentera gärna här så att vi kan hitta era inlägg!

Nobelpriset i litteratur 2016 tilldelas Bob Dylan

Nej, det hade jag aldrig gissat. Nobelpriset i litteratur 2016 tilldelas Bob Dylan med motiveringen "som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen". Vad jag tycker vet jag faktiskt inte, jag är mest oerhört överraskad. Har ju aldrig läst, med däremot lyssnat mycket på Dylan. Och visst är det i ärlighets namn lite roligt att Akademien överraskar.

Ngũgĩ wa Thiong'o, en Nobelpriskandidat

Både 2010 och 2014 har jag försökt tilldela Ngũgĩ wa Thiong'o Nobelpriset utifrån sjunkande odds på vadslagningslistorna. Nu sjunker oddsen igen, men frågan är om det verkligen betyder något i sammanhanget. I vilket fall skulle jag bli glad om Ngũgĩ wa Thiong'o verkligen presenteras som pristagare i morgon och jag kan ju passa på att skriva lite om honom hur det nu än blir med priset.

Ngũgĩ wa Thiong'o anses vara Kenyas störste författare. Han föddes 1938 och tillhör folkslaget kikuyu. Framträdande i Ngũgĩ wa Thiong'os romaner och pjäser är kritik mot orättvisor och politisk korruption. Ett centralt tema handlar om vad som händer med människor när de skiljs från sina förfäders land, vilket Ngũgĩ wa Thiong'o själv upplevt, i samband med att hans far förlorade sin mark till en vit farmare. För sin regimkritik har Ngũgĩ wa Thiong'o suttit fängslad och han lever sedan 1982 i exil. Fotocred UCI Communications.

Jag har läst två romaner av författaren, båda faktiskt oerhört bra. Floden mellan bergen är en berättelse om myter som kolliderar, om de vitas makt och de svartas kamp för att bevara sin identitet. Det är en historia som både fokuserar på starka mäns egenintresse och kollektivets behov av ledare. Författaren skildrar en komplex situation utan att förenkla och romantisera. En blomma av blod är en osentimental, gripande, vass satir om kolonisationens effekter på samhället och individen. En krävande, intensiv och mycket läsvärd roman.

Vi får väl se i morgon om det är Kenyas tur att få en Nobelpristagare, jag håller en liten tumme för det.

Hennes nya namn, Elena Ferrante del 2

När jag läste första delen i Neapelkvartetten blev jag helsåld och jag har otåligt väntat på del två, Hennes nya namn. Bok 2, Ungdomsår. Hösten har präglats av massor av spekulationer om Ferrantes identitet och nu har det avslöjats att böckerna är skrivna av en relativt okänd översättare vid namn Anita Raja. Mig kvittar det totalt vem det är som skrivit böckerna, men jag tycker att det är skönt med författare som tydligt visar att de inte vill överexponeras i media, utan relatera till läsarna via sina texter. Som sagt har jag väntat otåligt och frågan är om läsningen var värd all väntan? Kort svar: JA!

Första delen i sviten, Min fantastiska väninna, recenserad här, utspelar sig i Neapels fattigkvarter på 50-talet, där Elena Greco och Lila Cerrullo växer upp och blir vänner för livet. Deras vänskap är dock från första början komplicerad och fylld av rivalitet, kärlek och lojalitet. Lila är en oerhört begåvad flicka som inte tillåts läsa vidare. I stället gifter hon sig tidigt. Elena får möjlighet att studera, men känner sig alltid lite underlägsen sin fantastiska väninna. Flickornas uppväxt är fylld av vardagens våld i ett land som nyligen varit i krig, ett land vars traditioner präglas av vendettor. Deras frihet är starkt beskuren av ett djupt rotat patriarkalt system och starka traditioner där släkten bör följa släktens led och skomakarn ska bli vid sin läst.

Hennes nya namn tar vid där den första delen slutade, d v s mot slutet av Lilas bröllopsfest. Lila tror att hon kan göra vad som helst, men redan under bröllopsnatten visar det sig att hennes giftermål med Stefano Carracci är ett stort misstag. Han misshandlar och våldtar henne brutalt. Lila blir kvar i Neapel och lever ett traditionellt liv, medan Elena lyckas, med hjälp av Lila, bryta sig loss och flytta till Pisa för att studera. Denna klassresa är svår för Elena att hantera, hon känner sig inte hemma i den nya miljön. Och hon har hela tiden en känsla av att det inte är hon, utan Lila, som borde leva det nya livet.

Jag använde ord som suverän och fängslande om första delen i Neapelsviten och därför känner jag mig nu lite ordlös. För andra delen är helt enkelt ännu bättre, trots att den är lite tonårsaktigt ordrik här och var. Som läsare har man landat i miljön och författarens gestaltning av de unga kvinnornas inre och yttre liv blir hela tiden mer och mer intressant och komplex. Inte minst beskriver författaren Lilas sviktande hälsotillstånd, hennes ”gränsupplösning” på ett nyanserat sätt.

Den stora behållningen med Neapelsviten hittills är framför allt skildringen av den oerhört komplicerade vänskapsrelationen, men romanerna handlar också om en bildningsresa, en klassresa och ett försök att att förändra en identitet. Fett bra, får jag väl dra till med, för att förnya mina beskrivande ord. Läs!

Titta gärna på boktrailern för att få lite italienkänsla.

HENNES NYA NAMN
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag: Norstedts (2016)
Serie: Neapelkvartetten (del 2)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Anna, Den läsande kaninen