Darling växer upp i kåkstaden Paradise i Harare, Zimbabwe efter att familjens (och alla andras) hem förstörts. Darling tillbringar dagarna tillsammans med sina kompisar Chipo, Sbho, Gudvet, Horungen och Stine. Hungern, våldet och fattigdomen finns alltid närvarande, barnen ägnar sig åt att stjäla det de behöver och de leker krigsinspirerade lekar. Ingen skola finns och inga föräldrar är närvarande i barnens liv. Darlings pappa har försvunnit, han har inte synts till sedan han började arbeta i Sydafrika. Vita biståndsarbetare dyker upp då och då med saker som behövs och med krimskrams, då gäller det att bete sig som det förväntas. Darling drömmer om att flytta till sin moster i ”Detrångtmishigan” (Detroit, Michigan) USA, men när väl denna dröm går i uppfyllelse visar det sig inte vara så lätt att anpassa sig till en ny tillvaro.
Romanen är uppdelad i två delar, den ena utspelar sig i Zimbabwe och den andra i USA. Språket är enkelt och naket, det passar den unga berättarrösten perfekt. Allt skildras på ett naturligt, självklart sätt, även de händelser som skakar om läsaren rejält. Darling lever i den värld hon lever i, den är för henne den enda tänkbara. Fast drömmen om något annat finns, något annat diffust och långt borta. Trots de nattsvarta inslagen i berättelsen om Darlings liv finns här en enkelhet och en svart humor som gör att man som läsare orkar ta till sig texten. I delen där Darling lever i exil förändras tonfallet, nu finns inte längre något hopp om en enkel lösning någon annanstans, nu när hon är i drömmarnas land blir sorgen och längtan tydligare. Nu har också en ny sorts utsatthet och ett utanförskap tagit plats i Darlings liv.
Kapitel 10 handlar om hur människorna ger sig av från sina hemländer, detta kapitel på 1½ sida skulle jag egentligen vilja citera i sin helhet. Här kommer i alla fall ett utvalt stycke:
"Se på landets barn som ger sig av i drivor, lämnar sitt eget land med blödande sår på kroppen och djup bestörtning i ansiktet och blod i hjärtat och hunger i magen och sorg i stegen. De lämnar kvar sina mödrar och fäder och barn, lämnar sina navelsträngar under jorden, lämnar förfädernas ben i jorden, lämnar allt som gör dem till dem och det de är, de ger sig av och lämnar allt eftersom det inte längre går att stanna. De kommer aldrig att bli sig själva igen för man kan inte bli sig själv igen när man väl har lämnat den och det man är, det går helt enkelt inte att bli sig själv då."
Sammantaget är
Vi behöver nya namn en oerhört naken skildring av ett våldsutsatt, fattigt land och ett liv i exil, sett med ett barns ögon.
VI BEHÖVER NYA NAMN
Författare: NoViolet Bulawayo
Översättare: Niclas Hval
Förlag: Wahlström & Widstand (2014)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Ingrid, Bak, bok, mat, Anna
