måndag 18 april 2016

Tematrio - Kungligheter

Nej, jag är inte rojalist, men icke desto mindre är temat denna vecka kungligheter. Om det bär er emot (eller helt enkelt är för svårt får ni gärna komplettera med statschefer, borgmästare o s v). Ni behöver ju heller inte hålla er i den s k kallade verkligheten om ni inte vill.

1. Jag läser just nu massor av romaner om Henrik VIII, ni vet han med alla fruarna. Den bästa romasviten är naturligtvis Hilary Mantels Wolf Hall, men även Philippa Gregorys romaner om Boleynfamiljen är läsvärda.

2. Kejsarinnan Orkidé av Anchee Min handlar om Kinas sista kejsarinna. Jag var i ärlighets namn inte särskilt imponerad av den här romanen, men den handlar i alla fall om en kunglighet.

3. Konungens återkomst är tredje delen i den fantastiska trilogin Sagan om Ringen. Och vilken kung!


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

lördag 16 april 2016

Läsuppdatering

Det är ovanligt tyst på bloggen, här kommer en liten uppdatering. Jag har mycket att göra med att ta hand om min mammas hem och jag är ibland förlamad av sorg. Jag läser dock en hel del som vanligt, men har svårt att ta mig för att skriva.

I vår Jorden Runt-utmaning har jag läst två afrikanska romaner, True Murder av Yaba Badoe och Vi behöver nya namn av NoViolet Bulawayo. Någon form av recension kommer inom kort.

Dottern har börjat läsa mer och mer. Hennes favoritförfattare just nu är Ingelin Angerborn. Hon är faktiskt en favorit hos mig också, jag har nyligen läst en av hennes äldre böcker: Rum 213. Hu så spännande! Dottern ska blogga om den på sin blogg Drakungens blogg, besök henne gärna.

onsdag 13 april 2016

Min fantastiska väninna Elena Ferrante

När jag kontaktade Norstedts för att be om recensionsböcker ur vårens katalog funderande jag länge på en dansk eller en finsk författare. Men sedan bestämde jag mig för att satsa på en italiensk, med föreställningen att kanske inte så många andra skulle skriva om just den boken. Nu i efterhand kan jag se att jag borde skaffat lite mer förkunskap om den där, för mig, okända italienska författaren. När det närmade sig boksläpp och det stod klart för mig att det var en bästsäljare blev jag lite orolig; jag brukar ju rätt ofta ha svårt att se dessa böckers storhet. Men så blev det inte i fallet med Min fantastiska väninna; här vill jag bara instämma i hyllningskören. Vilken fantastisk bok detta är, hur ska jag kunna vänta på de kommande delarna?!

Romanen inleds i relativ nutid då Elena och Lila hunnit bli i sextioårsåldern. Lila är spårlöst försvunnen och hennes son söker henne hos barndomskamraten Elena, som flyttat norrut till Turin. Men Lila har aldrig besökt Elena där, hon har aldrig velat lämna Neapel. Lila har dock inte bara försvunnit, hon tycks vara som utplånad från jordens yta; alla minnen, foton o s v av henne är borta. Det är så typiskt Lila att alltid överdriva, tänker Elena och fast besluten att inte låta Lila vinna denna gång sätter hon sig vid datorn för att berätta deras historia, in i minsta detalj.

Elena Greco och Lila Cerrullo växer upp i Neapels fattigkvarter på 50-talet och blir vänner för livet. Landet präglas fortfarande av krigstidens nöd och våldet finns överallt. Barn och kvinnor slås av männen i familjen, camorran lurar i det fördolda, fiendskap mellan familjer ärvs i generationer och barnens väg är utstakad från början. Fast det finns undantag. Lila och Elena lär känna varandra i första klass och de blir snabbt oskiljaktiga. Lila är en bråkstake, men en oerhört begåvad sådan. Hon har lärt sig läsa själv och kan alltid mest. Ändå är det inte hon utan Elena som får möjlighet att studera vidare.

Romanen myllrar av människor, familjer, händelser och relationer. Inledningsvis finns en personförteckning, vilket är tur, det är lätt att blanda ihop alla namn och smeknamn. Texten är enkel och målande, jag kan se vissa scener framför mig och tänker att denna romansvit skulle bli en fantastisk TV-serie.

Det är så klart svårt att inte jämföra Min fantastiska väninna med romanen Stål av Silvia Avallone. Båda är italienska och bara det lockar till jämförelse, jag har inte läst så många italienska författare. Båda skildrar dessutom unga flickor som växer upp i ett mycket tydligt patriarkalt samhälle där utsatthet, våld och fattigdom präglar vardagen. Den största likheten ligger dock i författarnas förmåga att gestalta de unga flickornas relation till varandra och deras sökande/skapande av en identitet. Ferrante gestaltar på ett lysande sätt rivaliteten mellan Lila och Elena, en rivalitet som ofta handlar om kunskap, läsande och självständighet. Lila är på många sätt centrum i Elenas liv, hon är den Elena jämför sig med, den hon önskar efterlikna, men också den hon måste särskilja sig från.

Sammantaget är Min fantastiska väninna en suverän uppväxtskildring, en fängslande roman om två unga flickors relation till varandra. Romanen är värd alla lovord som skrivits om den och har ni missat den är det bara att följa länkarna nedan eller att knata iväg till biblioteket.
MIN FANTASTISKA VÄNINNA
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag: Norstedts (2016)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokmania, Kulturkollo

måndag 11 april 2016

Tematrio - Böcker ni inte läst ut

Jag har nu försökt lyssna på första delen av Ursula k Le Guins Övärld i en vecka, men jag fastnar inte för berättelsen och överväger att helt enkelt lägga undan den. Detta inspirerar till veckans tema om böcker man inte läser ut. Berätta om tre böcker som ni inte läste klart, vad fick er att besluta att avsluta?

1. Trots att Morgon i Jenin fanns med på min egen världsutmaning orkade jag inte läsa ut den. Många andra gillade den, men jag tycker helt enkelt inte att storyn höll. Det är synd för palestiniernas historia behöver verkligen berättas.

2. Jag vill egentligen inte riktigt erkänna att jag avbrutit läsningen av Anna Karenina för jag gillade de 200 sidor jag läste. Men boken är helt enkelt så himla tung att den inte funkar på mina vanliga läsställen (mestadels i badet). Vi får väl se om jag lyckas återuppta den så småningom.

3. Om skönhet av Zadie Smith har jag försökt lyssna på två gånger, men gett upp båda gångerna. Boken verkar bra, men jag gillar inte den överentusiastiske uppläsaren.



"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

måndag 4 april 2016

Tematrio - Huvudstäder

Vid den här tiden förra året hade vi huvudstäder som tema och det är ett tema jag nu vill återkomma till. Det finns ju en hel del städer att välja mellan. Berätta om tre böcker som utspelar sig i huvudstäder! 

1. Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir är en vacker roman, som skildrar hur åldrandet tvingar fram nya sätt att förhålla sig till livet och kärleken. Förutom det äktenskapliga perspektivet skildrar författaren också situationen i Sovjetunionen på 60-talet - en smärtsam upplevelse för många av dåtidens tänkare.

2. Isidor och Paula av Ola Nilsson är en modern variant av Orfeusmyten, samtidigt som den skildrar arbete och grå vardag i samtidens Stockholm. Kombinerat med med en sårig barndomsskildring, ett magiskt, poetiskt språk och en uppbruten struktur är detta precis vad jag älskar.

3. Igelkottens elegans av Muriel Barbery handlar om två, mycket speciella, huvudpersoner och om hur deras liv flätas samman i ett fashionabelt Parishus.  Den här romanen är förtjusande, charmerande, satirisk, hejdlöst underhållande, sorglig och nästan, men bara nästan, av feel-good karaktär.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!