Nora Webster

Nora Webster inspirerade till temat "män som skriver om kvinnor" i Tematrion för några veckor sedan och när jag nu sitter och funderar över hur jag ska hylla denna lysande kvinnoskildring inser jag att detta är tredje romanen jag läser av författaren - och tredje kvinnoskildringen. Tidigare har jag läst och uppskattat Marias testamente och En lång vinter. Tóibín är en författare jag verkligen vill läsa mer av, med mycket små medel fångar han mitt intresse och håller det kvar ända till sista punkten. Texterna är en lovsång till långsamheten, samtidigt som Tóibín alltid kryddar skildringarna med lite oväntade element.

Nora Webster bor i en irländsk småstad och läsaren får följa hennes liv under några år i slutet av 1960-talet och en bit in på 70-talet. Nora har varit gift med Maurice, sitt livs stora kärlek, i många år och de har fyra barn tillsammans. Livet har varit förutsägbart och tryggt, Nora har varit hemmafru och trivts bra med sitt liv. Men Maurice blir sjuk och efter en mycket svår sjukdomsperiod avlider han och Nora lämnas ensam att ta hand om allt. De båda sönerna tar faderns död hårt och behöver mycket stöd. Samtidigt måste Nora försörja familjen, vilket innebär att hon måste skaffa ett arbete.

Styrkan i Tóibíns romaner är hans förmåga att genom de små detaljerna gestalta både inre skeenden och stora samhällsförvandlingar. Noras sorg skildras sakligt och osentimentalt, vilket gör att jag som läsare styr över hur engagerad jag blir. För mig personligen fungerar detta bra, jag blir mer berörd när en författare låter sin huvudperson vara lite diffus och distanserad än när det blir sentimentalt. Långsamheten och lågmäldheten förstärker sorgen och gör den smärtsamt realistisk. De religiösa och politiska sammanhangen ger romanen en tydlig plats i historien, samtidigt som Noras upplevelser av sorg och saknad är universella och tidlösa. Skildringen av småstadsmentaliteten och de udda karaktärer som dyker upp ger en humoristisk underton, som samverkar perfekt med allvaret i handlingen.

Berättelsen om Nora är också berättelsen om de stora händelser som aldrig sker. Författaren bygger upp scener och antyder att omvälvande saker skulle kunna ske. Men de sker aldrig. Möjliga kärleksaffärer går om intet och karriärer blir aldrig av. Som för de flesta av oss. Däremot träder Nora fram i all sin styrka när en av sönerna har behov av beskydd. Här kommer hennes lite aviga karaktär till sin rätt och väcker min beundran.

Sammantaget är Nora Webster ett fantastiskt kvinnoporträtt som gott kan jämföras med klassiker som Madame Bovary och Anna Karenina. Läsning rekommenderas.

NORA WEBSTER
Författare: Colm Tóibín
Översättare: Erik Andersson
Förlag: Norstedts (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Johanna, Mrs Calloway.

På resa

Ingen trio idag eftersom jag är på utflykt. Har idag sett denna berömda staty, var är jag?

Tematrio - Priser och sån't

Idag har jag lite saker att planera så jag återbrukar en trio jag använde förra året då de nominerade till Augustpriset presenterades. Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa. Det kan förresten räcka med att de varit nominerade. Inte heller måste det vara Augustpriset, var gärna kreativa och hitta lite udda priser.

1. Berömda män som varit i Sunne av Göran Tunström fick Augustpriset 1998. Tunström är ju en av mina favoritförfattare, och Berömda män som varit i Sunne är en av hans böcker jag både läst och gillat. Händelserna utspelar sig i slutet av sextiotalet i Sunne då den lilla staden får besök från månen. Detta är en helt underbar berättelse om det storslagna och det lilla livet.

2. Svinalängorna av Susanna Alakoski erhöll priset 2006. Romanen skildrar ett barns utsatthet och klassamhällets baksida. Romanen är dock inte bara en dyster, tragisk uppväxtskildring. Här finns också utrymme för kamratskap, kärlek och humor. På ett lättläst, engagerande sätt gestaltar författaren ett barns enorma överlevnadsförmåga.

3. Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm fick barnpriset 2002. Det här är en närmast oumbärlig bok för alla barnfamiljer, en bok som på ett mycket pedagogiskt och lyhört sätt hjälper förskolebarnet att förstå döden. Kan inte rekommenderas nog mycket!


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Augusttips

På måndag får vi reda på vilka som nomineras till årets Augustpris, det är lite spännande tycker jag. Men jag har tyvärr inte läst mycket nytt svenskt alls i år. Det gör jag nog aldrig, om man ska vara riktigt ärlig. Klassiker lockar mig ofta mer. Ändå har jag faktiskt två favoriter i klassen skönlitteratur: Isidor och Paula av Ola Nilsson och Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri.

Isidor och Paula är en modern variant av Orfeusmyten, samtidigt som den skildrar arbete och grå vardag i samtidens Stockholm. Kombinerat med med en sårig barndomsskildring, ett magiskt, poetiskt språk och en uppbruten struktur är detta precis vad jag älskar. Tyvärr tror jag inte så många hittat till detta mycket spännande författarskap - ännu. Ett Augustpris skulle kanske råda bot på anonymiteten.

Anonym kan man inte kalla Jonas Hassen Khemiri, som äntligen kom med en ny roman i år. Allt jag inte minns består av en kakafoni av röster, som i dialogform berättar om sina minnen av den döde Samuel. I sann khemirisk anda går det undan och vänds upp och ner. Kanske är det egentligen så vi människor egentligen lever, i oordning och utan kronologi.

På barn- och ungdomsbokfronten har jag ännu mindre koll, men hoppas starkt på Han & dom, den tredje fristående delen i Katarina von Bredows trilogi om livet på mellanstadiet. På ett mycket trovärdigt och fängslande sätt förmedlar författaren barnens upplevelser, tankar och känslor. Igenkänningsfaktorn är hög även hos en 50+-are. Det är starka känslor som gestaltas, konflikterna som uppstår är realistiska, handling och språk har ett driv som gör boken omöjlig att lägga ifrån sig.

När det gäller fackgenren är det tyvärr så att jag inte kan komma på något förslag.

Vilka tror ni blir nominerade?

Önskestjärnan

Ingelin Angerborn är helt enkelt min favorit när det gäller lite rysliga, mysiga böcker för barn i 10-årsåldern. Hon skapar en stämning som är precis lagom ruskig och hon gestaltar barnets perspektiv på ett nyanserat sätt. Dessutom är hennes språk alltid genuint och trovärdigt. Som ni kan förstå var mina förväntningar på Önskestjärnan höga. Och visst blir de uppfyllda, men på ett litet annorlunda sätt än tidigare. För Önskestjärnan är inte helt lik Angerborns andra mysrysare, Visst finns här fina skildringar av familj- och kompisrelationer och visst finns här också riktigt rysliga övernaturliga händelser. Men här finns också en härlig humor som gjorde att jag både fnissade och kände med den stackars huvudpersonen som blir förvandlad till en hund!

Allt börjar en riktigt usel dag i december. Astrid blir ovän med bästisen Vera och kommer hem till en trött, gnällig mamma. Lite senare på kvällen ser Astrid en stjärna falla och önskar att hon vore en hund. Nästa morgon när Astrid vaknar har allt förändrats ...

Önskestjärnan är sammantaget en mycket rolig berättelse som samtidigt skildrar ett barn som inte känner att omvärlden lyssnar på och förstår henne. Under humorn finns ett allvar, en rädsla många barn kan uppleva, men ha svårt att uttrycka. Läs den här boken med era barn och prata om att det är viktigt att ta sig tid för varandra.

ÖNSKESTJÄRNAN
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2015)
Köp: Adlibris, Bokus