Revolutionsskrivarna

Revolutionsskrivarna av Nawal El Saadawi, i översättning av Marie Anell, utgiven av Ordfront Förlag, 2014

Det är inte så lätt att recensera en bok man gråtit sig genom, men jag ska göra mitt bästa. Förvisso är jag en känslosam person, men det är inte ofta jag blir så berörd som jag blev av kvinnorna i Nawal El Saadawis senaste roman. Här möter läsaren kvinnorna som flyttade in i tälten på Tahrirtorget för att störta regimen, kvinnorna som blev brutalt nedslagna, kvinnorna som förtvivlat vandrade runt för att leta efter sina anhöriga. Och de skrivande kvinnorna, vars kamp bestod i att försöka skriva så sant som möjligt.

Den bild El Saadawi ger av kampen är ambivalent; hon förmedlar upprorets kraft, men även det oundvikliga nederlaget. Det patriarkala förtrycket dominerar överallt, även de jämlikhetssträvande männen dukar under för maktstrukturerna. Bland kvinnorna finns gemenskap, men även stora klasskillnader som inte enkelt låter sig överbryggas.

I Revolutionsskrivarna möter läsaren den välutbildade skribenten Fuada och hennes make Shakir, en man som vinglar omkring mellan verklighetens lockelser och krav, och en idealistisk, teoretisk överbyggnad. Hemmet städas av Saadia Mörderskan, en kvinna Fuada lärde känna då de båda var fängslade. Både Fuadas och Saadias döttrar föddes på fängelsets betonggolv. Döttrarna Dalia och Hanadi möter verkligheten i en värld som är stadd i förändring, samtidigt som allt kanske i slutänden blir vad det alltid varit. Fuadas kollega Kaukab säljer sina journalisttjänster till den som för stunden har makten, men längtar efter att uttrycka det hon vill. Men världen kanske inte ännu är redo.

El Saadawi tecknar svepande och snabbt sina huvudpersoner, fokus ligger mer på skeenden än på detaljerade porträtt. Ändå väcker kvinnorna så starkt engagemang hos mig, likheterna förenar oss trots att vi lever i olika världar. Men en blandning av hopp och pessimism och ett brett, episkt anslag skildrar författaren den omöjliga kärleken, sveket, våldet och sorgen så uttrycksfullt att texten skär sår i mig. Läs.

Brasil 2014

Fantastisk stämning med a cappella-sång och ståpäls. Och jag hyser stor förhoppning om att detta kommer att visa sig vara det år Holland vinner VM. Som ni kanske förstår kommer bloggen att påverkas av VM, hoppas ni står ut med lite fotbollsinlägg.

Tematrio - Sverige

Jag är lite sen med det mesta, men här kommer i alla fall årets svenskaste tema. Jag har läst en hel del bra svenska författare i år, både nya och gamla bekantingar. Här kommer några av mina tips. Berätta om tre svenska författare!

1. Jag heter inte Miriam handlar om en ung kvinnas vistelse i förintelselägren och hennes liv i Sverige som överlevande. Men, vem är hon egentligen?

2. Bödeln av Pär Lagerkvist är en lättläst, skrämmande och mycket angelägen berättelse om ondskans närvaro i vår värld. Lagerkvist är som alltid makalös.

3. Främlingsleguanen av Martina Montelius är en helt galet originell berättelse. Ändå känns den realistisk och mycket trovärdig. Läs om du vågar prova något nytt.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Skolhysteri och bra läsning

Det är fortfarande inte alls meningen att bloggen ska ta sommaruppehåll, men jag har så mycket att göra att jag inte mäktar med några recensioner eller andra mer eftertänksamma inlägg. När den här veckan är slut hoppas jag att allt vänder. Jag har nu arbetat mitt första år i skolvärlden och har insett att där råder fullkomlig hysteri i maj. Snart är det tack och lov sommarlov så jag hinner ikapp lite.

Men även om jag inte skriver så mycket hinner jag ändå med att läsa många bra saker. Jag har just lyssnat klart till Arkan Asaads Stjärnlösa nätter och upprörts över hederskulturers förtryck i alla dess former. En extra eloge till förlaget A Nice Noise för den fina intervjun med författaren i slutet av boken. På barnboksfronten har jag läst Snöret, fågeln och jag av Augustprisade (så välförtjänt) Ellen Karlsson. Boken var en present till dottern från skolan, de har haft den som högläsningsbok nu i tvåan. Idag fick jag dessutom veta att man på dotterns fritids ska skapa en avdelning för äldre barn med fokus på svenska språket och it-teknik. Hurra! Som egen läsebok läser jag nu Bastarden från Istanbul av Elif Shafak, en humoristisk berättelse om det moderna Istanbul, med lite allvarliga historieinslag om fördrivningen av armenierna. Mycket bra!

Högläsning

Läser ni hemma för era barn? Ja, jag antar att de flesta som läser en bokblogg faktiskt läser för sina barn också. Om ni vill läsa en barnbibliotekaries tankar om högläsning vill jag tipsa om att läsa hos Carolina. Man blir bekymrad över att så många barn inte blir lästa för hemma, kanske kan vi tillsammans hjälpa till genom att prata om hur mysigt det faktiskt är.

Dottern i det här huset är mer en spelare än en bokmal. Hon har alltid gillat teknik och spelar nu helst Minecraft. Men böckerna tar ändå en ganska stor plats eftersom vi högläser en stund varje kväll. Stora favoriter är serien om Narnia, alla Jo Salmsons serier och hästböckerna om Teddy och Sigge. Idag var jag på bibblan och lånade en ny serie, bibliotekarien tipsade om Spiderwick, hoppas de är bra. Just nu läser vi dessutom Slottet av is av Janina Kastevik, en bok som verkligen utmanar dotterns bild av hur familjer fungerar. Vi har hittills läst halva och jag tycker att den är mycket bra. Det gör dottern också. Vad läser ni för era barn?