Naku, nakuu, nakuuu

Naku, nakuu, nakuuu! text av Nanoy Raphael, illustrationer av Sergio Bumatay, översatt av Anna Gustafsson Chen, utgiven av Trasten, 2012

Isko springer hemifrån, han är mycket orolig. Den lortige kusinen Kaloy visar sina spindlar och Isko undrar var spindlarnas barn kommer ifrån. Den snälla kompisen Iya visar sin valp och Isko undrar var valpar kommer ifrån. Isko träffar duktiga doktorn och undrar var barn kommer ifrån. Och han frågar det han undrar mest över: Vad händer med babyns storebror när babyn föds. Doktorn har inget svar. Men Iskos glada klasskompis Otep kan berätta om sin storebror och då blir Isko glad och springer hem.

Texten i boken är mycket enkel och läsaren får själv fundera över vad det är som oroar Isko. Illustrationerna är dock desto mer avancerade. Jag tror att bästa sättet att beskriva dem helt enkelt är att kalla dem ovanliga. De är liksom lite skeva och inledningsvis ganska dystra i färgvalet. Här är helt enkelt inget gulli-gull. Och efter att ha tittat på dem ganska länge inser jag att jag verkligen gillar dem.

Naku, nakuu, nakuuu! betyder ungefär Oj, ooj, oooj och boken handlar i grunden om barns oro att bli bortglömda när syskon föds. Men det outtalade temat och de suggestiva bilderna gör det här till en bok utöver de vanliga. Boken passar förskolebarn och den rekommenderas varmt till alla som snart ska få syskon.

Boken tilldelades årets Peter Pan-pris med motiveringen: "Den filippinska bilderboken Naku, nakuu, nakuuu! representerar en del av världen vi sällan möter i den svenska barnboksutgivningen. Bokens tema – att få syskon – är dock universellt. Pojken Iskos oro inför de förändringar han anar kommer att ske i familjen uttrycks genom det återkommande utropet Naku, nakuu, nakuuu!.

Illustrationerna speglar huvudpersonens ängslan och visualiserar hans farhågor på ett fantasifullt och detaljrikt sätt. Genom en skiftande färgskala följer de Iskos sinnesstämning från ängslan till den trygga slutbilden: Här har han tagit av sig den mask han burit genom hela boken, och tycks ha vuxit in i sin roll som blivande storebror".

Författaren kommer till Bokmässan och medverkar i ett seminarium torsdag 26 sep kl. 14:00 - 14:45.

Viviane Élisabeth Fauville

Viviane Élisabeth Fauville av Julia Deck, översatt av Ulla Linton, utgiven av SEKWA, 2013

För några månader sedan levde 42-åriga Viviane Élisabeth Fauville ett välordnat och framgångsrikt liv. Förvisso var inte hon och snygge maken särskilt lyckliga tillsammans, men hon hade i alla fall en lovande karriär som kommunikationschef på Birons Betong. Nu har Viviane en dotter på 12 veckor, hon har blivit övergiven av maken och hon har alldeles nyss flyttat in i en trist liten lägenhet. Och hon kan inte riktigt minnas vad hon gjort tidigare under dagen. Var hon och träffade en man hon regelbundet brukar träffa? Morgonen därpå har minnet återkommit och Viviane har tydliga minnesbilder av hur hon dagen innan knivmördade sin psykoanalytiker. Kort tid därefter knackar polisen på dörren och kallar Viviane till förhör, men Viviane är på inga sätt den de först och främst tycker sig ha anledning att misstänka.

(Ursäkta mig nu ett ögonblick medan jag hoppar upp och ner och ropar: "Den är så fantastiskt bra!" så ska jag snart försöka mig på att recensera något jag tokgillar.)

Den här romanen har ett underbart, lite säreget språk som får det absurda att verka mycket sannolikt och det tragiska att locka till skamsna fnissningar. För egentligen är det ju synd om Viviane som blivit lämnad av en skitstövel till man och möjligen dessutom ersatt på jobbet av den snygga, unga vikarien. Men Viviane sitter inte stillsamt och tycker synd om sig själv, så då behöver man ju som läsare heller inte göra det. Däremot kan man tycka att hon agerar lite väl drastiskt och impulsivt när hon börjar förfölja psykoanalytikerns änka, älskarinna och andra patienter. Upplösningen får ni läsa boken för att få reda på. Men tro inte att det handlar om en pusseldeckare där målet är att identifiera mördare, här handlar det om mer komplicerade livsfrågor.

Viviane Élisabeth Fauville är helt klart en av de mest originella romaner jag läst och den fullständigt golvade mig. Romanen innehåller en blandning av humor, satir och allvar som helt enkelt är totalt avväpnande. Samtidigt ställer den krav på läsaren att vara alert, berättarperspektivet och tilltalet ändras ofta och allt är inte så enkelt som det tycks vara. Det är inte en slump att boken inleds med ett citat av Samuel Beckett: "Jag har varit här sedan jag började vara till, mina framträdanden på andra håll har ombesörjts av andra". Läs nu denna fantastiska debutroman!

Adams arv - repris

Adams arv av Astrid Rosenfeld i översättning av Jörn Lindskog, utgiven av Thorén & Lindskog, 2013

Adams arv utspelar sig under två olika tidsperioder. Den första delen handlar om pojken Eddy som växer upp i en mycket dysfunktionell familj i Berlin under 80-talet. Av morföräldrarna får Eddy ofta höra att han är lik morfaderns bror Adam och detta är inte något att vara stolt över. Vad som föranlett morfadern att bli så arg på sin bror får dock inte Eddy veta. Efter mormoderns död hittar Eddy gamla brev som visar sig vara skrivna av Adam och i denna del berättar Adam om händelser under andra världskrigets judeförföljelse.

Båda delarna innehåller en hel del svart humor, men andra delen upplevde jag som mer ömsint och finstämd, trots sina osannolika inslag. Förintelsen brukar i vanliga fall behandlas med allvar och realism. Rosenfeld balanserar på gränsen till hur man "får" behandla ett så fasansfullt skeende, men hennes bisarra humor förringar inte allvaret utan ger snarare en ny viktig nyans. Förintelsen måste kommas ihåg på många olika sätt.

Adams berättelse innehåller också en underbar skildring av kärlek utan gränser. Här blir man som läsare berörd och lite bedårad. För visst har Adam rätt i att man måste göra allt för att vinna kärleken.

Adams arv är en bladvändare på närmare 400 sidor. Språket är rappt och dialogerna vassa. Som läsare både skrattar och gråter man medan man i rasande fart tar sig genom sidorna. Som vanligt har Thorén & Lindskog luftig, lättläst text och fint, tjockt papper i sina böcker, något som alltid gör en bibliofil som jag extra glad.

Sammantaget är Adams arv en mycket lättläst, engagerande och bedårande berättelse om kärlekens skönhet och krigets vidrighet. Att detta är skrivet av en debutant är närmast osannolikt. Rosenfeld hoppas jag få läsa mycket mer av i framtiden.

Tematrio - Teman på Bokmässan

Snart är det dags för Bokmässa igen! Och jag ska så klart dit. I år är temat Rumänien och jag måste erkänna att jag inte alls förberett mig för detta. Och nu är det ju lite kort tid kvar. Nästa år är temat Brasilien, ska försöka skärpa mig tills dess. Men vilka teman skulle ni vilja ha på Bokmässan? Ge tre förslag! Här kan ni se tidigare bokmässors teman.

1. Kina skulle jag vilja se som tema för Bokmässan. Landet har en outsinlig kulturskatt och det vore angeläget att uppmärksamma Kinas roll i världen i nuläget. Dessutom vore det roligt om mer kinesisk litteratur blev översatt!

2. Kärlek vore ett fint tema för en bokmässa. Att se kärleken gestaltad i alla dess dimensioner, på många olika språk, för alla åldrar vore fantastiskt!

3. Kvinnor och kvinnors livsvillkor genom historien och världen runt vore ett intressant tema. Man skulle kunna fokusera på de kvinnliga klassikerna, på kvinnors villkor i samtiden i olika delar av världen och kvinnor som författare.

Era förslag måste inte börja på K ;-)


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Enkätdax

Det var riktigt länge sedan jag svarade på en enkät, den här hittade jag hos Fiktiviteter.

Vad läser du just nu? Mycket samtidigt... Har läst ungefär halva Ulysses, har nyligen börjat på Wolf Hall, har snart läst ut Lyckliga Moskva. Störs lite av att jag dessutom måste läsa om barns språkutveckling och språkstörningar.

Vad kommer du att läsa härnäst? I oktober blir det mycket afrikanskt. Planerar att läsa Bränd jord  av Elieshi Lema, Ännu talar träden av Calixthe Beyala och - Coconut av Kopano Matlwa.

En bok du sparat till ett speciellt tillfälle? Jag sparar på några barn- och ungdomsfantasyserier som jag tänker att jag kan behöva om jag blir sjuk och inte orkar med något tungt. De är Cashores serie om De utvalda och Funkes Bläckserie.

Den senaste boken du gav upp med? Jag ger ganska ofta upp böcker, framför allt ljudböcker. Caitlin Morans Konsten att vara kvinna passade inte mig.

Den första boken du läste på engelska? Den första jag försökte läsa var A Farewell to Arms som vi läste i skolan. Den gav mig upplevelsen av att vara fullständigt värdelös på engelska. För att råda bot på detta läste jag The Godfather, som var så spännande att jag glömde att jag läste på engelska. 

Den senaste boken du läste på svenska? Jag läser ju in princip allt på svenska, den senaste jag läste ut var Levande och döda i Winsford av Nesser.

Kan du citera några dikter? Tyvärr nästan inte alls, bara lite Fröding och Tranströmer.

Hur hittar du tiden att läsa så mycket som du gör? Jag säger som Fiktiviteter: lästid hittas inte den skapas. Jag läser i stället för att pyssla i hemmet, titta på TV, träna (tyvärr) och ägna mig åt andra intressen.

Vilka nya boksläpp ser du mest fram emot den här hösten? Nyckeln väntar jag så klart på, vill veta hur det ska gå i kampen med demonerna. Ser också fram emot Kim Thúys Mãn och nyöversättningen av Austens Övertalning.