1700-talets förromantik

1700-talet, förromantiken, Sturm und Drang och Goethe



Under 1700-talet uppfanns en mängd maskiner, naturlagar upptäcktes och de västeuropeiska folken upplystes. Industrialismen föddes i England, borgarklassen fick en mer dominerande ställning och borgerskapets kvinnor började intressera sig för kultur och litteratur. I och med detta förändrades idealen och individens rätt betonades framför ärvda (adliga) privilegier. Individualismen medförde krav på politiska reformer, kritik mot kyrkan och betoning av konstnärlig frihet. All makt skulle utgå från folket och demokrati ansågs vara bästa sättet att styra. Samhället vilade på familjen och kvinnan placerades tryggt i hemmets förvar. Den växande läsekretsen ledde till att större upplagor trycktes och fler författare försökte leva på sitt författarskap. Medan upplysningsförfattarna såg sin roll som medskapare till ett bättre samhälle ställde sig däremot förromantikerna gärna lite utanför. 1700-talet innebar således en brytpunkt i historien där upplysningsfilosoferna och förromantikerna gemensamt ifrågasatte den tidigare, av Gud givna, hierarkiska samhällsordningen, nyttoaspekten av konsten och de tidlösa estetiska värdeskalorna.

Förromantiken medförde en kraftig attack på förnuftstron och den mekaniska (newtonska) världsbilden. Intresset för religionen återuppväcktes, men man betonade den subjektiva upplevelsen, inte de religiösa dogmerna. Formell bildning sågs som mindre viktig, man framhöll i stället geniets intuition. Poesins symbolspråk ansågs förmedla ”verkligheten” och litteraturen blev mer expressiv; den skulle uttrycka diktarens tankar och känslor. En känslokult växte fram och diktens syfte var att ”rena diktarens själ”.

Sturm und Drangrörelsen med Goethe bland de tongivande var en grupp unga män med revolutionära ideal. De protesterade mot ett förtryckande samhälle samtidigt som de i sina texter gestaltade känsliga huvudpersoner, vars liv präglades av konflikter. Dramat var en genre som lämpade sig väl för teman som passionerad, olycklig kärlek, ett hycklande samhälle och en inre ambivalens gentemot en auktoritär fadersbild. Som representant för Sturm und Drangrörelsen skrev Goethe ett flertal dramer om individens rätt att göra uppror och om oförglömlig passion. Goethe drabbades i ungdomen av en lång tids sjukdom, av depression samt av olyckliga förälskelser och han tvivlade på faderns planer för hans framtid. De här upplevelserna präglade hans skrivande och som blott 25-åring skrev han 1774 sin tids generationsroman Den Unge Werthers lidanden.

Källor:
Litteraturens historia i världen
Litteraturhistoriens grundbegrepp

(Ett litet utdrag ur en tenta på litteraturkursen.)

Tematrio - Island

Det är Islands nationaldag och det borde vi väl fira. Berätta därför om tre bra isländska romaner eller andra texter eller om tre du skulle ha lust att läsa. Eller blanda som ni vill! 

1. Sommarljus, ... och sen kommer natten av Jón Kalman Stefánsson är en berättelse om en liten by på Islands västkust. Denna lilla by rymmer allt som kännetecknar människan. Berättelsen är humoristisk, med en allvarlig underton och tilltalet är oerhört charmerande. Personbeskrivningarna är oerhört roliga och träffsäkra, och skildringen av landsbygdens villkor är satirisk på ett snällt vis. Författaren har skrivit fler böcker jag verkligen vill läsa.

2. Njals saga Njals saga utspelar sig på Island under övergångstiden mellan hedendom och kristendom (960 - 1015) enligt Lars Lönnroth som skrivit den svenska tolkning jag läst. Berättelsen handlar om våldsamma släktfejder med de två vännerna Gunnar och Njal i centrum på den "goda" sidan. Båda vill leva i fred men tvingas in i strid efter strid av bland annat Gunnars intriganta hustru Hallgerd. Spännande som en modern, lätt överdriven actionfilm.

3. Nobelpristagaren Halldór Laxness har jag ännu inte läst, trots att romanen Fria män står i min bokhylla. Den beskrivs som en "storslagen och episk skildring av det hårda livet för Islands småbrukare kring nittonhundratalets början" och verkar bra.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Tjejer och drakar?

Dottern och jag tittade tillsammans på Eragon på TV fast hon är lite för ung. Men hon gillade det hon såg och tittade noga bort när jag sa att det var krig. Nu vill hon gärna se fler filmer och famför allt läsa fler böcker om äventyr och drakar. Hon blir åtta i augusti och böckerna är tänkta för högläsning. Men, vad ska vi välja? Mina favoriter av Ende och de jag hittat av Funke är klassade för 9-12 år. Och det är väl smart att börja lite försiktigt när jag nu ska försöka introducera fantasy. Har ni några tips, gärna om tjejer och drakar?

 

Månadssummering - Maj 2013

Huset Ushers undergång - Edgar Allan Poe
Ringaren i Notre Dame - Victor Hugo
Pojkarna - Jessica Schiefauer
Inget allvarligt - Justine Lévy
Sågspån och eld - Vibeke Olsson
Moderspassion - Majgull Axelsson
Sången om den röda rubinen - Agnar Mykle
Det öde landet - T S Eliot
Teddy börjar skolan - Lin Hallberg

Summa summarum således nio böcker under maj, varav tre ljudböcker.
En klassisk, härligt ryslig novell av Poe och en annan spännande klassiker av Hugo.
Ungdomsboken Pojkarna har jag lite blandade känslor inför. På många sätt var den otroligt bra, samtidigt var delar mycket provocerande.
En fransk samtidsroman om missbruk och kärlektrubbel kontasterade bra mot 1800-talets Bricken på sågverket.
Moderspassion var bra, men inte i närheten av författarens fantastiska Aprilhäxan.
Vad ska jag säga om Mykle tro? Erotik med politiska undertoner från 1950-talet. Framför allt en fin psykologisk skildring av en ung mans uteckling.
Det öde landet kräver en läsanvisning för att man ska förstå särskilt mycket, intressant modernistiskt experiment således av denne Nobelpristagare.

Lyran på Alster

Sommaren är här och med den lite Frödingläsning. Så har det varit för mig alltsedan sommaren 1983 då jag för första säsongen arbetade på Alsters Herrgård. Klädd i vit kjol och vackert rött volangförkläde bjöd jag gästerna på kaffe ur kopparpannan och bakade Herrgårdstårtor. Ofta tänker jag med glädje tillbaks på denna sommar, en sommar då jag lärde mig mycket både om Fröding och om hur det är att vara vuxen och arbeta. 21 år var jag då, det är allt lite svårt att förstå.

För att variera mig bjuder jag er här inte samma dikter som vanligt, men ändå en som är välkänd.

Idealism och realism



Nu är jag led vid tidens schism

emellan jord och stjärnor.

Vår idealism och realism,

de klyva våra hjärnor.



Det ljugs, när porträtterat grus

får namn av konst och fägring.

En syn, som svävar skön och ljus

i skyn, är sann som hägring.



Men strunt är strunt och snus är snus,

om ock i gyllne dosor,

och rosor i ett sprucket krus

är ändå alltid rosor.



Ur Nya dikter