Behövs Kvinnodagen?

Vill idag tipsa om ett mycket bra och nyanserat inlägg om behovet av en dag som gårdagen - Internationella Kvinnodagen. Hos Pocketpinglorna kan ni för övrigt läsa mycket annat intressant om en aktiv bokklubb.

Kvinnor med Nobelvibbar

I fjol hade Linda en bloggstafett för att fira Kvinnodagen och då skrev jag om kvinnor som är heta kandidater till ett Nobelpris. Eftersom fortfarande ingen av dem fått priset repriserar jag inlägget idag. Gårdagens glädjande nyhet var att könsfördelningen inom Akademien förbättrats något i och med att Sara Danius nu sitter på stol nummer sju. Grattis!

Hur kan det då komma sig att Akademien, trots ett föränderligt fokus på olika kriterier, under mer än 100 år ständigt lyckats förbigå kvinnliga författare? Av 109 pristagare är endast 12 kvinnor! Sture Allén och Kjell Espmark förklarar detta med att de gångbara kriterierna ofta missgynnade kvinnliga författare. Kvinnorna var som regel inte språkligt banbrytande, de var dock ofta berömda och hade ett stort antal läsare – och kunde därmed inte heller kvalificera sig som förbigångna mästare. Men om man var medveten om att kriterierna missgynnade ett stort antal författare, varför ändrade man dem inte då? Kanske är det så att man inte ens uppmärksammade problemet förrän på senare delen av 1900-talet. Man kan se en klar ökning av andelen kvinnliga Nobelpristagare under de senaste årtiondena. På 90-talet erhöll tre kvinnor priset (Nadine Gordimer, Toni Morrison, Wisława Szymborska), på 00-talet var andelen lika stor (Elfriede Jelinek, Doris Lessing, Herta Müller), jag hoppas att man nu på 10-talet ska ta ytterligare kliv för att närma sig en jämlik fördelning (fast hittills ser det ju dystert ut).

I ett försök att underlätta arbetet för de aderton tänker jag presentera några förslag på presumtiva Nobelpristagare. Det enda de har gemensamt är könet och att de skriver fantastisk litteratur. Nej faktiskt inte, ingen av dem är heller från Europa.

Algeriska Assia Djebar Djebar är en av Nordafrikas mest kända och inflytelserika författare och hon sitter nu stol 5 i Franska akademien. Djebars teman handlar ofta om postkoloniala frågeställningar och hn intresserar sig främst för kvinnornas situation. Romanen Sultanbrudens skugga handlar om relationen mellan kvinnor i ett samhälle där villkoren dikteras av männen. I min recension skrev jag: " Att läsa Sultanbrudens skugga är som att dricka väldoftande, välsmakande te med söt honung. Trots att boken skildrar våld och förtryck framträder även ett stråk av hopp. Här finns ett skimmer från sagans värld, som gör att man kan tro på ett lyckligt slut."

En annan fantastisk Nordafrikansk författare, tillika beundransvärd egyptisk revolutionär är Nawal El Saadawi. I hennes roman Den stulna romanen möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Gemensamt för dem är att de existerar på männens villkor, patriarkatet styr vare sig det är den välbärgade överklassen eller de religiösa fanatikerna som har makten. Om den här romanen skrev jag: "Berättelsen vindlar sig fram på krokiga vägar, för att kunna följa med gäller det för läsaren att släppa sina hämningar och ge sig hän. För El Saadawis text bär, den bär oss med till miljöer som påminner om Tusen och en natt och den bär oss med till smutsiga tortyrkammare och vidriga övergrepp. Berättelsen byter fokus och tidsperspektiv samt interfolieras av upprepande, drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt, en njutning att läsa.

Även kanadensiska Margaret Atwood skriver samhällskritisk litteratur som fokuserar på kvinnors villkor. Hennes intriger är ofta dubbelbottnade och texterna lockar till sträckläsning. I Penelopiaden återberättar Atwood den äventyrsfyllda myten om Odysseus, sedd utifrån ett kvinnligt perspektiv. Vi får lära känna hustrun Penelope redan i hennes ungdom, vi får följa hennes möte med den blivande maken och flytten till Ithaka. Penelopiaden är en skickligt vävd gestaltning av kvinnans situation både under antiken och i samtiden.

Maryse Condé från Guadeloupe beskrev i en intervju i Babel sitt författarskap: "Det var ett sätt att få läsaren att drömma. De avsnitten är fulla av magi och fantasi. Om man berättar en historia utan vare sig magi eller fantasi är det en dålig historia. Man har ... en plikt att i samma berättelse blanda det som är mycket sorgligt och det hoppfulla, fantasin... Det tycker jag är nyckeln till en bra och intressant bok." I romanen Färden genom mangroven slås jag av författarens sätt att gestalta många olika röster och hennes underbara naturskildringar

Tematio - Bokrean

Bokrean verkar bli lite sämre för varje år, men jag hittar ändå alltid något jag vill ha. Årets inköp blev en blandning av gammal och nytt, svenskt och från olika delar av världen. Berätta om tre böcker ni fyndade på årets bokrea!

1. Jag har ännu inte läst något annat av Stig Dagerman än den underbara lilla texten Vårt behov av tröst är omättligt. När så två av hans romaner fanns med på rean slog jag till med Ormen, debutromanen.

2. Bolaño har skrivit en del tegelstenar som jag ännu inte läst,men hans Om natten i Chile är en stor favorit. Därför blev jag glad över att hitta den lilla fina Amulett på rean.

3. Och så kom då den mest efterlängtade med på rean! Tredje delen i sviten om Bricken av Vibeke Olsson, Sågspån och eld, till ett suveränt pris. Det tackar jag för :)


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Vilsam klokhet

I SvT 2 kryllar det av intressanta, kloka och bildade människor. Först en intervju med Nina Björk, nu repris på Fråga Kultureliten. Försöker hålla stilen med en författaruppläsning av den underbara Romanska bågar.

Klassikerläsning i februari

Innan jag ens hunnit förbereda inlägget för slutet av februari har det blivit mars! Jag hänger verkligen inte med. Men nu är det i alla fall dags för er att kommentera med länkar till de klassiker ni läst i februari. Själv läste jag en hel del klassiker i februari, men jag har ju inte lyckats skriva något om dem! Jag föregår definitivt inte med gott exempel i den här utmaningen. De klassiker jag läst är Med strömmen av Hjalmar Söderberg, Thérèse Raquin av Émile Zola, Räddad av Alfhild Agrell och Ett dockhem av Henrik Ibsen. Som ni kanske kan gissa har det varit dags för realism/naturalism på kursen. Inlägg kommer förhoppningsvis så småningom. Hoppas att ni hunnit skriva lite mer i februari, berätta nu vad ni läst!