Lyrans Noblesser

lördag 26 januari 2013

Vårläsning 19

Jag ljuger bara på fredagar av Mats Berggren handlar om Alex som går i nian och inte vet vad han vill göra efter högstadiet. Just nu är han mest intresserad av att fånga skolans coolaste tjej Julias uppmärksamhet. Ges ut av Opal förlag.

fredag 25 januari 2013

Efter A kommer B - eller?

Just nu läser jag A-kursen i litteraturvetenskap på distans och jag tycker att det är oerhört givande. Tidigare har jag läst en 7½ poängare om Nobelpriset, vilket också gav många nya tankar. Men vad ska jag läsa när jag är färdig med A-kursen? Det finns mycket som lockar.

Det mest naturliga steget vore kanske att läsa en B-kurs, men den lockar mig inte så mycket. Jag har svårt att av kursplanen känna mig jätteinspirerad och det är ganska krävande att läsa 30-poängskurser och jobba samtidigt. Jag får så lite tid att läsa allt annat jag vill/behöööööver.

Så egentligen vore det bättre med en mindre omfattande kurs. Och på Linnéuniversitetet finns ju massor! Jag vet ju inte ens vart jag ska börja, säkert är att jag är intresserad av dessa tre: Litteratur och existentiella frågor, Litteratur och genus, Litteratur och psykologi. Alla är de på 15 poäng. Dessutom är den kurs som motsvarar B-kursen på Linnéuniversitetet mer intressant än den i Göteborg för på Linné läser man en delkurs om utomeuropeisk och postkolonial litteratur. Undrar om det går att byta?

torsdag 24 januari 2013

Feministisk litteraturkanon

Hanna på Feministbiblioteket jobbar på att sammanställa en feministisk litteraturkanon. Till sin hjälp har hon en jury som inte går av för hackor: Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap vid Helsingfors universitet, Karin Olsson, kulturchef på Expressen, Anna Wåglund Söderström, kommunikationschef på Stockholms Stadsbibliotek, Mia Latvala, bokbloggare och bibliotekariestudent. Alla kan vara med och nominera och jag har passat på att nominera några av mina favoriter:

Förändringar – Ama Ata Aidoo
Pengar – Victoria Benedictson
Den stulna romanen – Nawal El Saadawi
Andra klassens medborgare – Buchi Emecheta
Älskarinnorna – Elfriede Jelinek
Sju stenar till den otrogna hustrun – Vénus Khoury-Ghata
Quinnan och Dr Dreuf – Mare Kandre
Kvinnor och äppelträd – Moa Martinson
Drömmar om frihet – Fatima Mernissi
Darling River – Sara Stridsberg
Pennskaftet – Elin Wägner
Sultanbrudens skugga – Assia Djebar
Adams revben – Nuruddin Farah
Ja till Liv – Liv Strömquist

Jag har valt att bara nominera böcker jag läst så därför saknas en del självklarheter som t ex Fredrika Bremer. Och som ni kan se har jag lagt störst vikt vid utomeuropeisk eller äldre litteratur. Och en man fick vara med på listan :)

onsdag 23 januari 2013

Sågverksungen och Bricken på Svartvik

Sågverksungen och Bricken på Svartvik av Vibeke Olsson, utgivna av Libris, 2010

Kan det bli bättre än så här? Nej, inte i mitt tycke. Vibeke Olsson måtte vara den mest underskattade författaren i vårt land. Är det för att hon skriver för enkelt? Faktiskt så enkelt att hennes böcker kan läsas i många åldrar. Eller skriver hon om alldeles för omoderna teman? Om gudstro, solidaritet och den lilla människans kamp för att överleva. Om jag fick bestämma skulle Vibeke Olsson få många olika priser, allt från bokbloggarnas pris till det något mer prestigefyllda Augustpriset.

De två första böckerna om Bricken handlar om hennes barndom och uppväxt på sågverket Svartvik. I första boken är Bricken 11 år och nybliven sågverksarbetare. Bricken är föräldrarnas enda barn, en ovanlig situation. Familjen har arbete och mat på bordet, men rädslan för svälten är ändå alltid närvarande. Brickens mor har börjat gå till baptisterna för att lyssna på Guds ord, fadern är mer skeptisk. När sågverkspatronerna sänker lönerna går arbetarna ihop i en stor strejk, strejken 1879. I andra boken har Bricken blivit tonåring och ribbkaperska. Som allt arbete på sågverket medför hennes arbete en hel del risker. Och som de andra ungdomarna funderar Bricken mycket på kärleken, samtidigt som hon oroar sig över moderns magsår och grubblar över om hon skall låta döpa sig.

Böckerna om Bricken är på många sätt klassiska arbetarromaner, skrivna ur barns och kvinnors perspektiv. Här beskrivs arbetarrrörelsens och nykterhetsrörelsens framväxt, sprungna ur vardagens behov. Samtidigt vävs här in ett kristet perpektiv som problematiserar motsättningarna mellan arbetarrörelsens och väckelserörelsens budskap.

Men det som gör böckerna om Bricken så engagerande är inte de stora frågorna, utan Brickens egen berättelse. Vibeke Olsson är fenomenal på att gestalta barnets sätt att tänka och uttrycka sig. Trots att Bricken tidigt är med och arbetar för familjens försörjning finns här också utrymme för barnets lekar, drömmar om äventyr och fantasier om framtiden. Även kärleken mellan man och kvinna gestaltar Vibeke Olsson med omsorg och många nyanser. Trots att Bricken föräldrar är utslitna och böjda av hårt arbete finns en närhet mellan dem som värmer läsaren.

En tredje bok om Bricken, Sågspån och eld, finns redan utgiven och en fjärde, Amerikauret, kommer i mars. Jag ser mycket fram emot dem båda.