Tematrio - Tjocka släkten

Dags för ett nytt titeltema. I boktitlar vimlar det av släktskapsrelationer. Här finns fastrar, morfäder, syskon och kusiner av alla de slag. Berätta därför om tre böcker med några släktingar (eller ingiftingar) i titeln.


1. Sharon och min svärmor av Suad Amiry får vi följa livet på Västbanken, sett med palestinska ögon, från tidigt 1980-tal till tidigt 2000-tal. Författaren skildrar det absurda förtryck människorna i Ramallah utsätts för och den godtycklighet med vilken befolkningen hanteras av ockupanterna. Att återge det galghumoristiska i de vidriga förhållandena är författarens överlevnadsstrategi. Detta är med bok man både skrattar och gråter med.

2. Egalias döttrar av Gerd Brantenberg läste jag för många år sedan och skrattade mig sanslös. Samtidigt som den roar är den oerhört träffsäker och synliggör samhällets maktstruktur. I landet Egalia är det kvinnorna som har makten och männen som arbetar i hemmet och tar hand om barnen. Kvinnorna går ut i krig, männen lockar skägget. Den unge Petronius högsta dröm är att få bli sjökvinna. Han kommer dock att ägna sitt liv åt ett maskulinistuppror, männen vill bryta de kvinnodominerade normerna och bränner sina pehåar.

3. I Köksgudens hustru av Amy Tan träffas Weiwei och Hulan för första gången i en avlägsen by i Kina, åren före andra världskriget. De är båda nygifta, de delar krigets och äktenskapets umbäranden och lovar dyrt att bevara varandras hemligheter. Många år senare i USA har deras lögner hunnit i kapp dem och Weiweis dotter Pearl söker sanningen om det som hände för länge sedan i Kina.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bokbloggsjerka del 100 (bravo)

Grattis Annika till 100 jerkor!

Det har väl knappast gått någon förbi vem det var som vann Nobelpriset i litteratur, och en av veckans frågor är naturligtvis om det var rätt person som kammade hem priset?
Det var ju kinesen Mo Yan som vann och om det tycker jag både positiva och negativa saker. Ja, det enda negativa handlar om kön, jag hade velat se en kvinna som pristagare i år. Men jag tycker att det är kul med en pristagare från Kina och jag hoppas att detta ökar möjligheterna att vi får en bokmässa med Kina-tema inom de närmaste åren. Extra roligt att det blev just Mo Yan är det naturligtvis eftersom jag höll på att läsa hans Vitlöksballaderna förra veckan utifrån en kinesisk läsutmaning på bloggen. Sammantaget är jag mer nöjd än missnöjd.

I dag kom jag hem från biblioteket med hela famnen full av böcker, och det beror inte på att jag är utan läsning, utan det hänger helt enkelt ihop med att jag är beroende av böcker. Vilket leder oss till fråga nummer två: hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?
Det finns drygt 250 olästa i min bokhylla, hur många det finns på bibblan vet jag faktiskt inte ;)

Galagoserier på Bokmässan

 

Två fina seriefynd gjorde jag hos Galago på Bokmässan. Jag tyckte mycket om Persepolis av Marjane Satrapi och jag hoppas att hennes Kyckling med plommon kommer att leva upp till de högt ställda förväntningarna. Boken bekrivs som en tragisk historia om en gudabenådad musiker i 50-talets Teheran, som efter att hustrun slagit sönder hans instrument beslutar sig att dö. Svalornas lek av Zeina Abirached är en serieroman från inbördeskrigets Beirut. För att skydda barnen från krigets verklighet försökte författarens föräldrar göra händelserna runt omkring till en spännande saga, eller en lek. Men ibland kom verkligheten alltför nära.

Läsardagen

Idag på Stora Läsardagen har jag "läst" 2 cd-skivor av Karin Fossums Brott, lite kurslitteratur och några bokbloggar. Vad har ni läst?

Kattbergen

Kattbergen av Sabrina Janesch, utgiven av Thorén & Lindskog, 2012

När den tysk-polska Neles morfar dör väcks hennes intresse för familjens historia. Morfadern kom ursprungligen från en del av Polen som idag ligger i Ukraina, familjen tvingades fly i samband med kriget. Nu följer Nele morfaderns spår, fast i omvänd riktning, och stöter på många berättelser som kanske, kanske inte är sanna. Hon får möta både krigets verkliga fasor och gamla tiders magiska föreställningar. Dessutom ramlar hon på en mörk familjehemlighet.

Hela berättelsen präglas av kamp mot rotlöshet och hemlöshet. Eftersom Neles mor är polska och fadern tysk tycks hon alltid känna sig annorlunda och utanför. I det mer konservativa Polen ses allt tyskt med misstänksamma blickar, i hemlandet Tyskland finns vardagen, som dock inte känns särskilt angelägen att återvända till.

I Kattbergen skildras två parallella skeenden, morfaderns flykt västerut och dotterdotterns sökande efter familjens ursprung österut. Inledningsvis har jag svårt att identifiera mig med berättarrösterna, men så småningom väcks mitt intresse rejält. Det här är en bok som begär lite av läsaren, man får inte ha för bråttom. Det här är inte en text man omedelbart omfamnar, men det är en berättelse som i gengäld växer hela vägen till slutet.

Kattbergen är en ung författares hyllade debut, Janesch tilldelades bl a Mara Cassens-priset och Anna Seghers-priset för sin moderna magiska realism. Jag blir förvånad och imponerad när jag inser att det är en debutroman jag läser, Janesch tror jag att vi kommer att få höra mycket mer av.

Sammantaget är Kattbergen en delvis magisk, delvis realistisk skildring av Europas folkfördrivning under andra världskriget. Boken bjuder ett visst motstånd att ta sig in i, men även stor läsglädje när man funnit dess nyckel. Rekommenderas således varmt.

Andra somläst är SvD, och dagarna går, Ord och jord.