Sigtuna litteraturfestival

Tyvärr ligger inte Sigtuna i Värmland, annars skulle jag gärna vilja gå på litteraturfestival 18 augusti. Det är Brombergs m fl som anordnar och jag bidrar gärna med lite reklam på bloggen. Det låter så trevligt med workshops, bokbytarbord, författarsamtal, bokbindarworkshop, poesiscen, skrivarworkshop mm. Här kan ni läsa mer, ha det så kul ni som ska gå.

Årets bästa hittills

Även i år kör jag en melodifestivalmodell för att skapa en riktigt bra topplista. Varje månad utväljs en bok till finalen och en eller två får ytterligare en möjlighet att slå sig in på den slutliga listan via deltagande i andra chansen. Det fungerade ju bra i fjol, så det borde gå bra även i år. Hittills trängs klassiker, Nobelpristagare, nyheter, noveller och barn- och ungdomsböcker vilt om de första platserna.

Till final
Quinnan och Dr Dreuf - Mare Kandre (januari)
Hundra år av ensamhet - Gabriel García Marquez (februari)
Agaat - Marlene van Niekerk (mars)
Min mors tystnad - Lizzie Doron (april)
Själamakerskan - Michela Murgia (maj)
Möss och människor - John Steinbeck (juni)
Sågverksungen - Vibeke Olsson (juli)

Till andra chansen
Strändernas svall - Eyvind Johnson (januari)
En välsignelse - Toni Morrison (februari)
Juloratoriet - Göran Tunström (mars)
En herrgårdssägen - Selma Lagerlöf (mars)
Frankenstein - Mary Shelley (april)
Natten innan de hängde Ruth Ellis - Margareta Strömstedt (maj)
Eld - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (maj)
Vännen och främlingen - Uwe Timm (juni)
Månfågel - Ingelin Angerborn (juli)
Den nya Isabel - Katherine Mansfield (juli)

Förlåtelsen

Är det jag eller Hanne-Vibeke Holst som har förändrats? Jag har tidigare läst många av författarens böcker och gillat skarpt eller i alla fall gillat. Men Förkåtelsen (en Freudian slip jag inte bryr mig om att ändra) är faktiskt inget vidare. Jag känner inte alls med huvudpersonerna, utan blir bara irriterad över att de beter sig så korkat. Visst kan man se hur omvårdnadsmönstret överförs från generation till generation, men detta måste gestaltas mer nyanserat för att vara intressant. Just detta med omvårdnadsmönster och anknytningsmönster skrev jag min masteruppsats om för länge sedan, så det är ett tema som verkligen intresserar mig. Men tyvärr blir det mesta platt och klichéartat i den här romanen och sexet är riktigt uttröttande att läsa om.

Jellicoe Road

Jellicoe Road av Melina Marchetta, utgiven av X-Publishing, 2012

Taylor är 17 år och går sista året på Jellicoe internatskola. Som barn överavs hon av modern på stadens 7-Eleven. Sedan dess har modern inte synts till och Taylors minnen av sin barndom är mycket diffusa. Under åren på internatskolan har Taylor fäst sig vid Hannah, en kvinna som bygger på sitt hus vid floden. När Hannah en dag försvinner bryter Taylor ihop, försvinnandet blir för Taylor en bekräftelse på att alla hon bryr sig om kommer att svika och överge henne. Vart har Hannah tagit vägen, vad menade Eremiten med det sista han sa innan han sköt sig, vad vill pojken i trädet som dyker upp i Taylors drömmar? Och vad är det för manus Taylor hittar hemma hos Hannah? Frågorna är många och det förflutna gör sig påmint på olika sätt. Samtidigt förväntas Taylor ta ledningen för sitt elevhem och för hela skolan. Det är hennes uppgift att förhandla med de olika fienderna i gängkriget med kadetterna och jellisarna.

Jellicoe Road är inte så lätt att få grepp om när man börjar läsa, men låt för allt i världen inte det få er att avstå från att läsa den. Så småningom kommer alla delar att smälta samman och både läsaren och huvudpersonen Taylor får sammanhang i hennes historia. För det här är på många sätt en berättelse om just vikten av att finnas i ett förutsägbart sammanhang där man har tillgång till sina minnen och kunskap om sin bakgrund.

Jellcoe Road är en bok som ändrar karaktär flera gånger under läsningen. I början påminde handlingen lite om Hungerspelen, här berättas om territorier, olika grupper som strider mot varandra och militär utbildning. Så småningom förändras bilden av det pågående kriget och läsaren får klart för sig att striderna utkämpas av barn och innehåller mestadels inte värre element än knytnävsslagsmål. När jag förstår detta väcks minnen från min barndom av olika episoder där jag var rädd på allvar för andra barn. Då framstod faran som mycket verklig och stor, idag kan jag utifrån bedöma händelserna med andra ögon. Skildringen av barns upplevelse av verklig rädsla i relation till andra barn och de vuxnas oförmåga att se denna rädsla är en av de många fascinerande aspekterna av Jellicoe Road.

Många av ungdomarna i Jellicoe Road har haft mycket trassliga barndomsförhållanden, de har upplevt saker man önskar att inte någon skulle behöva vara med om. Bitvis är läsningen mycket smärtsam. Författaren skildrar tonårens hudlöshet, tragiska olyckor, spirande kärlek och odödlig vänskap på ett inlevelsefullt, medryckande och osentimentalt sätt. På ett nyanserat och psykologiskt trovärdigt sätt skapar författaren personer man kan relatera till, jag har under läsningen levt tillsammans med Taylor, Griggs, Chaz, Raffaela, Jessa, Narnie, Webb, Tate, Fitz och Jude. De är mina vänner och jag älskar dem.

En av många saker jag verkligen tycker om i Jellicoe Road är att läsaren faktiskt tvingas anstränga sig för att komma in i boken och börja förstå hur allt hänger ihop. Författaren gör det inte lätt för läsaren och visar därmed både tilltro och respekt. Det viktiga när man läser en bok som denna är att släppa kravet på att förstå och låta sig svepas med av upplevelsen. Boken inleds med beskrivningen av en hemsk bilolycka och förflyttar sig därpå abrupt 22 år fram i tiden. Hur det hela hänger ihop får man ledtrådar till allteftersom. Ledtrådarna kommer ofta genom drömmar och diffusa minnen och skapar en mystisk stämning. Texten är i sig lättläst, på ett oerhört konkret sätt skildrar författaren hur Taylor tänker, känner och handlar. Hon sätter ord på den smärta Taylor konstant brottas med och gör den lätt att förstå. Samtidigt finns här en humor i dialogerna som motvikt till alla tragiska händelser. Och här finns fint skildrad kärlek.

Jellicoe Road är kategoriserad som en bok för unga vuxna, jag skulle säga att den passar från tonåren och uppåt. Det är svårt att fånga romanens storhet i en recension utan att känna sig som dyrkande groupie, kanske räcker det med att jag kort och gott säger att Jellicoe Road är den bästa bok jag någonsin läst i sin genre. Jag är mycket glad över att jag inte missade denna unika, underbara berättelse som jag kommer att återvända till många gånger.

Andra som läst och tyckt något är Fiktiviteter, SvD, Eli läser och skriver.

Jag kom in

Jo, jag kom in! Efter att ha gnällt i ett par veckor över att man inte kommer in ens när man ha maxpoäng fick jag idag besked om att jag kom in. Och jag blev riktigt glad :-) Kursen jag ska gå är en grundkurs (A-kurs) i litteraturvetenskap i Göteborg. Jag kommer att läsa på distans och på halvfart. Det ska bli kul - hoppas jag.