Boknytt

Jag vet ju inte ens om jag kommer in på A-kursen till hösten (brukar det vara svårt?) men jag har redan köpt lite kurslitteratur. Alla utom Jenny Jägerfeld ingår i kursen. JJ köpte jag bara för att jag hade lust att läsa den. Tyvärr verkar den vara en typisk bok för unga människor. Och nej jag talar inte om innehållet, utan om textstorleken. Bland de övriga ser jag mest fram emot att läsa Mary Shelleys Frankenstein. Kan tala om att även Dracula ingår som kurslitteratur. En del skräck blandat med en massa klassiker således.

Jag skulle vara din hund

Har nyligen läst ut Jag skulle vara din hund av Anneli Jordahl och har en del funderingar. Först och främst vill jag säga att jag tyckte mycket om boken, jag blev fängslad av handlingen och gillade språket. Men i grunden har jag svårt för den här typen av berättelser, jag vet inte vad de kallas, kanske fiktiv biografi. Flera gånger under läsningen blir jag sittande med tankar kring vem Ellen Key egenligen var. Hur mycket av Jordahls Key speglar den verkliga Key? Och jag tycker att det känns olustigt när jag funderar över vad Key skulle ansett om hur hon nu framställs.

För egen del blir jag mycket nöjd över att jag genast vet vem postmästarfrun i Hörby är, jag har onekligen lärt mig en del de senaste åren. Men jag funderar över varför brevväxlingen mellan Key och älskaren känns så bekant? Finns någon liknande brevväxling skildrad? Kan det vara Lydias och Arvids brevväxling jag associerar till? (i Den allvarsamma leken).

Bokhyllejerka

Veckans bokbloggsjerka handlar om bokhyllesortering, ett av mina favoritämnen. Hur arrangerar du dina böcker? Efter färg, form, författare, genre etc?

Mina böcker är fördelade i fem olika bokhyllor. En liten bokhylla innehåller lite olika serier. Här finns t ex en klassikerutgåva, Brombergs Nobelklassiker, Herman Lindqvists historiska serie och Elisabeth Grates snygga böcker.

I en hemmabyggd bokhylla i köket finns alla svenska och nordiska inbundna böcker, sorterade efter land och i bokstavsordning.

I den stora bokhyllan finns en del uppslagsböcker och lite faktaböcker samt litteratur från Afrika, Asien, Australien, Nord- och Symamerika. Denna bokhylla ska sorteras under påsken utifrån land och bokstavsordning.

I den gamla bokhyllan finns inbundna böcker från Europa, sorterade efter land och bokstavordning.

I den alldeles nya stringhyllan finns ett urval av mina favoritpocket. Ytterligare några hyllmeter pocket finns instoppat i olika skåp.

Påskläsning

Något i kriminalväg kommer att bli läst under påsken för dotterns intresse har äntligen vaknat! Maken har läst en bok om LasseMajas detektivbyrå av Martin Widmark och när hon gillade den köpte jag genast tre till. Som tur var fanns en del kvar från bokrean.

Och något om det heliga landet kommer att bli läst för just idag fick jag en recensionsbok jag längtat efter - Min mors tystnad av Lizzie Doron. I första delen av sin självbiografiska trilogi - Varför kom du inte före kriget? - skrev Lizzie om sin mor. Den nya boken handlar om fadern.

Agaat

Agaat av Marlene van Niekerk, utgiven av Weyler förlag, 2012

Den sydafrikanska lantbrukarhustrun Milla de Vet ligger för döden. Hennes kropp förtvinar i ALS, hon har förlorat förmågan att röra sig och tala. Som enda hjälp har hon hembiträdet Agaat, en svart medelålders kvinna som haft sitt hem i familjen de Vet sedan hon bara var några år gammal. Milla kommunicerar genom blinkningar, som Agaat på ett mycket lyhört sätt avläser. Och ibland väljer att inte alls förstå. Relationen mellan Milla och hennes hembiträde präglas av maktkamp och hatkärlek. Via tillbakablickar får deras komplicerade relation sin förklaring. Agaat levde i misär och utsattes för övergrepp under de första åren i sitt liv. Milla tog hand om flickan och beslutade sig för att polera henne tills hon blev en halvädelsten - en Agaat. För en vit kvinna var det dock omöjligt att adoptera ett svart barn under apartheidtiden, relationen mellan Agaat och Milla kom att präglas av tidens ideal. När Milla efter många års ofruktsamhet blev gravid ställdes saker och ting ytterligare på sin spets.

Agaat är en roman som kan läsas på olika sätt eller kanske snarare upplevas på olika sätt beroende på om man är mitt i läsningen eller har fått boken på lite avstånd. Under själva läsningen var jag helt uppslukad av den faktiska berättelsen, av de två kvinnornas tysta kamp. Nu efteråt kan jag tydligare se hur de båda kvinnorna får spegla hela det sydafrikanska apartheidsystemet med dess uppdelning av svarta och vita. Och med den vita makten som tynar bort. På ett mycket skickligt sätt åskådliggör författaren ett historiskt skede som är svårt att förstå. Milla behandlar ibland barnet Agaat på ett sätt som väcker avsky hos läsaren, men som ändå är begripligt när man reflekterar över hur de vita faktiskt såg de svarta som mycket lägre stående.

"Åh min lilla Agaat, mitt barn som jag stötte bort, barnet som jag försakade efter att ha lagt beslag på henne, som jag förlöste utan att fånga upp, som jag låste in för att befria." (sidan 561)

Runt de två kvinnorna cirklar ytterligare två familjemedlemmar, Millas make Jak och hennes son Jakkie. Jak och Milla lever i ett mycket olyckligt äktenskap, där ingen förmår leva upp till den andres förväntningar. Båda längtar efter närhet och kärlek - ingen av dem har något att ge den andre. Förutom slag. Sonen Jakkies förlöses på ett dramatiskt sätt och kommer att stå Agaat mycket nära under uppväxten. Och denna närhet väcker svartsjuka hos Milla.

Berättartekniskt är romanen utmanande för läsaren. Berättelsen träder fram genom en pendling mellan det förflutna och nuet. Spänningen stiger konstant och uppslukar läsaren. Fyra röster hörs i berättelsen - alla är de Millas. Vi får ta del av Millas medvetna, kommunikativa tankar i nuet, hennes minnen, hennes dagboksanteckningar och i kursiv stil hennes alltmer fragmentariska associationer. Inte förrän i epilogen tar Agaat till orda, genom Jakkies minnen. Men då skräder hon inte med orden. Och då vrids berättelsen ett litet hack, perspektiven förskjuts, personskildringarna fördjupas, skeendet nyanseras och blir mer komplext. Då tar Agaat steget från att vara en mycket bra bok till att bli en stor berättelse.

Fler som läst och förundrats: Bokmania, och dagarna går, SvD.