Michael : en ungdomsbok för det infantila samhället

Michael : en ungdomsbok för det infantila samhället av Elfriede Jelinek, utgiven av Ersatz, 2007

Den som känner sin Jelinek kanske redan av titeln förstår att detta inte alls är en ungdomsbok, det här är en grotesk parodi på konsumtionssamhället. Boken utkom i Österrike redan 1972, hade jag inte vetat det hade jag beskrivit den som en reaktion på de senaste årtiondenas extrema fixering vid konsumtion, design, inredning och dokusåpor. Jelinek tycks verkligen vara före sin tid! Att beskriva bokens handling låter sig inte göras i vanlig mening. Berättelsen utformas som olika scener, där det inte är möjligt att skilja mellan "verkligheten" och TV-programmen. Huvudpersonerna lever sina liv delvis genom TV-programmen och därför finns heller inga realistiska spärrar för vad som kan hända. Kontorspraktikanterna Ingrid och Gerda söker lyckan i modeshopping och kärleken. Men lyckan är inte till för fattiga flickor. Michael blir förälskad i och gifter sig med chefen och fabriksägaren herr Koesters dotter. Sannolikheten att de ska leva lyckliga i alla sina dagar är dock obefintlig.

I den här boken är inte den yttre handlingen det viktiga, utan formen. Varje avsnitt inleds med hånfulla kommentarer av berättaren i bästa TV-hallåastil. Därefter följer korta avsnitt om huvudpersonernas drömmar, fantasier, tankar och verkliga upplevelser - uppblandade med scener ur den värsta typ av splatterfilm man kan tänka sig. Skildringar av blodskvättande misshandel, vedervärdiga våldtäkter och insmickrande inscest flyter fram över sidorna. Texten saknar versaler och vanlig avstavning, vilket tar ett tag att vänja sig vid.

Ett dominerande mönster är - som vanligt i Jelineks författarskap - att de svaga råkar illa ut, i synnerhet om de är kvinnor. Människorna exploateras av kapitalet, ofta via media. Grymheterna är gränslösa och inget ljus skymtar i tunneln. Författaren är fanatiskt konsekvent i sitt hånfulla tonfall, i sin empatilösa skildring av de svaga och i sitt raseri mot den rådande ordningen.

"ingrid den dumma kossan vill fortfarande bli älskad av någon." (s 126)

"herr michael juniorchefen ger gas. backen i. med ett språng skjuter sportbilen i väg bakåt och över gerda. som om hon vore ett ingenting. hon är också ett ingenting." (s 84)

Jelineks romaner kan vara mer eller mindre lätta att ta till sig, det här är i mitt tycke en av de svårare. Berättelsen är så grotesk, så fragmentarisk, så nattsvart att jag får anstränga mig för att orka läsa vidare. Samtidigt tycker jag att Jelinek tillför något viktigt, det är för mig givande att kämpa med hennes texter.

Tematrio - den svenska bilderboken

Den här veckan har jag fått förslag på ämnet för tematrion av en läsare, Ingerun Sjösvärd - Boktjuven. Jätteroligt initiativ, fler är välkomna att komma med förslag! Ingerun blev själv tillfrågad om tips på bilderböcker att köpa till svensktalande barn i USA, därför är veckans uppmaning att berätta vilka tre bilderböcker du skulle välja för att representera den svenska bilderboken?

Svårt, var min spontana tanke. Hur vill jag framställa Sverige? Traditionellt med Astrid eller progressivt med genusmedvetna böcker? Eller kanske med en blandning? Till slut har jag själv valt dessa tre:

1. Boken om Stina av Lena Anderson. På somrarna bor Stina hos sin morfar på en skärgårdsö. Tillvaron på ön är idyllisk och handlingen kretsar kring vardagen. Skildringen av den nyfikna och kreativa Stina och den varma relationen mellan henne och morfadern är mycket fin. Stina är precis lagom kavat, lagom rädd och lagom företagsam. Sidorna innehåller relativt lite text och generöst med härliga akvarellbilder.

2. Mamma Mu får ett sår av Jujja Wieslander/Sven Nordqvist innehåller stor dramatik; olyckor, blod och omplåstring. Berättelsen handlar om att ställa upp för andra och försaka det man själv vill ha och om det svåra i att erkänna att man gjort fel. Det bästa med Wieslanders böcker är att de är mer än bara roliga, utan att de blir pekpinnar. Viktiga ämnen behandlas i böckerna på ett lustfyllt sätt. Underbara, uttrycksfulla illustrationer.

3. I Vem bestämmer? av Stina Wirsén är en liten och en stor på kollisionskurs hela tiden. Stor vardagsdramatik och sprutande tårar. På ett otroligt träffsäkert sätt och med enkla medel beskriver författaren både barns och vuxnas upplevelser. Illustrationerna är enkla, men fångar exakt den känslomässiga tonen i berättelsen.

Jag sparade allt en hel del godbitar till er andra!


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Jerka om olika smak

Veckans bokbloggsjerka handlar om olika tycke och smak, frågan lyder som följer: "Finns det någon bok som har fått översvallande recensioner men som du själv absolut inte tyckte om?"

Om man läst min blogg länge har man inte kunnat undgå att förstå att jag tycker att Milleniumtrilogin av Stieg Larsson är något av den sämsta smörja jag läst. Romanerna har usel intrig, fylls i stället ut med sex och sadism, och personskildringarna är pinsamt dåliga. Ytterligare en bok jag avskyr är Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa. Och här var det faktiskt inte bara handlingen, utan även författaren som upprör mig. "Den stygga flickan" skildras endast genom mannens ögon, hennes porträtt är ensidigt och ganska ointressant. Den kärlek huvudpersonen Ricardo hyser för flickan har inget med henne som en verklig person att göra, han har blivit besatt av sin föreställning om en spännande flicka han vill äga. Att läsare (och professionella bedömare) identifierar sig med mannen och beskriver detta som en historia om olycklig kärlek övergår mitt förstånd. Och att författaren på slutet stympar "den stygga flickan" på ett vedervärdigt sätt gör mig rasande.

Litterär Kvinnodag

Missa inte att fira internationella Kvinnodagen på ett litterärt sätt hos Linda, som anordnar en bloggstafett. Jag och massor av andra bloggare kommer att skriva något om temat kvinnor i litteraturen. Jag vet inte exakt vad jag kommer att skriva om ännu, men ett tips är att det kommer att handla om bristen på kvinnliga Nobelpristtagare. Eller så får det helt enkelt bli något om favoritförfattare. Eller så blir det något helt annat.

Nya pockethyllan

Nu är alla böcker insorterade i sina nya hyllor, det var ett drygt arbete. Och inte blev det några tomma hyllplan för nya böcker inte... Här är en bild av min fina ny stringhylla för pocket. Böckerna får bara knappt rum och från översta hyllan ramlar de. Därför vaktar nu Selma och Gustaf på dem. Men jag ska köpa neutrala bokstöd i stället.