Selma och Elfriede

Just nu läser jag litteratur av och artiklar om Selma Lagerlöf och Elfriede Jelinek. Varför? Jo, just de två kvinnorna tänker jag skriva lite om i examensarbetet på Nobelkursen. Har ni tips på intressant material? Jag skulle gärna vilja veta mer om framför allt Elfriedes liv och skrivande och jag läser tyvärr inte tyska. Tips mottages tacksamt!

Hundra år av ensamhet

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez

Hundra år av ensamhet är en släktkrönika som utspelar sig i  den lilla byn Macondo, en isolerad by i Colombias träskmark. Här får vi följa familjen Buendías liv och leverne under hundra år, hundra år som präglas av ensamhet och utanförskap.  Byns grundare och folkets ledare, José Arcadio Buendía, intresserar sig för magi, uppfinningar och vetenskap, men lyckas aldrig riktigt med sina företag. Han slutar sina dagar fastbunden under en kastanj, mumlandes på latin. Även efter döden fortsätter den förste José Arcadio att delta i familjens liv på ett påtagligt sätt. Urmodern Ursula åldras mycket långsamt och blir långt över hundra år. Hon håller familjen samman och tar hand om alla ättlingar till sönerna, som på olika sätt hamnar i hennes hus. Den ene sonen, överste Aureliano Buendía, ägnar sitt liv åt att leda det ena upproret efter det andra mot den konservativa regeringen. De efterföljande ättlingarna få alla namn efter José Arcadio och Aureliano och på många sätt tycks allas liv vara en upprepning av de föregåendes.

I romanen trängs den ena färgstarka personligheten med den andra. Här finns inga personer som är "lagom", de har alla olika extrema karaktärsdrag. Kvinnorna är ofta undersköna, egensinniga och ovilliga att ge sig hän åt kärlekens fröjder. Eller så ger de sig fullständigt hän och förlorar allt. Männen är starka, krigiska och ofta våldsamma. Dessutom får många av männen fixa idéer, som de aldrig kan släppa. Gemensamt för både männen och kvinnorna är oförmågan att uppleva närhet. De ägnar sig ofta åt något "kall" i stället för att bilda familj och leva i gemenskap med andra.

Det är blandningen av realism och magi som gör Hundra år av ensamhet till en stor läsupplevelse. Berättelsen kryddas med spöken, flygande mattor och odödlighet. Tiden tycks stå still i Macondo och människorna tycks mer vara förlängningar av varandra än unika identiteter. Realistisk är dock den del av berättelsen som handlar om hur det allsmäktiga banankompaniet tar över allt i byn och lämnar den skövlad. Detta är berättelsen om byns, Colombias och latinamerikas tragiska öde.

Texten i romanen flyter fram över sidorna och översvämmar läsaren. Meningarna är ofta långa och kräver läsarens fullständiga uppmärksamhet. Stämningen i romanen är både humoristisk och vemodig, det här är en roman som kan läsas på olika sätt. Motsatserna präglar både språk och handling, här finns magi och realism, sorg och humor, skapande och destruktivitet, kärlek och ensamhet. Framför allt finns här en stor, tung ensamhet.

Sammantaget är Hundra år av ensamhet en helt unik berättelse, som förmedlar starka känslor. Den rekommenderas varmt.

Andra som läst och skrivit om boken är Nobelprisprojektet, The Book Pond.

Stringhylla

Mitt i all omorganisation av husets böcker har jag blivit förkyld. Arbetet går långsamt och böckerna belamrar just nu alla möbler. Men inte kan man gnälla för det när maken blir klar med "dörrbokhyllan" idag och när ett fin stringpockethylla är på väg hit.

Bokhyllestädning

Ojoj, en så'n bokhyllestädhelg jag haft! Det hela började med att jag köpte en fin string pockethylla, (bild kommer snart :-) Detta ledde ju till att jag fick sortera om lite och dra fram alla böcker jag haft undanstoppade i skåp. För att få bättre plats kom jag på att det kanske var dags att sätta in gamla foton i album.... Det tog naturligtvis två dagar att bli färdig med. Därefter var det dags att återgå till böckerna. Fram med allt! Maken kom då med den strålande idén att han skall bygga mig en bokhylla i en dörröppning vi stängt igen (för att få plats med en bokhylla på andra sidan så klart). Helt plötsligt kommer jag att få 7 hyllmeter bokhylla! Fröjdas med mig! Dessvärre är absoluta merparten redan intecknad av undangömda böcker som nu skall ut och luftas igen.

Som ni kanske förstår har jag inte hunnit med att göra ngn Tematrio, men det kommer en senare.

Bokbloggaren Elina

Läslusen Elina bloggar om sitt läsande och hon har satt upp en hel del mål för 2012. Under året ska Elina läsa minst 5 stycken klassiker, fullfölja utmaningar hon åtar sig, pricka av minst 12 för henne okända författare och innan 2013 anländer läsa minst 50 skönlitterära böcker. Lycka till!

Varför läser du?
Det finns olika anledningar till varför jag läser. För det första för att det alltid har känts som ett naturligt tidsfördriv eller en naturlig sak att göra, egentligen sedan den dagen jag lärde mig läsa. Men nu för tiden handlar det också om att läsa för att bredda mina vyer, för mitt skrivande och ordförrådets skull, för att bredda mina kunskaper inom svenskämnet och mina kunskaper inom genrer samtidigt som jag mer och mer börjar inse att genre blir svårare och svårare att fastställa… Och jag har säkert glömt någon anledning…

Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
Om jag inte läste antar jag att jag kanske skulle slappa ännu mer framför TV-soffan, kanske kolla mer på film eller försöka träna mer än vad jag gör idag. Jag skulle kanske försöka skriva mer än vad jag gör eller försöka utveckla teckningen som jag tappat bort under åren… Kanske skulle jag baka oftare...

Berätta lite om dig/din blogg. Varför bloggar du?
Ja, jag heter Elina. Jag bor i Jönköping tillsammans med mina två katter och jag läser till lärare. Numer har jag ett och ett halvt år kvar och kommer med det ta min examen i juni 2013. Jag pluggar religion och svenska och brukar passa på att läsa lite extrakurser, varav jag satsar på kreativt skirvande just för stunden. Jag startade upp min bokblogg i augusti 2011 och har med det inte bokbloggat jättelänge. Men jag trivs förvånansvärt bra med valet att börja bokblogga. Ielinashylla, kändes till slut som ett bra namn på bloggen, då det främst handlar om böckerna i min hylla, men självklart också handlar om böckerna jag lånar också… Jag kryddar också bloggen då och då med mitt kreativa skrivande.

Jag bokbloggar delvis för att jag alltid läst och för att jag älskar böcker. Men den verkliga anledningen till att jag till slut började bokblogga handlade om att jag börjat försumma de skönlitterära böckerna i virrvarret av allt kurslitterärt, så för min del har det också varit en klackspark och en motivation att börja balansera upp läsningen som jag tappat bort på högskolan och faktiskt saknat riktigt mycket. Jag är glad att jag hittat tillbaka. Nu handlar bloggen om att upprätthålla det jag en gång tappat bort och funnit tillbaka till.

Favoritbok?
Jag måste nog fortsätta hålla fast vid Harry Potter som serie, men kan inte bestämma mig för vilken av böckerna som är bäst. Om någon pressade mig, så skulle jag kanske svara Harry Potter och Den flammande bägaren. Det var ändå en av de första böckerna som gjorde att jag insåg att jag verkligen älskade Harry Potter som serie, även om jag länge kämpat emot strömmen och envist undvikit att läsa böckerna…

Den har magi, spänning och allt det förtrollande som trollkarlsvärlden har att erbjuda. Den innehåller konflikter, bra personbeskrivningar och låter fantasin jobba på högvarv när det gäller att skapa egna inre bilder. Om man ändå hade lite uns av den fantasin som J. K. Rowling uppenbarligen har.

Favoritförfattare?
Den här är så himla svår eftersom jag har flera favoriter och jag ständigt fyller på listan och ibland låter vissa författare kanske till och med glida av listan. Men John Ajvide Lindqvist, Johan Theorin, Johanna Thydell, Liza Marklund och Jodi Picoult är några favoriter.

Favoritkaraktär?
Den här är riktigt lurig att svara på. Jag vet inte om jag har någon absolut favoritkaraktär. Jag gillar många karaktärer på många olika sätt och kan verkligen inte bestämma mig för någon speciell…

Vad får dig att gilla en bok?
Jag är en av dem som kan ge böcker en chans väldigt länge. Jag kan läsa över hundra sidor innan jag känner att det är något bra… Men det som får mig att gilla böcker är karaktärerna, atmosfären eller själva historien. Om något av det vinner mitt hjärta, så vinner också boken mitt hjärta. Men jag är inte helt insnörd på endast en genre eller liknande, utan lite av en allätare. Det är alltid bra med en igenkänningskänsla eller också det där alldeles oväntade som kittlar på ett underbart sätt i magen eller vidrör ens hjärta…

Mest överskattade bok?
För min del är Narnia-serien överskattad. Jag kan inte sätta fingret på varför jag inte gillar serien. Men jag bara tycker att den känns platt och lite livlös på något sätt. Jag har hört så mycket bra om serien. Det är så många som verkar älska serien och som börjat älska fantasy tack vare den. Men den förtjänar inte på långa vägar så mycket beröm enligt mig. Det är nog den mest överskattade boken på min läslista.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Varför?
Här är jag väl lite inne på Harry Potter igen. Jag önskar att jag skrivit till exempel Johanna Thydells Ursäkta att man vill bli lite älskad, men jag har nog lite samma slags författarröst. J. K. Rowling är annat! Jag skulle inte kunna skriva så inlevelsefullt om en värld som delvis inte existerar! Jag önskar verkligen att jag skulle kunna det! Jag drar till med Harry Potter och Den flammande bägaren igen, trots att jag inte skrivit om den specifika boken på min blogg. Men Harry Potter har berört mig mycket.
Den här författaren vill du ge Nobelpriset?
Jag hade verkligen önskat att Astrid Lindgren hade fått priset. Verkligen… Vem har gett sådant avtryck på en hel generation barn, vuxna och till och med barn och vuxna än idag? Inte bara i Sverige. Det säger ganska mycket om att Nobelpriset borde varit hennes ett år.

Hur väljer du de böcker du läser?
Det är en blandning mellan att ha hört talas om böcker, författare och även i vissa fall tack vare filmatiseringar eller genom att lockas av framsidan.

Ditt bästa boktips?
Mitt bästa boktips just nu är Johan Theorins Sankta Psyko. Älskad av vissa, hatad av andra. Men jag tycker den är riktigt, riktigt bra! Det bästa av Theorin hittills.