Rumänsk litteratur på Bokmässan

Rumänien är temat för Bokmässan 2013. Och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka om det. Kanske problemet för mig handlar om att ämnet är så smalt, jämfört med de senaste åren då afrikansk, tyskspråkig och nordisk litteratur varit teman. Den som framför allt gör mig positivt inställd är att Herta säkert kommer :-)

Vad jag vet har jag läst en rumänsk författare, den redan nämnda Herta Müller. Dessutom står Nostalgia av Mircea Cartrescu oläst i bokhyllan. För att hitta fler författare kikar jag in hos förlaget 2244 som ger ut litteratur från länderna runt Svarta havet. Har finns flera intressanta titlar, den jag blir t ex nyfiken på är Huliganens återkomst är Norman Manea.

Har ni fler tips?

Bara så hemskt!

Nej, nej alldeles för hemskt. Jag vaknade tidigt i morse och kunde inte somna om. Irriterande, men man kan ju alltid lyssna på en bok. Oftast brukar det få mig att somna om. Men först krossade mannen kvinnans knä med en kofot (tror jag det var) så att knäskålen sprack, blodet sprutade och kvinnan svimmade. Alldeles för magstarkt för mig. Men jag lyssnade ett tag till. Då började en annan man misshandla babyn genom att nypa henne och slå henne. Där stängde jag av. Det finns helt klart gränser för vad jag kan lyssna på. Och den gränsen överskreds med råge. Den bok jag verkligen försökte lyssna till var Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist, en man vars författarskap numer mest gör mig förvirrad. Jag gillade Låt den rätte komma in, trots en del otäcka scener. Jag tyckte att Hanteringen av odöda var bra, även om jag önskade lite vassare samhällskritik. Jag tyckte inte att Människohamn var bra, kunde inte alls ta till mig det övernaturliga i den boken. Och Lilla stjärna gjorde mig bara gråtfärdig.

Nobeltemat på bloggen

Bloggen börjar snart leva upp till sin målsättning att handla omNobelpristagare. Jag pluggar ju nu Nobellitteratur 7½ poäng och har läst en del Nobelpristagare de senaste månaderna. Det kanske snart är dags att lista lästa författare - fast tyvärr är det nog så att jag inte läst så många nya.

De senaste månaderna har jag läst:

Älskarinnorna - Elfriede Jelinek
Just så-historier - Rudyard Kipling
Den omoraliske - André Gide
Dikter och prosa 1954 - 2004 - Tomas Tranströmer
En välsignelse - Toni Morrison
Strändernas svall - Eyvind Johnson
Hundra år av ensamhet - Gabril García Márquez

På listan över böcker som snart ska läsas finns:

Romanen om Olof - Eyvind Johnson
Ensamhetens labyrint - Octavio Paz
Bockfesten - Mario Vargas Llosa, Mario
Michael : en ungdomsbok för det infantila samhället - Elfriede Jelinek
Mitt Europa - Czeslaw Milosz

Men trots att jag läser en hel del har jag fortafarande bara läst 38 av 108 pristagare...

Lite blandat om kärlek

Det är inte första gången jag försöker fresta er att läsa Fröding, dessutom på bygdemål. Här kommer igen den vackraste dikten om kärlek, dikten om Anna som var utan svek och som aldrig gjorde sig till.

Nypenrosa

Fin sôm nypenrosa står
tili, tili, når dä dagger
selverdrôp å blaa vagger
lent där môraväre går.

Int just lik e trägårsros
int så stôlt å mett i sola,
int så grann å stor i ola,
mer litt bly å mer te tros.

Tocken stog mi Anna Lek,
ljus i håre, rö i kläe,
"rosa stecker", sa di, näe,
Anna mi va utta svek.

Hennas tagg va lätt te se,
are roser, are flecker
gär sä lene, når di stecker,
Anna gjord sä allri te.

Harrgårsplan mä roser i
gjord mä itnô kälekshôga,
nypenrosa bål ve stôga
dä va rosa rosa mi.

Ur Räggler och paschaser från 1897


Grodan och kärleken av Max Velthuijs.
För de lite yngre barnen kommer här ett tips på en alldeles bedårande kärlekshistoria om en grön groda, som blir kär i en vit anka. Andra har synpunkter på att de inte har samma färg, men det bryr sig inte grodan om. Däremot har han svårt att ta mod till sig och berätta för ankan att han älskar henne. Till slut väljer han en drastisk metod för att imponera på henne. En viktig bok med färgglada och lustfyllda bilder.

Här kommer också två tips på böcker om kärlek för er som är lite äldre.

I Och allt skall vara kärlek fokuserar författaren Kristian Lundberg på det viktigaste i livet - kärleken. Och allt skall vara kärlek är en berättelse om kärlekens sanning, kamp, smärta och skuld. Det är inte någon enkel berättelse som växer fram, utan en mänsklig, ärlig historia om svårigheter, misstag och missförstånd. Romanen är skriven på ett vackert, poetiskt språk, i min bok ligger lappar för att markera extra läs- och tänkvärda avsnitt på var och varannan sida.

I Kärlekens historia av Nicole Krauss får vi följa kärlekens spår genom tid och rum, mellan kontinenter och in i döden. Leo förälskar sig i Alma redan som barn, men skiljs från henne under andra världskriget. I nutid träffar vi den unga Alma Singer, som fått sitt namn efter huvudpersonen i en bok med titeln Kärlekens historia. Sambanden mellan de olika berättelserna uppenbaras så småningom. En underbar, vemodig, ömsint roman om kärlekens magi - en av de allra bästa böcker om kärlek jag läst.

Tematrio - oväntat ogilla

En del författare/böcker borde man ju helt enkelt gilla för att så många andra gör det eller för att de helt enkelt är bra. Just nu läser jag Kerstin Ekman och, liksom varje gång, får jag lov att erkänna att jag inte gillar hennes böcker något vidare. Mycket irriterande! Vilka böcker/författare ogillar ni (eller gillar oväntat lite) trots att ni förväntat er eller "borde" gilla?

1. Kerstin Ekman skriver välformulerade böcker om intressanta människor och händelser, som av någon orsak inte fäster vid mig. Den senaste, Grand final i skojarbranschen borde ju verkligen tilttala mig, scenerna från Akademien är humoristiskt skildrade och berättelsen om skrivanets inneboende svårigheter är intressant. Men jag orkar inte bry mig om de två kvinnorna i boken. Jag har läst många av Ekmans böcker (Kvinnorna och staden, Händelser vid vatten, Hunden, Guds barmhärtighet, Mordets praktik och Grand final i skojarbranschen) och den enda som verkligen engagerat mig är den underbart, vackra Hunden. Kanske är det så att jag och Ekman inte ser människor på samma sätt, men när det gäller djur kan vi mötas.

2. Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov tycks de flesta vara överens om att älska. Men icke, jag tyckte inte alls att den var särskilt bra. Samhällskritik, magisk realism och en del teologiska resonemang borde jag ju verkligen ha tänt på. Men jag tyckte att den var rörig och allmänt jobbig. OK då, den innehöll en del saker jag gillade, men förvånansvärt lite med tanke på dess klassikerstatus.

3. Och hur ska man kunna förhålla sig till att man älskar en halv Murakami och avskyr andra halvan? Jag läste ju Norwegian Wood i höstas och efter halva boken tyckte jag verkligen att författaren förtjänade alla lovord och t o m ett Nobelpris. Sedan rasar allt fullständigt samman under andra halvan och urartar i gubbsjuka porrfantasier. Vad farao hände? Så lurad jag kände mig!


 "Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!