Bokbloggen Fabulerat

Bokbloggen Fabulerat skrivs av Josefin, som till vardags är gymnasielärare i svenska och psykologi. Förutom att hennes blogg är snygg, och cool med funktionen att man själv kan välja vilken typ av layout man vill ha, innehåller den mängder av trevligt boksnack och välformulerade recensioner. Här är Josefins svar på mina frågor:

Varför läser du?
Att läsa är att förstå. Mänskliga drivkrafter fascinerar mig och böckerna är fulla av dem. Varför gör vi som vi gör? Böckerna vrider och vänder på dem vi är - i egenskap av kvinna, som man, i Sverige, i Asien, i rymden, på 1800-talet, i framtiden, på riktigt, på låtsas. Kanske vill jag mest veta mer om mig själv, egentligen.

Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
Förmodligen skulle jag se ohemula mängder tv-serier (trots att jag inte äger någon tv): The Wire, Mad Men, True Blood, Downton Abbey, Gilmore Girls, Sex and the City, Weeds, Dexter. Ja, jag hade definitivt sett serier. Om vi låtsas lite kan vi också säga att jag skulle ha tränat mer, lagat mer näringsriktig mat och ägnat all överflödig tid åt muntligt berättande. Det hade varit fint.

Berätta lite om dig/din blogg. Varför bloggar du?
Min blogg började som en renodlad läsdagbok. Jag behövde en plats att skriva om böckerna jag läst för att minnas dem. I mitt jobb som lärare pratar jag ofta om böcker med elever och jag hade föga förvånande upptäckt vikten av att minnas vad jag läst. MEN, sedan upptäckte jag att det var rackarns roligt att blogga och inläggen blev fler. Ganska nyligen upptäckte jag dessutom att det finns en hel härlig bokbloggosfär att kliva in i. Få saker är så fina som att få dela sin passion med någon annan lika passionerat intresserad. Hej, hej bokbloggosfären!

Favoritbok?
Det här med favoritbok är svårt. Jag har haft fantastiska läsupplevelser, det har jag såklart. Brott och straff var helt klart en av de första stora läsupplevelserna och det intrycket består. Zusaks Boktjuven är en bok att läsa flera gånger, Jonathan Franzens Frihet var stor läsning och Kafka på Stranden av Murakami likaså. Nicole Krauss Kärlekens historia gör mig varm i hjärtat. Ofta återkommer jag till klassikerna och Thérèse Raquin har jag läst säkert fem gånger och Wuthering Heights minst tre. Berättelsen om Pi av Yann Martel är en otrolig berättelse. Men, att välja EN ENDA favoritbok? Nej, det går inte.

Favoritförfattare?
Jag gillar framför allt gubbar som skriver, har jag märkt: Murakami, Hemingway, Dostojevskij, Fogelström, Bengt Ohlsson (förlåt Bengt, du är inte riktigt gubbe än). Freud hade säkert haft sitt att säga om den saken.

Favoritkaraktär?
Holly Golightly i Capotes Breakfast at Tiffany´s är en väldigt spännande karaktär, tycker jag. Vem är hon egentligen? Och jag önskar att jag var som Lennie i Himlen börjar här av Jandy Nelson när jag var 17 år. Kwodd i Mannen under trappan av Marie Hermanson är en genialiskt utformad karaktär.

Vad får dig att gilla en bok?
Jag kan överväldigas av känslan av boken i min hand, en tilltalande utsida eller vackra blad. Men till syvende och sist måste handlingen naturligtvis vara bra, jag vill ryckas med och kliva in i den där andra världen. Jag är en otålig läsare och orkar sällan vänta länge på hänförelsen. Kort, suggestivt och fragmentariskt i litteraturen lockar mig ofta.

Mest överskattade bok?
Pojken som kallades Det är en berättelse om något fruktansvärt, men den är uruselt skriven. Jag förstår inte heller storheten i Stridsbergs Drömfakulteten eller Salome av Mara Lee. Men med tanke på att de senaste två vunnit minst ett pris vardera kanske det säger mer om mig än om dem.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Varför?
Linda Boström Knausgårds Grand Mal hade jag gärna skrivit själv. Eller Picasso valde också Kristinehamn av Marcus Grahn. Ja, om sanningen ska fram hade jag gärna skrivit vilken bok som helst, men jag har det inte i mig att berätta vad jag vet.

Den här författaren vill du ge Nobelpriset?
Alice Munro eller Haruki Murakami.

Hur väljer du de böcker du läser?
Jag älskar intertextualitet och lockas av det. Om en karaktär i en bok hänvisar till en annan kan jag bli sugen på att läsa den boken bara därför. Jag tycker också om att få boktips från människor jag känner, lika mycket för själva läsupplevelsen som för att få dela den med personen jag fått tipset av. Jag läser också bloggar, kultursidorna i DN och bibliotekets tips. Mina vänner i Bokcirkeln Edit ger mig nog flest tips av alla.

Ditt bästa boktips?
Peter Boxalls 1001 Books You Must Read Before You Die är en bra läsinspiratör och mitt boktips. Annars rekommenderar jag varmt att hitta en eller flera boktipsare av rang och att hålla hårt i dem. På så sätt har du alltid fräscha och (förhoppningsvis passande) boktips tillhands.

Felicia försvann

Felicia försvann av Felicia Feldt, utgiven av Weyler förlag, 2012

Felicia berättar om en barndom som innehåller alla vidrigheter man kan föreställa sig. Män kommer och går i familjen, barnen bevittnar sexuella lekar, misshandel, självmordshot och fylleri. Modern och barnen flyttar så ofta att barnen helt förlorar sina sammanhang. Reglerna i hemmet är strikta. Bryter man mot dem bestraffas man med slag eller utfrysning. Samtidigt som allt ser fint ut på ytan är barnen undernärda och tvingas dela rum med varandra, eller i värsta fall med främlingar. Livet är oförutsägbart, ibland finns en kärlekfull mamma i hemmet, ibland finns där i stället ett rasande eller självömkande monster. Samtidigt förväntas barnen tindra med ögonen och le fint på familjebilder som ska hjälpa till att starka moderns image som uppfostransexpert och sälja hennes böcker. Felicia kämpar förtvivlat för att ta sig loss, hon söker sig till män för att få bekräftelse, hon försöker försonas med modern - utan att lyckas. Likt modern får Felicia barn tidigt och hon misslyckas med att etablera en tillitsfull relation till sin son. Mönstren upprepas, generation efter generation.

Felicia försvann är en oerhört sorglig berättelse. I vanliga fall när jag lyssnar på berättelser som denna gör jag det i egenskap av psykolog. Då är situationen lättare för mig, jag har en funktion, jag har i bästa fall möjlighet att vara till hjälp. Som läsare blir jag vittne till en misär jag nästan inte orkar härbärgera, jag blir oerhört berörd av Felicias berättelse. Felicias berättelse är av en helt annan kaliber än den BOATS-genre jag ofta kritiserar skarpt. Det här är inte en roman som utstuderat beskriver händelser för att skapa en viss känsla hos läsaren, det här är en berättelse om en människa som genuint tycks försöka förstå sig själv, sina närmaste och sin omgivning. Jag hoppas verkligen att hon lyckas.

Texten och stilen i romanen kompletterar handlingen och speglar sannolikt författarens inre kaos. Allt skildras i fragmentariska små stycken, handlingen hoppar oavbrutet fram och tillbaks i tiden. Man får som läsare anstränga sig för att skapa en helhet av Felicias upplevelser, något hon själv också brotta(t)s med. Stilen är konkret och kortfattad, men samtidigt poetisk och vacker.

"Mamma fanns där, men inte tiden. Eller fanns hon inte? Jag vet inte för jag minns inte. Sex år är borta. Vad ska jag göra med det?" (sidan 117)

 "Och jag sitter fastklistrad i smeten mamma. Kommer inte loss. Kan inte särskiljas från fundamentet. Jag sitter fast i en lojal jävla smörja." (sidan 123)

Och till detta ska då läggas att Felicia är Anna Wahlgrens dotter. Spelar det egentligen någon roll? Både ja och nej får man väl lov att svara. Risken är naturligtvis stor att man kommer att fokusera på frågan om vad som är sant eller inte sant i Felicias berättelse. Och det är ju ärligt talat fullständigt irrelevant, historien är nog sann för Felicia. Gör den här berättelsen Anna Wahlgrens råd till föräldrar mer eller mindre värda än tidigare? Det kan jag inte uttala mig om, jag tycker egentligen att det är en helt annan fråga. Däremot vill jag, för att vara tydlig, uttala att jag inte på något sätt förespråkar att man ska följa Anna Wahlgrens råd, dessa är ofta kränkande, bygger på okunskap om det lilla barnets behov och går stick i stäv med forskning kring spädbarn.

Sammantaget är detta en mycket läsvärd, sorglig berättelse om en barndom ingen borde behöva utstå. Det här är en berättelse man bär med sig under lång tid. Det här är också en intressant litterär romandebut av en författare jag gärna vill läsa mer av.

Jag har tidigare skrivit om Felicia i recensionerna, andra som tyckt till om Felicia är Enligt O, Snowflake, Bokmania.

Odyssevs och Penelope

Åh så roligt det är när böcker inte alls visar sig leva upp (ner?) till lågt ställda förväntningar. Strändernas svall av Eyvind Johnson skulle vara en tung, långtråkig historia, trodde jag. Men så fel jag hade! Berättelsen är skriven med ett humoristiskt, underfundigt tonfall och jag kommer på mig själv med att småle mest hela tiden. Historien om Odyssevs och Penelope är ju tämligen välkänd, det här är en skröna i klass med värmlänningars ;) Ordrik är dock texten, det gäller att dra upp tempot och inte fastna i alla beskrivningar av folks utseende etc. Jag misstänker att jag kan gissa vad som kommer att hända, både de roliga, hjältemodiga episoderna och den tragiska händelsen med de tolv tjänarinnorna som Margaret Atwood beskriver i  sin version av myten, Penelopiaden. I Strändernas svall får vi ta del av både Odysseus och Penelopes berättelser, Odysseus är trött och längtar hem, medan Penelope oförtrutet hittar på förslagna sätt att lura sina friare. Fortsättning följer.

Läser Just Nu

Jag vill så klart också svara på Lindas frågor om vad vi läser Just Nu.

Vid sängen: Stora boken om Sandvargen av Åsa Lind och Strändernas svall av Eyvind Johnson. Jag delar emellanåt säng med en 6-åring.

I CD-spelaren bredvid sängen: Människohamn av John Ajvide Lindqvist som jag snart lyssnat klart på.

På toaletten: Min kamp 2 av Karl Ove Knausgård ligger här i väntan på att jag ska få lust att läsa den igen.

I väskan: Lilla Stjärna som ska lämnas tillbaks till bibblan oläst. Jag gillar Ajvide, men är just nu lite mätt på hans böcker. Omlån planeras.

I telefonen: Siri av Lena Einhorn och Hemsöborna av August Strindberg ska avlyssnas på gymmet.

På läsplattan: Jag har ju för tusan ingen platta!

För att fortbilda mig: Litteraturpriset : hundra år med Nobels uppdrag av Kjell Espmark - här ska ju pluggas!

På jobbet: Vem bestämmer? och Vem är arg? av Stina Wirsén läses oftast för barnen, själv läser jag en fantastisk bok Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk av och om ungdomar med muskelsjukdomar genom psykolog Christina Renlund.

Läser emellanåt: Nobeller - noveller av Nobelpristagare.

Vilande: Anna Karenina, för den är så tung. Men jag har planer på att återuppta läsningen snart.

Utmaningsbok: Jag vilar från utmaningar just nu och läser bara det som faller mig in.

Längtar efter att läsa: Börjar bli väldigt nyfiken på Hungerspelen av Suzanne Collins och längtar verkligen efter Eld, del två i Engelsfors-serien av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Annars är jag just nu mest sugen på att läsa svenskt.

Sex

Sex av Sara Villius, Utgiven av Norstedts, 2008

Den 11-åriga flickan Myra har sommarlov och hon ska snart åka på läger och vara borta i flera veckor. Under tiden ska hennes ensamstående mamma på kurs. Men, Myra vill egentligen inte åka på läger, hon känner sig ofta annorlunda och utanför. Hon längtar efter kärlek, kanske efter en pappa. På väg till bussen en dag träffar Myra en man, en vacker man som vill umgås med henne. I stället för att åka på läger följer Myra med mannen, CF, till Frankrike. Även CF längtar efter kärlek - och efter sex.  Så långt kommet i berättelsen inträffar abrupt en förändring, läsaren får nu i stället följa en vuxen kvinna som lever i ett olyckligt äktenskap, fantiserar om att ha sex med sin terapeut och låtsas vara en ung tjej på olika sexchatter. Hur berättelsen hänger ihop tänker jag inte avslöja - läs inte på bokens baksida.

De delar av boken som handlar om Myra är skrivna med barnets perspektiv och med barnets röst. Detta gör att man som läsare bävar inför det man tror oundvikligen kommer att hända. Stämningen är suggestiv, på ytan verkar allt oskyldigt, men under ytan jäser det. Myras berättelse påminner om Lolitas, det möjliga sexuella övergreppet antyds endast och fokus ligger på värmen och den oskyldiga kärleken mellan barnet och mannen.

Romanens vuxna kvinna lever ett liv i ångest och sönderfall. Hon dagdrömmer, fantiserar och agerar ut sina fantasier via sexchatter på nätet. Här är språket anpassat till kvinnans olika handlingar, vilket underlättar för läsaren att hantera romanens abrupta kast mellan olika delar.

Sammantaget är Sex en roman jag verkligen inte fullt ut begriper, men ändå uppskattar. Jag kan se poänger med att skriva så ofullbordat och fragmentariskt som författaren gör. Samtidigt tycker jag att delarna om Myra är så bra att jag gärna velat läsa en hel roman bara om denna huvudperson.

 Andra som tyckt till om romanen är La Bibliofille, Boktoka, SvD.