Låt den rätte...

Jag har börjat lyssna på en författaruppläsning av Låt den rätte komma in och här går det minsann undan. Boken börjar med en mycket realistisk skildring av en tolvårig pojke som mobbas, man känner snabbt med honom och skulle vilja bestraffa hans plågoandar. Men jag får en känsla av att någon annan kanske kommer att göra det, någon vars existens ännu endast anas. Jag hoppas att det inte blir för otäckt, jag ligger ju och lyssnar på kvällarna.

Tematrio - Fars Dag

Det var ju som bekant Fars Dag under helgen och det firar bloggen med en något försenad tematrio. Det fiins ganska mycket bra litteratur som fokuserar på pappor och det var inte så lätt att välja bara tre. Berätta om tre böcker som handlar om pappor!

1. I Ut och stjäla hästar av Per Petterson skildras hur Trond, som 15-åring, tillbringar den sista sommaren tillsammans med fadern. Pojken beundrar sin far och vill efterlikna honom; bl a är det viktigt att arbeta hårt och inte ömka sig. Efter sommaren försvinner fadern utan någon förklaring, vilket påverkar Trond under resten av livet. Vackert språk, lågmäld, dröjande stämning.

2. Mig äger ingen av Åsa Linderborg är Åsas berättelse om hennes uppväxt med en ensamstående pappa, en ensamstående pappa med alkoholproblem. Romanen är en osentimental skildring av en torftig barndom och en kärleksförklaring till en pappa som gjorde sitt bästa, trots begränsningar i föräldraförmågan. Värd att läsas både för dess innehåll och dess litterära kvalitéer.

3. I Afrikanen berättar Le Clézio om hur han som åttaåring reser till Nigeria för att träffa den far han inte sett sedan han var liten. Fadern har under krigsåren arbetat under oerhört påfrestande villkor i Afrika, vilket skapat en stram, auktoritär hållning. Detta är en mycket fin, nyanserad beskrivning av en komplicerad far-sonrelation. Vackert språk.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Korparna

Korparna av Tomas Bannerhed, utgiven av Weyler förlag, 2011

En del berättelser kryper under huden på läsaren, bosätter sig för alltid i minnet och gör sig påminda då och då. Korparna är en sådan berättelse, jag kommer att bära med mig den under resten av mitt liv. Det är en vacker, djupt smärtsam berättelse, som berör mitt innersta och får mig att gråta. Just idag på Fars Dag har jag läst ut boken och jag minns min egen pappa, en pappa som också hade det svårt. "Till Lyran med önskan om goda lässtunder" har författaren skrivit på försättsbladet till min bok, jag önskar jag hade möjlighet att berätta för honom hur mycket jag helt enkelt älskar hans bok.

Klas växer upp i en liten bondby i Småland på 70-talet. Fadern sliter i sitt anletes svett på åkrarna, de magra åkrarna som trots generationers kamp inte vill foga sig och ge nog med gröda. Oron driver fadern allt närmare galenskapens rand. Modern försöker hålla samman familjen, trots makens tilltagande vansinne. Klas kissar på sig under nätterna och flyr till fåglarnas värld. Men även där är livet hårt och skoningslöst. En dag dyker en ny flicka upp i byn, Veronica som kommer från stan. Medan Klas liv tycks vara förutbestämt och tungt, gestaltar Veronica friheten och lusten.

Det är Klas som delger oss sin berättelse i boken, han ser världen med barnets blick, men han är ett barn som sett för mycket. Ibland får vi ta del av pojkens dagdrömmar och fantasier, som läsare följer vi Klas nära och delar hans känslor. Berättarrösten känns hela tiden äkta och trovärdig.

Det som är så unikt med Korparna är författarens underbara språk. Han berättar sin historia på en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, skrien, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Det finns en nerv i texten som hela tiden pockar på läsarens uppmärksamhet.

Corvus corax corax.
Sårens hök.
Ödemarkens olycksbringare.
Den småländska gamen.
Pockers kolfärgade kurir.
Skördemannens sändebud.
Liktågens väktare.
Den ramsvarta fågeln från helvetet.
Hrafn!

Sammantaget är Korparna en helt unik text som berättar en trovärdig historia på ett sätt som berör. En av årets allra bästa läsupplevelser!

Pappor på Fars Dag

Idag är det alla pappors dag och det vill jag uppmärksamma med lite tips om fäder i litteraturens värld. Det finns mycket skrivet om pappor och mycket har skrivits de senaste åren. Här kommer några tips på bra böcker med pappor i centrum. En del av dem handlar om att vara pappa, en del handlar om den pappa man växt upp med.

Afrikanen av J-M G Le Clézio

Min kamp av Karl-Ove Knausgård

Mats kamp av Mats Jonsson

Korparna av Tomas Bannerhed

Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie

Min sons historia av Nadine Gordimer

Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman

Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf

Husfrid av Alison Bechdel

Ut och stjäla hästar av Per Petterson

Mig äger ingen av Åsa Linderborg

Babel med Knausgård

Jaja, jag klarade inte alls låta bli att titta på Knausgård på Babel, men jag satt beredd att stänga av ifall man skulle avslöja för mycket om de kommande böckerna. Och jag var nervös att jag skulle få en bild av honom som motsäger min inre bild av författaren/huvudpersonen i böckerna. Men förutom att Karl-Ove verkar må lite bättre stämmer bilderna överens. Och i ärlighetens namn var han inte alltför prydlig. Det han pratade om, som jag framför allt gillar, är hur han som 40-åring fortfarande står så nära sin inre 10-åring. Jag hoppas att han kommer att ha alla delar av sig själv så levande även i fortsättningen.

Resten av programmet var en positiv överraskning. Så intressant om ungdomslitteratur. Dessutom blev jag riktigt sugen på att läsa Cirkeln och det var väl kanske på tiden.