Hetta

Hetta av Ian McEwan, utgiven av Brombergs förlag, 2010.

Nobelpristagaren i fysik, Michael Beard, lever flott på sitt namn och gamla meriter. Han föreläser emellanåt och ger med sitt forna pris status till olika tillställningar. Det är dock ganska länge sedan han verkligen uträttade något av betydelse inom sitt område. Beard är en kvinnokarl, han lever nu tillsammans med sin femte hustru, en kvinna han mer eller mindre regelbundet bedrar. När hustrun får veta detta reagerar hon dock inte som de tidigare, i stället för att ställa till med scener tycks hon själv se sig om efter en ny partner. När familjelivet ser ut att vara på upphällningen ägnar sig Beard med förnyad kraft åt forskningen, han hoppas att ånyo vinna ära genom att utveckla en teknik som utvinner energi ut vatten och på detta sätt även rädda jorden från den globala uppvärmningen. Kommer han att lyckas eller kommer hans livslögner att hinna ifatt honom?

Hetta är en oerhört underhållande, satirik berättelse om en arrogant, osympatisk man som totalt saknar självinsikt. Beard är fullständigt skrupelfri, han anser sig stå över de lagar och regler som gäller vanliga människor. Han är helt enkelt en typ som kan reta gallfeber på en spik, även de gånger han möjligen har rätt. Samtidigt är Beard oerhört mån om hur han uppfattas, vilket emellanåt leder till katastrofala situationer. Han tycks även ha oerhört svårt att inse att hans kropp har vissa begränsningar. Beard påminner emellanåt om Mr Bean, han klantar till det och man blir oerhört frustrerad över att karln inte ens kan se till att kissa innan han ger sig ut på en scooterfärd i sträng kyla. Porträttet av Beard är komplext och mycket intressant. Förvisso är han i någon mån en karikatyr, men det där behovet av självhävdelse i kombination med bristfällig självkänsla kan nog ganska många känna igen hos sig själva. Och vem har inte emellanåt förlorat kampen mot sitt bättre jag när det gäller att köpa den där efterlängtade chipspåsen?

Författarens språk är som vanligt detaljerat, exakt och lite kyligt distanserat. Det passar osedvanligt bra ihop med en berättelse av den här typen. Insprängt i berättelsen finns, som alltid i McEwans böcker, en del teoretiska resonemang. Ofta brukar jag tröttna när författare skriver på detta sätt, men aldrig när jag läser McEwan, han kan få mig att tycka att nästan vad som helst är intressant.

Sammantaget är det här en av de roligaste böcker jag läst, flera gånger fick jag avbryta läsningen för att maken/dottern kom och undrade vad jag skrattade så åt. Att författaren raljerar både med den seriösa vetenskapen och de entusiastiska världsförbättrarna gör berättelsen extra underhållande. Naturligtvis finns det även en allvarlig underton i romanen, på många sätt är Beard är en sorglig figur. Jag undrar om McEwans möjligheter att själv tilldelas Nobelpriset minskat eller ökat genom hans raljerande, jag hoppas på det senare.

Tematrio - Barn/Ungdomsböcker

Det senaste halvåret har jag läst en del böcker för lite större barn/ungdomar. Jag har hittills hållt mig till klassiker och har blivit både besviken och positivt överraskad. Berätta om tre barn/ungdomsböcker!

1. Alldeles nyligen läste jag Agnes Cecilia: en sällsam historia. Detta var mitt första möte med Maria Gripe, en möte som gav mersmak. Efter en tragisk bilolycka, där Noras föräldrar omkommer, växer hon upp hos släktingar. När familjen flyttar till en ny lägenhet börjar märkliga saker hända. Författarens styrka är att förstå och gestalta subtila känslor hos barn/ungdomar och en förmåga att skriva en lagom spännande blandning av realism och magi.

2. Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian läste jag också i vintras. Under andra världskriget evakueras Willie från London till landsbygden. Han hamnar hos enstöringen Tom och ett mycket starkt band utvecklas mellan dem. En dag måste dock Willie återvända till modern. Det här är en stark, gripande berättelse, som kanske var lite väl sentimental för mig som vuxen. Som tonåring hade jag älskat den här boken.

3. Berättelsen om Narnia av C S Lewis, ja alla sju böckerna, läste jag runt jul. Jag hade höga förväntningar på serien, men de infriades faktiskt inte. Visst finns här spänning och magi, men i lika hög grad gammaldags värderingar när det gäller kön och moral. Dessutom tyckte jag att det var tråkigt att huvudpersonerna varierade i böckerna, jag blev aldrig riktigt bekant med dem alla. Den kristna allegorin blir på slutet tyvärr övertydlig.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Litteratursamtal om Camus + Tipstävling

Nobelmuseet och Brombergs Bokförlag inleder under våren litteratursamtal tillsammans. Utifrån Brombergs serie Nobelklassiker väljs böcker för diskussion under de vackra valven i Nobelmuseets bibliotek. Dorotea Bromberg, Nobelmuseets bibliotekarie Karl Berglund samt en specialinbjuden gäst leder samtalen, och tanken är att besökarna ska ha läst boken och vara delaktiga i diskussionen.

Första samtalet äger rum onsdag 30 mars, kl. 18.30-19.30. Man kommer då att diskutera Fallet av Albert Camus. Gäst är Elise Karlsson. Inträdet är fritt, men antalet platser begränsat och måste förbokas enligt principen först till kvarn. Anmälan görs per e-post: karl.berglund@nobel.se eller per telefon: 08 - 534 818 02.

I Fallet, av Albert Camus, blir Jean-Baptiste Clamence, en framgångsrik advokat i Paris, vittne till hur en flicka försöker dränka sig i Seine. Men i stället för att försöka rädda hennes liv vänder han sig bort och går sin väg. Så en kväll hör han ett skratt stiga upp ur Seines mörka vatten. Det får hans trygga värld att rasa samman. Han ger upp sin karriär och flyr, förföljd av skrattet och sitt nederlag som människa. Författarens "verkliga testamente", enligt Horace Engdahl.

Läsare av denna blogg kan säkert räkna ut att jag vid tillfällen som detta grämer mig över att bo långt från huvudstaden. (I vanliga fall är jag dock mycket nöjd med min bostadsort, vi har ju t ex alltid sol och Sveriges bästa hockeylag.) Att det är just Nobelklassikerna man ska samtala om är särskilt intressant, jag "samlar" ju på dem och har läst ett antal. Jag tänker också passa på att läsa Fallet nu och tack vare Brombergs kommer någon annan också att få möjlighet att göra så. Ty (åh, detta vackra lilla ord) jag har fått ett extra exemplar att lotta ut.

Som vanligt sker utlottningen i form av en tipsrad. I slutet av detta inlägg finner ni sju tipsfrågor, som ska besvaras. Svaren ska vara inskickade till mig före midnatt fredag 18/3. Pristagarna kommer att presenteras under lördag 19/3. Maila in era svar till lyran18[at]gmail.com (ni fattar nog hur man fixar till adressen). Skriv Camustipset i ämnesraden så att jag lätt hittar tipsmailen. Om fler får samma antal rätt blir det lottning om vem som får det fina priset.

För att få delta vill jag att ni som har bloggar gör lite reklam för tävlingen i ett inlägg på er blogg, där ni helt enkelt länkar hit. För er som inte har någon blogg gäller så klart inte det kravet, ni är välkomna att delta i alla fall. Ni behöver inte i tipsmailet ange er adress, jag kontaktar den som vunnit för att få adressen i stället.

Lycka till!

Camustipset

1. I vilket land föddes Albert Camus?

1. Frankrike
X. Algeriet
2. Belgien

2. Vilken fara hotar staden Oran?

1. Vulkanutbrott
X. Pest
2. Krig

3. Vilket känslotillstånd kännetecknar Mersault?

1. Glädje
X. Raseri
2. Likgiltighet

4. I vilken av Camus romaner lär vi känna Bernard Rieux?

1. Fallet
X. En lycklig död
2. Pesten

5. På en hamnkrog i en stad berättar Clamence om sitt liv för lyssnaren/läsaren. Vilken stad?

1. Amsterdam
X. Paris
2. Marseille

6. Hur gammal var Camus då han tilldelades Nobelpriset?

1. 44 år
X. 55 år
2. 66 år

7. Hur avled Albert Camus?

1. Tuberkulos
X. Självmord
2. Bilolycka

SNAFU

Jag borde ju ha vett att inse att svenska folket mycket sällan röstar som jag tycker att de borde, vare sig det gäller politiska val eller melodifestivalen. Ändå blir jag varje gång förvånad. För första gången på rätt många år har jag idag tittat på Melodifestivalen och det fanns ju faktiskt en helt solklar vinnarlåt med. Ändå röstar inte folk på den, utan på diverse andra popnissar som inte ens kan dra på sig byxorna (hörs det att jag är medelålders?). Dottern på 5½ är dock överlycklig, hennes favorit vann! I fjol lyckades hon se Manboy och därefter har Eric Saaaaaade varit hennes stora favorit. Är det kanske mestadels hennes åldersgrupp som röstar? Nåväl, jag ska sluta klaga och bjuda på den låt som för mig är årets solklara vinnare: Leaving home med Nicke Borg.

Välkommen sjuhundrade

Husets boksamling växer med oroväckande fart, men jag har absolut ingen förmåga (eller lust) att dra i bromsen. Jag ökar snarare takten, handlar begagnat, på rea och får recensionsböcker. Under veckan ramlade den sjuhundrade boken in, det var Kärlekens historia av Nicole Krauss, inköpt på Bokbörsen eftersom Bokmania hyllat den så.

Dessutom står det en kasse med olästa pocket i garderoben, böcker som jag låtsas inte är mina. Jag har faktiskt för avsikt att byta bort dem på Stora Bokbytardagen, men kanske kan det anses något udda att jag redan nu bestämt mig för att de inte existerar.

Nu ser jag det ju absolut inte som något problem, utan som en stor glädje att ha många böcker i sitt hus. Men det börjar definitivt bli dags att på allvar fundera över var och hur böckerna ska förvaras. Vi har en "lillstuga" på tomten som vi håller på att renovera. Den är tänkt att användas som gäststuga, men visst skulle man väl dessutom kunna ha den som bibliotek?