Mera Selma

 Löwensköldska ringen + Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf.

För sina insatser i det ryska kriget tilldelas general Löwensköld en värdefull signetring från konungen. När generalen dör följer den honom i graven. Men någon bryter upp kistan och stjäl ringen. Generalens hämnd blir gruvlig och han ser till att stor olycka drabbar den som får ringen i sin ägo. Löwensköldska ringen är baserad på en folksägen som berättades i Selma Lagerlöfs barndom. I denna utgåva ingår även del två i sviten, Charlotte Löwensköld.

Vårens Nobelklassiker från Brombergs är skriven av min favoritförfattare Selma Lagerlöf. Två exemplar av boken är just nu på väg till mig, jag ser fram emot att läsa och recensera denna spännande berättelse. Varför ska hon få två exemplar, kanske ni undrar? Jo, det är så att bloggen fyller två år den 20/5 och Brombergs sponsrar en liten tävling, jubileet till ära. Missa inte morgondagens inlägg om en (förhoppningsvis) spännande och rolig tävling, med ett fint pris :-)

Vad jag (ändå) älskade

Vissa böcker är värda att kämpa lite med, för de utvecklas efterhand till riktiga pärlor. Vad jag älskade är en sådan roman. Det första 150 sidorna var jag mycket kritisk, jag upplevde hela berättelsen som intellektualiserande och ointressant. Men, i del två inträffar en vändning och därefter är boken helt enkelt briljant. Visst, det förekommer fortfarande en del onödigt detaljerade beskrivningar av konstverk och av psykologiska teoribildningar, men personteckningarna är fantastiska. Det är just den psykologiska trovärdigheten som höjer Vad jag älskade över medelmåttig litteratur och boken visade sig i slutändan vara omöjlig att lägga ifrån sig.

Spännande paket

Jag läser ofta ganska "tung" litteratur och inte så gärna romantik, spänning eller humor. Men, ibland vill jag verkligen koppla av med en intelligent deckare. Nesser har under lång tid varit min svenske favorit, och jag tycker extra mycket om böckerna om Barbarotti. För några månader sedan såg jag filmen Slumdog Millionaire och blev nyfiken på berättelsens skapare. När nu Vikas Swarups andra roman publiceras tänker jag vara med från början och läsa boken. Båda böckerna verkar vara sträckläsare, jag ska ta dem med mig i hängmattan till helgen (hoppas på fint väder). Tack förlagen för fina recensionsböcker.

Tematrio - Dystopier

Dystopier är ju ett aktuellt tema på bloggen och genom att även använda ämnet till en Tematrio hoppas jag kunna få lite mer tips. Själv ska jag snart börja läsa Vägen och därefter blir det nog Väggen.

1. Blindheten av José Saramago faller kanske lite utanför ramarna för en dystopi, om man ska vara petig, eftersom samhället rasar samman och det inte finns någon maktapparat som kan förtrycka. En man sitter i sin bil vid ett rödljus och väntar på att det ska slå om till grönt. Detta kommer dock mannen aldrig att få uppleva, han blir helt utan förvarning blind. Blindheten är mycket smittsam och sprider sig snabbt till stora delar av befolkningen. Ett samhälle som bygger på den starkes rätt uppstår och människornas identitet och moral upplöses då ingen kan se dem. Detta är en oerhört obehaglig samhällskritisk roman, skriven på ett fantastiskt, vindlande, rasande snabbt språk.

2. Processen av Franz Kafka är det mest surrealistiska jag någonsin läst. Romanen handlar om Josef K, som en morgon häktas utan att få reda på orsaken eller vilket brott han anklagas för. Vi får därefter följa Josef K:s svåra väg genom domstolarna och det absurda rättssystemet. Man kan tolka romanen som en symbolisk beskrivning av individens rättslöshet eller som en en allegori över livets obegriplighet. Hur man än tolkar handlingen är förtrycket så påtagligt att det känns rent fysiskt då man läser boken.

3. Kallocain av Karin Boye är en mycket tidstypisk dystopi. Här har Staten ett tekniskt fulländat kontrollsystem och individen kan ständigt övervakas. Med sin uppfinning kallocain har kemisten Leo Kall uppfunnit ett serum som får människor att blotta sina innersta tankar och känslor. Det visar sig dock att många har en hemlig längtan efter frihet och kärlek. Kallocain är inget att läsa för den som har klaustrofobiska tendenser, det är en bok som ger kalla kårar då man föreställer sig vad FRA kan utvecklas till...


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Pelle Svanslös

Pelle Svanslös-boken, text av Gösta Knutsson, illustrationer av Lisbeth Holmberg-Thor, utgiven av Bonnier Carlsen.

Den här samlingsvolymen innehåller tre klassiska berättelser om Pelle Svanslös, elake Måns, Bill och Bull och de andra katterna i den lilla småstaden där Pelle bor. De tre berättelserna är Pelle Svanslös får en kompis, Pelle Svanslös i skolan och Pelle Svanslös och spöket. I Pelle Svanslös får en kompis träffar Pelle taxen Max, som bara har ett öra. Pelle och Max blir ofta retade av andra och bestämmer sig för att bli goda vänner. Måns planerar sig för att ge Max en minnesbeta, men det går inte riktigt som han tänkt sig. I Pelle Svanslös i skolan startar Måns en kattskola där Pelle ska vara lärare. Måns har naturligtvis en baktanke med det hela, han vill att Pelle ska göra bort sig. Men, som vanligt går Måns planer i stöpet. I Pelle Svanslös och spöket träffas Pelle, Måns, Bill och Bull, Gullan och några andra katter hemma hos Pelle Svansson. Det är en kuslig, blåsig höstkväll och Måns föreslår att de ska berätta spökhistorier. Måns försöker skrämma de andra, men som vanligt blir han själv räddast. När han försöker hämnas blir det bara än värre för honom själv.

Berättelserna om Pelle Svanslös är mycket förutsägbara. Måns försöker vara elak mot Pelle, Bill och Bull klantar till det och Måns faller alltid på eget grepp. Rollerna är mycket tydliga och känns igen från bok till bok. Det är förmodligen detta som gör att barn älskar böckerna om Pelle Svanslös. Alla kan på något plan identifiera sig med Pelle och det känns skönt när den elake mobbaren alltid råkar illa ut på slutet.

Dottern som fyller fem år till sommaren älskar verkligen Pelle Svanslös. Hon lever sig in i berättelserna och blir mycket upprörd över att Måns är så elak. Språket i böckerna är ganska otidsenligt, och de som känner mig förstår att detta ses som något positivt. Illustrationerna till den här nyutgåvan är färgglada, uttrycksfulla och roliga. Förvisso tycks det enda kattjejen i gänget, Gullan, mest ha till uppgift att vara söt, men man kan inte begära att allt ska vara perfekt i böcker som skrevs på 40-talet.

Böckerna om Pelle Svanslös tycker jag tillhör vårt lands kulturskatt och självklart ska alla barn få möjlighet att lära känna Pelle och gänget. Böckerna passar barn i ålder 4 - 6 år.