Janet Frame

Janet Frame har jag varit nyfiken på ett bra tag nu, så därför känner jag mig extra glad för den här recensionsboken. Jag hoppas och tror att Janet Frame kommer att passa min smak. Förlagets beskrivning ökar min förväntan rejält:

"Efter framgången med trilogin En ängel vid mitt bord kommer nu ytterligare en självbiografisk roman – så privat att författaren avböjde publicering av denna under sin livstid. Mot ännu en sommar tillkom 1963 i samband med att Janet Frame, liksom bokens protagonist Grace, tog ett avbrott från ett av sina stora romanprojekt. Graces tankar kretsar kring hennes rotlösa liv som författare, tärande prestationskrav och förlamande sociala konventioner. Då hon har svårt att slå sig till ro i sin bostad i London ger hon sig av på en resa. Det blir lika mycket en resa i Graces inre; en värld som utmärks av landsflykt och hemlängtan, liksom känslan av att inte höra hemma någonstans. Det att ständigt befinna sig på flykt."

Tematrio - Naturskildringar

Många av de riktigt bra böckerna har underbara naturskildringar. Och i många av de lite sämre berättelserna skummar jag miljöskildringarna för de är bara i vägen. Skillnaden mellan olika författare är stor. Berätta om tre romaner med läsvärda naturskildringar.


1. Maryse Condé beskriver den exotiska miljön i Färden genom mangroven på ett lysande sätt. Naturens dofter tränger ut ur texten och bladen i boken krullar sig av fukten i regnskogen.

2. I Per Pettersons Ut och stjäla hästar skildras en natur som liknar min barndoms. Älven flyter fram i stilla mak, eller forsar och brusar. Skogens dofter lockar och tystnaden ger ro. Naturen är närmast en sensuell varelse med eget liv.

3. Harry Martinson får mig nästan att bli naturromantiker med sina lyriska naturskildringar i Nässlorna blomma. Miljöskildringarna lockar och drar mig in i berättelsen. Jag ser skogen och fälten och jag hör den tystnad pojken omges av. Jag kan känna jordens dofter och jag tycker mig även ha fått lite valkar i händerna av det hårda arbetet.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Att läsa Lolita

Att läsa Att läsa Lolita I Teheran strax efter att jag läst Lolita känns perfekt. Och inledningen av Nafisis roman får mig genast intresserad, jag har stora förväntningar på den här boken. En roman om kvinnor i ett repressivt samhälle som protesterar genom att läsa förbjuden litteratur, kan det bli bättre? Men jag ser att de snart kommer att läsa om Gatsby, och det har ju inte jag gjort. Kanske jag borde läsa den innan jag fortsätter. Henry James har jag heller inte läst något av, kanske även det vore en bra idé? Jag får ta en tur till biblioteket och se vad som finns inne.

Svävande ord

Jag får ingen ordning på orden idag och i stället för att fortsätta bråka med dem får de sväva fritt. Här kommer ett fint moln av ord som skrivits i bloggen.

Om ni vill göra ett eget ordmoln, klicka här.

Vem ska trösta knyttet?

Vem ska trösta knyttet? av Tove Jansson, utgiven av Alfabeta Bokförlag.

Knyttet är en liten varelse, som lever alldeles ensam i sitt hus. Han är så rädd för ensamheten och en dag beslutar han sig för att ge sig ut i världen. Han möter homsor, filifjonkor, hemuler, hattifnattar och en mumrik, men är alldeles för blyg att våga ta kontakt med dem. Vid havets strand plockar knyttet snäckor, men har ingen att visa dem för. Då får han syn på en flaskpost och brevet inuti är från ett ensamt, övergivet litet skrutt som längtar efter att bli tröstat. Knyttet börjar känna sig modig, han har fått ett brev från en flicka och han har en uppgift att fylla. Han ger sig ut på en resa över havet, utmanar den hemska Mårran och räddar lilla skruttet.

Vem ska trösta Knyttet? är en spännande, vemodig och varm berättelse om hur man övervinner sin ensamhet. När knyttet inser att han har en uppgift att fylla förändras hans sinnesstämning och han börjar bli mer modig. Omedelbart upptäcker även omgivningen detta, knyttet har blivit synlig. Som barnpsykolog har jag naturligtvis träffat många små knytt som behövt känna sig viktiga för att bli modiga och mer utåtriktade. Många gånger har jag i arbetet haft nytta av berättelsen om knyttet genom att återberätta/gestalta temat tillsammans med små patienter.

Texten i berättelsen är rytmisk och poetisk. Det är en ren njutning att läsa boken högt för dottern, som tycker mycket om både handlingen och bilderna. Illustrationerna är uttrycksfulla och fängslande, färgsättning och stil ändras utifrån känslotonen i boken.

Det här är en av de finaste berättelserna om ensamhet, mod och kärlek som finns och jag vill varmt rekommendera den till alla barn i ålder 4 - 104 år.