Pixiböcker med förhinder

Häromdagen visade Jessica på Bokhora en Pixiboksautomat, vilket fick mig att börja längta efter mina egna gamla Pixiböcker. Idag plockade jag fram dem och de är lika fina som jag mindes. Men, de är inte Pixiböcker! De allra flesta av mina heter Mini; ett fåtal heter Pixie. Kanske har man förenklat stavningen till Pixi idag?

Jag tänkte också titta lite i dotterns Pixiböcker och jämföra innehåll och stil med mina. Men, det var lättare sagt än gjort. För det som är Pixiböckers fördel är också dess nackdel. De är små och mycket enkla att ta med sig, men de försvinner lätt. I renoveringsröran här hemma kan jag inte hitta dotterns böcker. Därför får detta väl bli ett inlägg med en uppföljare.

Här är i alla fall min söta böcker. De flesta ärvde jag efter min kusin som föddes i början av 50-talet.

En gammal tokfjolla

Nu har jag läst ett sjuttiotal sidor i Igelkottens elegans av Muriel Barbery, och är stormförtjust. Vilket underbart språk, så utmanande tankegångar. Här är ett utdrag jag önskar att jag själv skrivit:

"Jag har läst så många böcker...
Som alla autodidakter är jag dock osäker på hur mycket jag egentligen förstått. Ena stunden tycker jag mig överblicka allt vetande i ett enda ögonkast, som om det plötsligt bildades osynliga förgreningar med vars hjälp min spridda kunskaper flätades samman - men i ett slag är allt som bortblåst, jag tappar tråden och läser förgäves samma rader om och om igen, men tycker att de verkar alltmer obegripliga för var gång och känner mig som en gammal tokfjolla som tror man blir mätt av att studera matsedeln ingående. Att vara studiebegåvad men samtidigt famla i blindo tycks vara ett utmärkande drag för autodidakter". (sid 47)

Av detta drar jag slutsatsen att jag nog borde studera litteraturvetenskap lite mer formellt. Jag känner exakt igen mig i beskrivningen som tokfjolla. Huvudpersonen Renée resonerar dock inte som jag.

Vinn Vi LÄSER

I samband med att Vi LÄSER utsåg min blogg till månadens läsblogg i augusti (ja, det är jag mäkta stolt över och det kommer jag att påminna er om regelbundet) erbjöd de mig två nummer gratis av tidningen. Eftersom jag redan prenumererar vill jag i stället ge någon annan chansen att stifta bekantskap med tidningen.

Vi LÄSER innehåller en härlig blandning av intressanta reportage och läsvärda författarintervjuer. Här finns också tips om kommande evenemang och till och med reklamen är av intresse. Detta är en perfekt tidning för människor med ett brett intresse för litteratur.

Om du vill vinna ett par gratisnummer av tidningen ska du helt enkelt kommentera i denna tråd. Man får naturligtvis gärna skriva på sin blogg om utlottningen, men det är inget krav. Man behöver dessutom inte ha någon blogg för att få vara med i utlottningen. Lämna inte namn och adress i kommentaren, det räcker om vinnaren lämnar sin mailadress när jag berättar vem som vunnit.

Vinnaren dras av den opartiska (och dessutom icke-läskunniga) dottern på söndag, 9/8. Hoppas ni vill delta och lycka till!

Kupan-köp

Slank in på Röda Korsets Kupan häromdagen och gjorde två fina fynd. Mario Vargas Llosa har jag varit intresserad av ett bra tag och dessutom måste jag läsa lite peruansk litteratur när min vän Philip snart kommer hem från sin långa vistelse i landet. Romanen Paradiset Finns Om Hörnet handlar om konstnären Paul Gaugins liv och den verkar mycket intressant. Tawni O'Dell har jag läst lite om på olika bloggar och blivit nyfiken på. 20 kr för ett fint exemplar av Avvägar verkar vara ett fynd. Romanen beskrivs som en mörk och intensiv skildring av en ung mans liv i "det andra Amerika".

Tematrio - Outläst

Det händer ju oss alla att vi börjar läsa böcker, som inte faller oss i smaken. På senare tid har jag slutat tvinga mig igenom de här böckerna, de lämnas outlästa. Ibland tycker jag inte om språket i en bok, det kan vara torftigt eller för överlastat. Oftast är det sentimentala berättelser som inte blir färdiglästa.

Berätta om tre böcker du lämnat outlästa och fundera lite kring varför du inte läste ut dem.

1. Röda rummet av August Strindberg försökte jag läsa förra året. Men jag blev så irriterad på författaren, som bara ville visa upp hur oerhört spirituell, intelligent och ironisk han kunde vara. Ingenting i boken fick mig att intressera mig för huvudpersonen eller handlingen.

2. Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg måste vara något av det mest obehagliga jag försökt läsa. Jag avslutade då det blev mer och mer uppenbart vad som komma skulle. Och utifrån vad jag efteråt läst om boken av andra bloggare blev historien bara värre och värre.

3. Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät av Paulo Coelho har beskrivits som "En magisk historia om två unga älskande och deras kamp för att finna kärleken och livets mening. Hon är en modern ung kvinna som har lärt sig att kontrollera sina känslor och se rationellt på tillvaron. Han är en man som kan göra under och som har sökt sig till religionens värld." En del tycker att detta är poetiskt och "djupt", jag tycker att det är tramsandlig prettosmörja.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!