Litteraturens ABC - H

Dags för bokstaven H i litteraturens ABC, säger Linda och jag inser att jag återigen missat flera bokstäver ... Idag vill hon att vi berättar om en bok och en författare på H och att vi tipsar om en hyllad bok av en hyllad författare.

Det är omöjligt att välja ngn annan författare än Hemingway, jag älskar hans minimalistiska stil, isbergstekniken, där inte ett ord skrivs i onödan och där jag som läsare behövs för att skapa förståelse och mening. Favoritromanen är Den gamle och havet, utgiven 1952, den sista av Hemingways böcker som publicerades under hans livstid. För denna magnifika berättelse tilldelades han Pulitzerpriset och den var även en bidragande orsak till att han erhöll Nobelpriset 1954.

Romanen handlar om Santiago, en gammal fiskare som varit ute på havet under lång tid utan att få fisk. På den åttiofemte dagen nappar det. Svärdfisken, som den gamle har på kroken, är stor och stark. I stället för att låta sig halas in, drar fisken den gamle allt längre ut till havs. Santiago börjar förstå att det här kommer att bli en kamp på liv och död, mot den största fisk han någonsin skådat. Berättelsen är enkel, men även storslagen. Språket är stramt och återhållsamt, samtidigt som det uttrycker stor ömhet. Det här är en tidlös, dramatisk berättelse om människans vilja att överleva.

Det är inte länge sedan jag senast skrev om Hamnet av Maggie O'Farrell, det visar väl hur mkt jag älskar den romanen. Hamnet utspelar sig i 1500-talets England där en ung latinlärare förälskar sig i byns mycket speciella unga kvinna. Latinläraren blir sedermera en av världens allra största diktare och dramatiker, den unga kvinnan blir stadens kloka kvinna som hjälper till vid sjukdomar och andra besvär. Passionerad kärlek uppstår mellan de unga tu och efter en del komplikationer blir de lagligen vigda. Agnes flyttar till makens familj, där allt inte är frid och fröjd. Paret får tre barn; först en flicka, därefter tvillingar. Den äldre av tvillingarna, pojken Hamnet, är robust och stark. Den yngre tvillingen Judith är liten och klen och en konstant källa till moderns omsorger och oro. Agnes har i en syn sett två barn stå vid hennes dödsbädd och hon kämpar därför outtröttligt för att de alla tre ska överleva. I en tid då pesten härjar visar sig detta vara en omöjlighet, en dag insjuknar unga Judith i feber. 

Handlingen i romanen skulle kunnat utspela sig var som helst och när som helst. Att den är förlagd till en historisk period ger en illusion av avstånd som krävs för att jag ska orka läsa om föräldrar som förlorar ett barn. Samtidigt överbryggar författaren detta illusoriska avstånd med en gestaltning av huvudpersonerna som väcker genklang i mitt inre. Hamnet är en roman som berör, den är vacker, den är sorglig, den är helt enkelt magnifik.

Vinternoveller av Ingvild H Rishøi hyllades av alla och därför tog det mig rätt lång tid att läsa den. Nu stämmer jag in i hyllningskören och vill påstå att detta är en författare som verkligen kan jämföras med Astrid Lindgren, H. C. Andersen och Charles Dickens utan att komma till korta. Huvudpersonerna i hennes noveller är ofta barn som lever i utsatthet och hon har prisats för sin förmåga att gestalta barns känslor och språk. Rishøi skriver med stor klassmedvetenhet, hon ställer sig solidariskt på den svagares sida och påkallar uppmärksamhet.

Den första novellen i samlingen Vinternoveller, "Vi kan inte hjälpa alla", handlar om en ung, ensamstående mamma, som hämtar sin dotter på förskolan. Hon har inte pengar som räcker vare sig till hyran, kläder eller en bussresa hem. Men dottern kissar på sig i kylan och behöver antingen nya trosor eller få åka buss hem. Mamman, berättaren i novellen, är ensam med ansvaret och hon vet så väl hurdan hon borde vara. Ändå är det ibland så svårt, så svårt när man är trött och inte räcker till. Sammantaget är författarens tonsäkra och lyhörda gestaltning av både mamman och barnet makalöst bra.