lördag 25 mars 2017

Tiden är inte än

En del böcker vet man genast att man kommer att gilla, medan andra tar lite längre tid på sig. En del böcker väcker känslor och berör omedelbart (ibland för mycket, lite för medvetet för min smak) medan andra känns distanserade och kräver mer engagemang av läsaren. I de senare fallen är det av tillit till författaren jag fortsätter att läsa och det brukar oftast löna sig. Tiden är inte än är en bok som tar tid på sig innan den griper tag i mig, men när det väl händer är det riktigt omskakande. Jag kan inte fånga i ord hur drabbad av igenkännande jag blev under läsningen när jag började fundera över identitet i relation till omvälvande förluster. Tiden är inte än är en allmängiltig bok som rör och berör oss alla.

Tiden är inte än utspelar sig i Europa i mitten av 1300-talet. Digerdöden har utplånat stora delar av Europas befolkning, i många familjer finns ingen eller bara någon enstaka kvar. En ung kvinna lämnar sitt hem i en sillabåt och ger sig ut Europa för att vandra från stad till stad. Under resan byter huvudpersonen kön, det är lättare att färdas som en ung man, även om inte detta heller är ofarligt. Resan leder bland annat till Danzig, Oswiecim (Auschwitz), Krakow, Prag, Dresden och Köln där huvudpersonen möter de som ännu överlevt. Bland de överlevande finns både de hjälpsamma, vänliga och de man måste akta sig för, här finns pestläkare, köpmän, rånare, skarprättare, gycklare, prostituerade och nunnor.

Den namnlösa huvudpersonen är en undflyende karaktär som byter både kön och namn (Sigrid, Olof, Jon m.m.) många gånger i berättelsen. Det här distanserade sättet att skriva en huvudperson kan nog vara ett hinder för en del läsare, jag tänker att "nyckeln" till att ta till sig berättelsen är att verkligen gå in i sig själv och fundera över vad man skulle göra om man förlorade allt. Precis allt. Den som förlorar allt den håller kär förlorar också lätt sig själv. Läsaren får inte förrän mot slutet veta vad som orsakat att huvudpersonen lämnat allt för att söka döden, men man anar tidigt att något förfärligt hänt. Kanske behöver man inte heller veta allt för att visa medkänsla och omtanke med människor på flykt?

Boardy skriver som vanligt en fin, lågmäld prosa med lyriska inslag. Berättelsen vecklar ut sig under läsningen, inte förrän mot slutet kan man se sammanhangen. Historien berättas av en allvetande berättare, som även knyter an till kommande framtida händelser och visar hur allt går igen. Detta gör att en roman som handlar om medeltidens farsoter och jakt på syndabockar känns obehagligt aktuell.

TIDEN ÄR INTE ÄN
Författare: Elin Boardy
Förlag: Wahlström & Widstrand (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Kulturkollo, Johanna

8 kommentarer:

  1. (hade du nån irländsk favorit?)

    SvaraRadera
  2. Ja, det hade jag ju, men magsjukor och annat elände har begränsat bloggandet senaste veckan. Favoriten var ju I väntan på Godot.

    SvaraRadera
  3. Ok, fem kommentarer om dan. 2/5 lördag

    Den här boken står på minläsalista. Är det rätt av mig att ha den där tror du?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det tror jag. Det är en speciell bok som kanske passar dig perfekt.

      Radera
  4. Jag läste Mary Jones historia för inte så länge sedan och tyckte väldigt mycket om den. Kommer definitivt läsa den här, men inväntar pocketupplagan.

    SvaraRadera
  5. Jag tyckte mycket om den, så mycket att jag kanske blev lite bortkollrad och glömde mina kritiska glasögon när jag läste. Såhär efteråt retar jag mig lite på den där allvetande berättaren. Den var inte riktigt i min smak. Annars underbart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev lite ställd första gången allvetaren berättade om framtiden, på samma sätt som jag blev när jag läste första delen i trilogin om Maj. Men jag bestämde mig efter tag för att det var rätt OK med ngn som berättade om framtiden.

      Radera