torsdag 13 juli 2017

Någonstans brister himlen

Jag läser oftast väl etablerade författare, ja mestadels till och med prisade författare. Jag har långa listor med klassiker och böcker jag vill läsa och därför är det inte så ofta jag läser debutanter. Det kan vara ett stort misstag, inser jag nu. Som tur är läste och bloggade många medbloggare om Någonstans brister himlen och till slut insåg jag att detta var en bok jag inte ville missa. Och det är jag oerhört glad över! Den här recensionen kommer inte att skilja sig ett skvatt från de övriga, här kommer att ösas beröm och lovord över en av våra blivande stora författare. Att en debuterade 34-årig bibliotekarie har skrivit den här finstämda, vackra romanen är faktiskt lite svårt att förstå. Underbart, härligt! Ser fram emot mer av Erika Olofsson Liljedahl.

Romanen utspelar sig i Bohuslän och i de södra landskapen i Sverige under 1920-talet. Elis växer upp som ende sonen i en fiskarfamilj på västkusten. Familjen lever ett enkelt liv, men har bröd för dagen. En dag har dock den äldre systern Signe försvunnit och ingen vill berätta för Elis vad som egentligen hänt. Saknaden efter henne är stor. När ytterligare en olycka inträffar packar Elis sin ränsel och ger sig iväg för att återfinna Signe. Denna resa tar honom långt hemifrån. Och många hemligheter uppdagas under resans gång.

Någonstans brister himlen kan beskrivas som en gripande roman, men den är gripande på rätt sätt. Jag är överkänslig mot sentimentalitet och nostalgi och avskyr när författare tydligt vill få mig att känna. Men jag älskar när författare bara gestaltar och berättar och låter mig få ha mina upplevelser i fred. Och precis så känns det när jag läser Någonstans brister himlen, jag är med Elis i hans barfota kämpiga vandringar och i hans sorg och längtan. Och hjärtat brister lite hos mig när Elis har det svårt.

Texten är poetiskt vacker, utan att vara överlastad. Kanske lagom känns som ett tråkigt ord, men när jag säger att texten är lagom metaforrikt poetisk och lagom realistisk betyder det att författaren fint håller balansen och ger läsaren nyanser utan att "pynta" texten i onödan. Skildringen av Elis uppväxt kunde faktiskt lika gärna varit skriven av någon av våra klassiska arbetarförfattare. Ja, så bra är den här romanen. Både personteckningarna och miljöbeskrivningarna ger läsaren upplevelsen att vara närvarande.

Sammantaget är Någonstans brister himlen en historisk liten pärla som innehåller en av årets starkaste läsupplevelser.

NÅGONSTANS BRISTER HIMLEN
Författare: Erika Olofsson Liljedahl
Förlag: Historiska Media (2017)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Kulturkollo, Boktanken, Boklysten

2 kommentarer:

  1. Håller med dig om allt. Det var en oväntat fin roman om en tid i Sverige som är nyligen men ändå länge sedan. Innan modernitet och när nyheter färdades i brev, det känns avlägset. För mig var det extra spännande miljöer som jag kunde leva mig in i. Hoppas det blir fler romaner!

    SvaraRadera