tisdag 13 augusti 2013

Tarmtömning och tankemöda - Ulysses II

Så har jag då äntligen gjort bekantskap med Leopold Bloom, en mycket vardaglig, medelålders, lite ärrad Odysseus. I kapitel fyra fixar Leopold frukost åt frugan Molly, blir sugen på njure, införskaffar sagda njure och bränner vid den. Samtidigt samtalar han med katten och tänker på den begravning han senare ska på. Efter att noggrant ha tömt tarmen och torkat sig med dagens tidning (snygg känga där) ger sig Bloom ut på stan igen i kapitel fem, som till stor del handlar om begravningen efter en vän och funderingar över döden, livet, kyrkan och Gud. "En hel del tilldrar sig i denna exkrementiösa bok, men inget händer" som Sara Danius skriver i en mycket intressant recension i DN.

Och så har jag då även stött på de inre monologer som Ulysses ofta omtalas för. Och de är verkligen speciella. Jag har ju läst en del romaner tidigare som baserats på inre monologer (Svält av Hamsun, Den omoraliske av Gide, Fallet av Camus, Om natten i Chile av Bolaño), men jämfört med monologerna i Ulysses är dessa tillrättalagda. Joyce skriver i stället som människor verkligen tänker, d v s med en massa halvtänkta element huller om buller. Och så emellanåt en lysande klar tanke, klokare än allt annat jag läst. Jag förvirras och förtjusas om vartannat.

8 kommentarer:

  1. Imponerande att ha läst den, jag är väldigt sugen på det men vet inte om jag orkar mig igenom ett sådant projekt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ju bara läst en fjärdedel ännu...

      Radera
  2. Men är inte den där inre monologen den som försiggår i sista kapitlet? Varje kapitel har väl sin speciella stil men jag kan minnas fel för det var åratal sedan jag läste boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, Mollys stora monolog kommer sist, men mindre monologstycken finns lite här och var.

      Radera
  3. Det är ju bara en bok, många verkar avskräckas av dess rykte. Man förstår ju verkligen varför så många författare genom tiderna har inspirerats av den, jämfört med hur platt många författare idag skriver så fanns det på denna tid (och det gäller inte bara denna bok utan många andra också vid denna tid!) ett helt annat djup och varje sida "verkar" vara så otroligt mera genomarbetad.

    SvaraRadera
  4. Kul att läsa dina tankar och iakttagelser så här långt. Minns min läsning från ifjol :-)

    SvaraRadera
  5. Om jag kan få komma med en anbealning från Norge; läs boken!
    Du vil inte bli besviken, tvärt om, du blir en gladare människa ...

    Lästips för "Ulysses" : http://hoboforlag.blogg.no/1374837293_ulysses__en_av_helten.html

    Tyck gärna till!

    Svein

    SvaraRadera
  6. Trött på dumheterna i världen? Det har kommit ut en bok som heter "How to exterminate stupidity Or the art of not justifying anything at all". Den går igenom forskning om extrema återhämtningar efter hjärnskador, epigenetik, genetisk variation mellan olika hjärnceller i samma individs hjärna, självmotsägelser i de etablerade medicinska (framför allt genetiska) teorierna om livsduglighet, vetenskapliga evolutionsparadoxer som visar att evolutionspsykologin är orealistisk, och visar helt logiskt att det är ursäkterna som är orsaken till alla dumheterna! Den innehåller även tips för hur det går att sluta med ursäkter och därmed dumheter. Boken kan beställas genom Recito förlag på länken http://litenupplaga.se/1198 Som bloggägare kan du kanske posta om den boken någon gång om du vill!

    SvaraRadera