lördag 29 maj 2010

Att tro på Mister Pip

Att tro på Mister Pip av Lloyd Jones.

På en tropisk ö, avskuren från resten av världen, rasar ett fruktansvärt krig. Den lilla byn terroriseras av båda parter, men tack vare fisket har byborna i alla fall mat. På den lilla ön finns endast en vit man kvar, de övriga försvann när krigshotet blev uppenbart. Den excentriske Mr Watts är dock gift med en av kvinnorna i byn och valde därför att stanna, trots de risker han kunde förutse. I byn skattar man åt Mr Watts, men när man behöver en skollärare är det Mr Watts som ordnar med undervisning år barnen. Hans undervisning består till största delen av att läsa högt för barnen ur Lysande utsikter av Charles Dickens. Många av barnen blir fångade av berättelsen, som hjälper dem att står ut i en mycket skrämmande livssituation.

Superlativen har haglat om denna roman, därför känns det ganska trist att behöva medge att jag inte alls uppskattade den. Det största problemet är att jag inte alls kan ta till mig berättarrösten, jag störs av att fundera över om rösten tillhör ett barn som berättar om nutid eller en vuxen som berättar om tidigare upplevelser. I vilket fall känns inte berättelsen genuin, jag kommer på mig själv med att hela tiden jämföra med hur barn i verkligheten berättar om svåra krigsupplevelser. Jag irriterar mig dessutom på sättet som den svarta lokalbefolkningen framställs. Den kunskap de förmedlar till barnen i skolan skildras som oerhört naiv och "barnslig". Sista delen av boken ger många svar, men den gör bara berättelsen än mer ointressant, i mitt tycke.

Sammantaget har jag således svårt att förstå vad andra tycker är så fängslande med berättelsen, men jag hoppas ändå att ni som läst boken som en del av Jorden Runt-utmaningen har fått en mer positiv läsupplevelse.

5 kommentarer:

  1. Jag blev heller inte överimponerad av den här boken. Jag läste den för ett och ett halvt år sen ungefär och hade inte hört nåt om den innan så jag hade inga förväntningar. Jag blev också störd av berättarpersonen.
    Jag har inte fått till någon jordenrunt läsning den här månaden heller tyvärr men kan ju ändå bidra eftersom jag redan läst just den här boken.
    Jag har skrivit ett kort blogginlägg om den här:
    http://mikaelastigsdotter.blogspot.com/2008/12/att-tro-p-mr-pip.html#links

    SvaraRadera
  2. Jag tyckte mycket om den här boken bland annat för att den pekar på litteraturens läkande kraft. Blev själv också nyfiken på Lysande utsikter - har ännu inte läst den. Kan inte minnas att jag tyckte lokalbefolkningens kunskap framställdes som barnslig och naiv - tvärtom tyckte jag deras medverkan fick mig att fundera kring vad kunskap egentligen är och hur vi värderar denna. Boken gjorde mig också medveten om en del av världen jag knappt hade hört talas om tidigare.

    SvaraRadera
  3. Har nu skrivit månadens sammanfattning av Jorden runt del 2
    http://blogg.aftonbladet.se/camilla/2010/05/jorden-runt-oceanien-del-2

    Camilla

    SvaraRadera
  4. Näe, Mr Pip var ingenting för mig. Jag var mest småirri genom hela boken, bl a av de skäl du så träffsäkert beskriver

    SvaraRadera
  5. Ja det glömde jag ta upp angående det svartas livskunskap att det var som andra handens kunskap, lite fnys.
    Ja jag irriterade mig på berättar rösten.
    Ha det gott:)

    SvaraRadera