söndag 21 september 2008

Klassiska kvinnor - Agnes von Krusenstjerna

Agnes von Krusenstjerna föddes 1894 i Växjö och växte upp i en adlig officersfamilj, som gjorde stor affär av att hon var dotterdotterdotter till Erik Gustaf Geijer. Faderns yrke innebar att familjen flyttade runt en hel del. Familjen bestod av modern, fadern, Agnes och hennes tre bröder. Agnes fick en konventionell överklassuppfostran med inriktning på en enda sak: ett gott gifte. Som barn var Agnes klen och led av depressioner. Hon var ofta sjuk och skolgången blev därför sporadisk. Av de främsta experterna blev hon diagnosticerad som "hysterika", en stämpel hon delade med åtskilliga olyckliga medsystrar. "Sjukdomen" kan nog snarare härledas till känslor av instängdhet och vanmakt i en familj som inte tillät något eget tänkande. Agnes ägnade sig tidigt åt att skriva vers och dagbok. Hon skrev sin första novell år 1911 och den första romanen Ninas dagbok publicerades 1917. Ninas dagbok och den därpå följande Helenas kärlek var föga originella, oförargliga flickböcker, inspirerade av den amerikanska författarinnan Louisa M. Alcott.

1914 förlovade sig Agnes, men denna förlovning bröts året därefter. Agnes blev inlagd på mentalsjukhus i slutet av 1918 och vårdades där under nio månader. Därefter vistades hon en tid i England. När Agnes var 26 år träffade hon, den fjorton år äldre, David Sprengel och de gifte sig året därpå. David fick stort inflytande över Agnes författarskap och han betydde mycket för hennes personliga utveckling. Han var hennes mentor och hon var hans elev. Delar av Agnes produktion sägs t o m vara skrivna eller dikterade av David. Påverkad av David bröt Agnes kontakten med sin familj. Brytningen var ömsesidig då familjen inte heller kunde acceptera Agnes val av livskamrat. David har beskrivits som boklärd, kärv, cynisk och diabolisk. Som kritiker var han allmänt hatad och fruktad. Samtidigt tycks han ha besuttit förmågan att uppleva stark kärlek och han gav upp sin egen karriär för att stödja Agnes i hennes skrivande. (Eller var parets relation mer av Folie à deux-karaktär?)
"Skall jag våga det? Skall jag våga skiva en bok efter mitt eget sinne, utan att taga hänsyn till vad familjen skall säga eller andra människors omdömen? Skall jag våga och ha styrka att gjuta in mitt eget jag i en bok, som jag drömt mig det i flera år?"
Så skrev Agnes i sin dagbok omkring år 1920, och hon vågade. Agnes fick sitt stora litterära genombrott men sina böcker om Tony, Tony växer upp, Tonys läroår och Tonys sista läroår, vilka publicerades mellan 1922 och 1926. I romanerna skildrades sexualitet med en öppenhet som vida överskred vad som ansågs vara korrekt under början av 1900-talet och därmed rönte böckerna stor uppmärksamhet. Böckerna om Tony hade ett flertal självbiografiska inslag, Tony var i mångt och mycket Agnes’ alter ego, och flera av de övriga personerna lånade drag från hennes släktingar. Miljön var hämtad från Gävle, där Agnes spenderade sina flickår, och från Stockholm dit familjen flyttade efter faderns pensionering. Under arbetet med Tony-serien blev Agnes gravid. Hon födde två pojkar, som levde vid födseln, men dog strax därefter. Agnes var ofta sjuk under den här tiden, psykiskt instabil, och hon vårdades under perioder åter på mentalsjukhus.

I Agnes nästkommande stora verk Fröknarna von Pahlen återkom temat fruktsamhet kontra sterilitet. Inledningsvis meddelade Agnes att Fröknarna von Pahlen skulle bli en roman i tre delar, men verket svällde ut och till sist blev det sju böcker, som utgavs 1930 – 1935. Då manuskripten till bok IV och V skickades till förläggaren hade denne invändningar och krävde att inslagen om homosexualitet och incest skulle strykas. Detta var under den tidsperiod då böcker med icke-godkänt innehåll brändes av nazisterna i Tyskland. Agnes och hennes make kämpade för att böckerna skulle publiceras i ursprungligt skick, Agnes till stor del från sjukhussängen. Slutligen fick de dock ge upp kampen och romanerna publicerades i stället av en annan förläggare. De möttes av en fullständig bojkott och negligerades totalt. Tystnaden bröts dock av Karin Boye, som gav Agnes sitt stöd. Därefter utbröt vad som kom att kallas Krusenstjernafejden, eller von Pahlenfejden. Denna fejd pågick under två års tid och utvecklades till en allmän kamp om litteraturens ställning gentemot gällande etiska och moraliska normer.

Den sista romanserien, Fattigadel (Fattigadel, Dunklet mellan träden, Dessa lyckliga år och I livets vår), gavs ut 1935 - 1937. Den var en stark uppgörelse med barndomsfamiljen och en skildring av livet i skuggan av ett annalkande krig. Sviten blev dessvärre aldrig fullbordad. I slutet av 1930-talet drabbades Agnes av cancer och hon avled den 10 mars 1940 till följd av en hjärntumör. Ett år senare avled David. (Läs mer om Agnes död här hos Hermia.

Agnes romaner handlade om flickors och kvinnors erfarenheter och hon skildrade förtärande passion. De existentiella frågorna fick stor plats och hennes ämnen är ännu aktuella. Agnes funderade bl a kring vad det är att vara kvinna. Merete Mazzarella beskrev i sin monografi om Agnes (1992) hur Agnes teman utvecklades och återkom. De kvinnliga huvudpersonerna i romanerna utvecklade olika livsstrategier, men där fanns alltid en konflikt mellan deras längtan efter att vara fria och viljan till samhörighet.

Information hämtad från Boksson/Merete Mazzarella, FiB/Mats Parner och Agnes von Krusenstjerna sällskapet.

2 kommentarer:

  1. Fint skrivet av en av mina favoriter! Krusenstjerna var både före sin tid - och alltjämt aktuell! Vet Stockholm stadsbibl förbereder en temakväll om henne med bokpresentationer och i Gävle jobbar vi med ett rum tillägnat henne, tillsammans med författarsällskapet.

    SvaraRadera
  2. Tack Hermia, det är ju extra kul när ngn med en relation till författaren gillar det man skriver :-) Själv ser jag fram emot att läsa von Pahlen-serien.

    SvaraRadera