En sån fin kväll det var! Arenan var fullsatt och Kristina Sandberg skapade ändå närhet och värme genom sitt sätt att berätta om trilogin om Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina, Liv till varje pris). En av de saker som fastnade hos mig var hur hon så medvetet lät Maj få breda ut sig, ta den plats hon förtjänade. Till slut 1500 sidor, det är fler än t o m många ryska tegelstenar. Men just därför att Maj gjorde sig så liten - hushållsarbetet fick inte märkas av, allt skulle bara vara perfekt utan åthävor - är det så viktigt att vi idag låter henne ta plats. Vi måste försöka förstå henne utifrån hur tiden var.
Kristina (nej, jag brukar inte kalla författare vid förnamn, men Kristina skapar själv en så personlig stämning att det skulle kännas konstigt att kalla henne Sandberg) fick naturligtvis också frågan om det finns någon öppning för någon mer bok om Maj. Hon svarade lite oklart, men slog inte helt ifrån sig idén i alla fall. Jag tänker att hon kommer att bli tvungen att skriva mer, hon har ett unikt, gyllene läge jag inte tror att en författare kan försitta. I någon form tror jag att vi så småningom kommer att kunna få ta del av hur Maj åldras och då ser på sitt liv. Det är ju en berättelse som helt enkelt måste skrivas.
Många i publiken var aktiva och ställde frågor, bland annat om hur de nu bättre tyckte sig kunna förstå sina mödrar, något som också kan väcka skuld. Jag tänker att just momentet av skuld nästan alltid finns med mellan föräldrar och barn, men att det ser olika ut i olika åldrar. Och om skuld är priset för ökad förståelse får vi nog betala det.
Om ni får möjlighet att gå och lyssna när Kristina berättar om Maj tycker jag verkligen att ni ska ta tillfället i akt. Man behöver inte ha läst böckerna för att ha nöje av samtalet. Och ja, jag fick en liten pratstund efteråt och en jättefin signering av en bok.
