De sista smekningarna

De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen är den inledande delen i en trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim. Romanen handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. 

Birgitte bor ensam i en lägenhet i Paris, efter att ha haft en framgångsrik karriär som hjärtkirurg. Hon har levt sitt (arbets)liv i en mansdominerad miljö, vilket krävt hela hennes engagemang. Familj och barn valdes bort, men än har Birgitte inte gett upp hoppet om kärleken. Kan den dyka upp på ålderns höst? Numera tillbringar dock Birgitte större delen av tiden i sin lägenhet, där hon då och då samtalar digitalt med systern i Norge. Kontakterna med andra blir allt färre och ansträngningen att lämna lägenheten allt mindre lockande. 

Birgitte är en mycket intressant och komplex karaktär, som inte är alltigenom sympatisk. Hon har livet genom fokuserat på framgång och arbete på bekostnad av djupa relationer och kärlek. Med en växande sorg, kombinerad med självdistans och bitsk humor, ser hon tillbaka på sitt liv och funderar över sina livsval. 

Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. Sammantaget en mycket fin berättelse, skriven i kortfattad stil, och en karaktär jag längtar efter att återse.

DE SISTA SMEKNINGARNA
Författare: Kjersti Anfinnsen
Förlag: Flo förlag (2025)
Översättare: Marie Lundquist

Novellkalendern 19 - Marigold och Rose

Den amerikanska poeten Louise Glück tilldelades Nobelpriset 2020 med motiveringen: "För hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell." Författaren har tidigare gett ut flera diktsamlingar, men med berättelsen Marigold och Rose debuterar hon som prosaförfattare. Eftersom jag inte läst Glücks lyrik kan jag inte göra några jämförelser mellan de olika typerna av text, däremot kan jag med lätthet slå fast att språket i Marigold och Rose är helt unikt. 

Berättelsen om tvillingarna utspelar sig under deras första levnadsår, ett år när man är medveten i stunden, ett år när man lär sig en massa saker om sig själv och den närmaste omgivningen. Jag har arbetat som psykolog med särskilt intresse för den tidiga utvecklingen under många år. En av mina favoritböcker är Ett litet barns dagbok av spädbarnsforskaren Daniel N. Stern. Stern var en av första som påvisade det lilla barnets förmågor redan från tidigt ålder, tidigare trodde man att barnet var tämligen omedvetet. Utifrån det här perspektivet har jag läst Marigold och Rose och fascinerats över författarens förmåga att, genom lite mer fantasifulla gestaltningar, beskriva ett litet barns begynnande medvetande. Texten är lättläst, exakt och ganska gullig, men saknar på intet sätt djup.

Huvudpersonerna är ganska olika varandra och ägnar en del tid åt att fundera över detta. De speglar sig i varandras och föräldrarnas ögon och lär sig saker om sig själva. Och om andra. Marigold  förstår tidigt att det är Rose som är den duktiga flickan. Själv har Marigold t ex svårt att dricka ur muggen utan att söla. Marigold tycker om djur eftersom de inte dömer, hon är en svårare baby och har ärvt den judiska skuldkänslan av sin pappa. Men hon är uppfinningsrik och skriver en bok i sitt huvud. Rose är sällskaplig och har ett självförtroende som är främmande för Marigold. Rose har lätt att lita på människor och lever i nuet. Marigold tänker att hon själv har ett längre perspektiv. Under året utvecklas flickorna och deras förmågor att tänka, minnas, uppfatta tid och uppleva förluster. 

I Marigold och Rose gestaltas hur flickorna skapar bilder av sig själva i relation till andra, hur de så att säga medskapar sig själva, i ett sammanhang. Idag pratas om hjärnan i en mängd sammanhang och ofta får man intrycket att hjärnan är en permanent/oföränderlig förutsättning för hur vi utvecklas. Inget skulle kunna vara mer fel. Vi föds med föränderliga förutsättningar, med en hjärna som kan utvecklas på en mängd olika sätt, beroende på vad vi möts av under vårt första år. Trygga relationer påverkar hjärnas utveckling på nervcellsnivå, likaså gör otrygga omständigheter. Vikten av att få erfarenheter tillsammans med andra, erfarenheter som blir byggstenar i självbilden, skildras på ett humoristiskt, nyanserat sätt i Marigold och Rose.

Sammantaget är berättelsen om Marigold och Rose en underhållande betraktelse över existensens ursprung.

MARIGOLD OCH ROSE
Författare: Louise Glück
Översättare: Jonas Brun
Förlag: Rámus (2023)

Novellkalendern 18 - The Landlady

Roald Dahl föddes i Wales 1916. Båda föräldrarna var ursprungligen från Norge och han fick sitt förnamn efter den norske upptäcktsresanden Roald Amundsen. Dahl skrev romaner, rysarnoveller och barnböcker och är kanske mest känd för Kalle och chokladfabriken och Matilda. 

I novellen The Landlady har unge Billy rest från London till Bath och anländer sent på kvällen. Det är kallt och han behöver hitta ett rum för natten. På vägen till ett rekommenderat värdshus passerar han ett Bed & Breakfast som ser fasligt trevligt ut. Billy knackar på och blir mycket väl mottagen av den trevliga värdinnan, som har ett rum till honom. Innan han går till sängs dricker Billy te med sin värdinna och läser namnen på de två tidigare gästerna, båda unga män vars namn känns underligt välbekanta ...

"He pressed the bell. Far away in a back room he heard it ringing, and then at once - it must have been at once because he hadn't even had the time to take his finger from the bell-button - the door swung open and a woman was standing there."

Författaren är suverän på att skapa en krypande, obehaglig stämning där ingenting sägs rakt ut, men där  antydningarna inte lämnar någon tvekan om vad som kommer att hända unge Billy.

THE LANDLADY 

Författare: Roald Dahl

Förlag: Penguin Books

Sápmi i litteraturen

Samisk historia och kultur skildras i en mängd relativt nyutgivna böcker i olika genrer. Här finns "vanliga" romaner, historiska romaner, serieromaner, böcker för ungdomar/unga vuxna, lyrik och facklitteratur. Vilken skatt att ösa ur! Jag har listat en del av de böcker jag känner till, vissa har jag läst, andra står på läslistan. Kom gärna med fler tips. 

Elin Anna Labba Far inte till havet och Herrarna satte oss hit

Tina Harnesk Folk som sår i snö och Mödramärg

Ann-Helén Laestadius Stöld, Straff och Skam

Linnea Axelsson Ædnan

Ella-Maria Nutti Kaffe med mjölk och Till träden

Mats Jonsson När vi var samer

Mikael Berglund Ett föremåls berättelse om obesvar, Ovanjorden

Moa Backe Åstot Himlabrand och Fjärilshjärta

Erika Olofsson Liljedahl Och bergen skall rämna

Kathrine Nedrejord Sameproblemet

Frida Manella Ågren Marianne: vi kallar oss för ingenting och jag äger ingen kolt

Pia Mariana Raattamaa Visén Sammanflätning och Där rinner en älv genom Saivomuotka by

Mikael Niemi Koka björn, Sten i siden och Fallvatten

Ester Blenda Nordström Kåtornas folk

Sofia Jannok Guohp’áhkku/Mögelgumman

Stina Stoor Bli som folk

Jon Henrik Fjällgren Månbarn

Annica Wennström Lappskatteland 

Novellkalendern 17 - Frukost i det gröna

Guy de Maupassant (1850-1893) anses ha varit en av de allra främsta novellisterna. Förutom noveller skrev han även lyrik, romaner och dramatik. Han var en viktig representant för naturalismen, som strävade efter att skildra verkligheten så objektivt som möjligt. Trots detta har många av hans verk även inslag som är typiska för romantiken. 

Frukost i det gröna handlar om en förförelse och en kärleksakt som utspelar sig under en utflykt. Familjen Dufour har länge sett fram emot att tillbringa fru Dufours namnsdag på landet. Väl framme hamnar de i sällskap med ett par tjusiga, muskulösa roddare, som erbjuder fru och fröken Dufour de bästa sittplatserna. Efter den härliga måltiden i det gröna följer damerna Dufour med varsin roddare på en båttur på Seine. Den ene roddaren lockar fröken Dufour att gå i land för att lyssna på näktergalen, där fågelns sång tycks göra dem yra och begivna på en kärleksstund. När de återvänder till floden stöter de ihop med fru Dufour och hennes kavaljer i ett busksnår. 

Författaren tycks ha haft en stark förkärlek till att beskriva kroppar, både kvinnors och mäns:

"Hon var en kvinna på trettiosex år ungefär, en fullt utslagen blomma som det var en lust att se på. Hon andades med svårighet i sin alltför hårt snörda korsett som pressade hennes böljande och överflödande barm ända upp mot hennes isterhaka. 

De var mörkbrända av solen; på överkroppen hade de bara tunna vita tröjor utan ärmar som visade deras kraftiga nakna armar, muskulösa som på ett par smeder."

Sammantaget skapar författaren med få ord och en gnutta cynism en förväntansfull stämning och lockar in läsaren i berättelsen. Skildringen av naturen är mycket detaljerad, men samtidigt även nära förknippad med huvudpersonernas handlingar och deras inre. 

FRUKOST I DET GRÖNA

Författare: Guy de Maupassant

Förlag: Novellix 

Översättare: Hjalmar Söderberg