The International Booker Prize 2023 - långlista

The International Booker Prize långlista för 2023 har presenterats och vi har en svensk författare med! Som vanligt består listan av, för mig, både bekanta och obekanta författare. Flera av dem kommer jag säkert att återkomma till, nu skriver jag bara några rader om de författare jag känner till sedan tidigare.

Av västindiska (Guadeloupe) författaren Maryse Condé har jag sedan tidigare läst Färden genom mangroven och Desirada. Jag har också haft henne med på förhoppningsfulla listor om kommande Nobelpristagare. Den nominerade romanen Nya världens evangelium vill jag verkligen läsa. I beskrivningen hos förlaget Leopard beskrivs boken så här:

En påskdag hittar madam Ballandra ett nyfött barn i sitt uthus. Hon bestämmer sig för att döpa pojken till Pascal. Förutom sin mystiska härkomst är barnet mycket vackert och rykten om gudomlig inblandning börjar spridas. Men vem är egentligen Pascal och vart kommer han ifrån? Är han verkligen Guds son? Hans sökande efter sin identitet tar honom ständigt till nya platser och möten med nya personer.

Med sitt alldeles unika, humoristiska och surrealistiska språk målar Condé upp en berättelse om ursprung och kärlek. Nya världens evangelium är lika mycket ett eget testamente som en del i Condés fortsatta berättande om kolonialismens arv, rasism och migration.

Vigdis Hjorth är en norsk författare som gestaltar relationer på ett unikt, nyanserat och samtidigt mycket spännande sätt. Av hennes har jag tidigare läst Arv och miljö och den nu nominerade Är mor död?  Den sistnämnda beskrivs så här av förlaget Natur & Kultur:

Johanna lämnade Norge och klippte banden med sin familj. Hon har bott utomlands i tre decennier och kom inte ens hem till sin fars begravning. När hennes man plötsligt dör beslutar hon sig för att flytta tillbaka hem. Hon är nu en välkänd konstnär och har blivit erbjuden möjligheten att göra en stor retrospektiv utställning. Men vad finns kvar av relationerna hon lämnade för så länge sedan?

Är mor död skildrar Johannas försök att förstå och närma sig sin mor - och rannsakar hennes egna livsval. Vigdis Hjorth skärskådar i sin nya roman relationen mellan mor och dotter.

Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson har länge stått på min långa läslista, där den nu klättrar i rasande fart. Romanen beskrivs så här av förlaget Norstedts:

Hur långt ifrån varandra kan en familj komma innan den upphör att höra ihop? Amanda Svenssons nya roman Ett system så magnifikt att det bländar är en stor familjeberättelse om tre syskon som försöker nå varandra i en värld som blivit alltmer splittrad.

Sebastian, Clara och Matilda är trillingar, uppvuxna i Lund men nu skingrade på olika platser i världen. De har alltid haft en knepig relation till varandra, framför allt de två systrarna, och när en tragisk händelse inträffar glider de isär.

Tjugofem år efter att trillingarna fötts: En ung kvinna hänger sig i en dörrkarm. En mamma möter djävulen på en kolonilott i Lund. Sebastian reser till London, Clara till Påskön och Matilda till Västerbotten. Sedan blir allting plötsligt väldigt komplicerat.

Amanda Svenssons efterlängtade roman Ett system så magnifikt att det bländar tacklar klimatkris -- och vad som händer när det tryggaste, familjen, faller isär.

Långlistan

Boulder av Eva Baltasar

Whale av Cheon Myeong-kwan

The Gospel According to the New World av Maryse Condé

Standing Heavy av GauZ'

Time Shelter av Georgi Gospodinov

Is Mother Dead av Vigdis Hjorth

Jimi Hendrix Live in Lviv av Andrey Kurkov

The Birthday Party av Laurent Mauvignier

While We Were Dreaming av Clemens Meyer

Pyre av Perumal Murugan

Still Born av Guadalupe Nettel

A System So Magnificent It Is Blinding av Amanda Svensson

Ninth Building av Zou Jingzhi

Kenzaburo Oe - Mardrömmen

Nås idag av nyheten att japanske Nobelpristagaren från 1994, Kenzaburo Oe, avlidit. Oe tilldelades Nobelpriset för att han "med poetisk kraft skapar en imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans belägenhet i nutiden". Oe fick sitt genombrott med romanen Mardrömmen från 1964, en roman som delvis byggde på författarens egna upplevelser. Nedan är min recension av boken, den skrevs 2010.

"Det är hjärnbråck. Man skulle kunna öppna kraniet och trycka hjärnan tillbaka, men också då skulle man i bästa fall få ett slags grönsak till resultat." Det här fruktansvärda beskedet om den nyfödde sonen får Fågel av läkaren på sjukhuset. Fågel blir lamslagen och, enligt gamla mönster, söker han fly verkligheten med hjälp av alkohol. Han återknyter även kontakten med en före detta flickvän och bor hos henne medan den nyförlösta hustrun ligger på sjukhus. Fågels hela värld rämnar, han blir av med arbetet och kan inte se någon lösning på problemet med barnet. Kommer det att överleva? Kan man se till att det dör?

Mardrömmen påminner på många sätt om Kafkas Processen och Camus Främlingen. Något oväntat inträffar, hela världen förändras och huvudpersonerna har ingen förmåga att anpassa sig till den nya situationen. I stället blir de apatiska och världsfrånvända. Fågel har hela sitt liv skapat en förljugen bild av sig själv och i stället för att hantera livets motgångar flyr han. Om man enbart tittar på hans beteende är det naturligtvis lätt att fördöma honom, men om man läser med ansatsen att försöka förstå framträder en rädd, liten man som inte kan hantera sina skuldkänslor. I stället vänds dessa i aggressivitet, han hamnar i bråk och han drivs att förnedra orsaken till hans lidande - det kvinnliga.

Mardrömmen har en febrig, desperat karaktär, som gör läsaren uppskakad och upprörd. Författaren utforskar människans psyke utan att väja för det obehagliga. Texten är konkret och deskriptiv, den lämnar tolkningarna till läsaren. Man får således som läsare anstränga sig lite om man vill förstå vad som driver Fågel att handla som han gör.

Bakgrunden till romanen är delvis självbiografisk. Vid 28 års ålder fick Oe en hjärnskadad son, vilket förändrade hela hans liv. I ljuset av detta blir Mardrömmen än mer intressant. Jag beundrar författarens mod, att våga utforska sina egna "skamliga" reaktioner och dessutom sätta dem på pränt kräver något utöver det vanliga. Eftersom jag arbetar med hjärnskadade barn och deras föräldrar har romanen varit givande på många plan. I mitt arbete ingår att förstå och stödja föräldrar och att hjälpa dem att våga uttrycka sina kluvna känslor inför att få en barn med en funktionsnedsättning. Oe har här hjälpt mig att bli mer vidsynt.

"Om någon en gång blivit förgiftad av självbedrägeri kan han inte fatta beslut om sig själv fullt så enkelt." (sidan 146)

"Vet ni att Kafka skrev i ett brev till sin far, att det enda en förälder kan göra för sitt barn är att välkomna det när det är fött." (sidan 165)

"Men det tycks vara så att verkligheten tvingar en att leva anständigt om man lever i verklighetens värld." (sidan 207)

MARDRÖMMEN
Författare: Kenzaburo Oe
Översättare: Thomas Warburton, Thomas Warburton
Förlag: Norstedts, 1994

En smakebit ur Marigold och Rose

Solen skiner, det är skidskytte på TV och vilodag. Det behövs efter en intensiv vecka. 

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Jag är ännu inte läst någon lyrik av Nobelpristagaren Louise Glück, och nu blir det lite otippat så att den första bok jag läser av henne är en prosaberättelse. Marigold och Rose är något så unikt som en berättelse om två tvillingflickors första år i livet. Detta är dock inte vilka tvillingar som helst. Rose är social och pratglad, medan Marigold mest tycker om böcker. 

"Marigold var djupt försjunken i sin bok; hon hade kommit ända till V. Rose tyckte inte om böcker. Särskilt illa tyckte hon om den sortens bok som Marigold läste för tillfället, där man ersatt människor med djur. Rose var en social varelse. Rose tyckte om aktiviteter där det förekom människor. Som att bada.
...
Men att vara utestängd, som hon var nu, att vara onödig - det tyckte hon inte om. Jag är inte bara fläckfri, tänkte hon för sig själv. Jag är randfri också.
...
Marigold läste fortfarande. Självklart läste hon inte, ingen av tvillingarna kunde läsa; de var bebisar. Men vi har inre liv, tänkte Rose."

Women's Prize for Fiction 2023 - Long list

Women's Prize for Fiction har presenterat årets "långlista" och den innehåller både nytt och välbekant för mig. 

Av NoViolet Bulawayo har jag tidigare läst Vi behöver nya namn, "en oerhört naken skildring av ett våldsutsatt, fattigt land och ett liv i exil, sett med ett barns ögon". Den listade romanen Glory beskrivs som: "the story of an uprising, told by a bold, vivid chorus of animal voices that help us see our human world more clearly". Det låter ju onekligen unikt.

När ska något förlag översätta och ge ut Natalie Haynes? Jag har tidigare läst och verkligen gillat hennes roman A Thousand Ships som handlar om de många kvinnor som finns i utkanten av alla berättelser om de manliga hjältarna i antikens Grekland. I Stone Blind berättar författaren "the infamous myth of Medusa with a feminist, heartbreaking retelling unlike any other". Den måste jag läsa!

En av mina favoritförfattare Maggie O'Farrell är också listad med sin nya roman The Marriage Portrait, översatt till svenska - Lucrezias porträtt - och utgiven av Etta/Sekwa. Romanen utspelar sig i Florens på 1500-talet och handlar om en ung kvinnas kamp för överlevnad. Författarens förra underbara, historiska roman Hamnet vann Women's Prize for Fiction 2020, nu hoppas vi på repris.

Long List

Black Butterflies av Priscilla Morris

Children of Paradise av Camilla Grudova

Cursed Bread av Sophie Mackintosh

Demon Copperhead av Barbara Kingsolver

Fire Rush av Jacqueline Crooks

Glory av NoViolet Bulawayo

Homesick av Jennifer Croft

I’m a Fan av Sheena Patel 

Memphis av Tara M. Stringfellow

Pod av Laline Paull

Stone Blind av Natalie Haynes

The Bandit Queens av Parini Shroff

The Dog of the North av Elizabeth McKenzie

The Marriage Portrait av Maggie O’Farrell

Trespasses av Louise Kennedy 

Wandering Souls av Cecile Pin

Rädd att flyga #tbt

Så här i "internationella kvinnoveckan" (ja, jag utökade tiden lite) vill jag passa på att dela en äldre recension av en mycket uppmärksammad roman i sin samtid. Rädd att flyga av Erica Jong ansågs vara mycket vågad när den kom ut, idag är den kanske framför allt oerhört roande.

Isadora reser med sin make Bennett till en psykoanalytikerkonferens i Europa. Resan är påfrestande, Isadora är flygrädd. Inte blir situationen bättre av att ett antal av hennes tidigare analytiker finns med på planet. På konferensen blir Isadora blixtförälskad i, närmast besatt av, en av föreläsarna, Adrian Goodlove. Efter mycket velande hit och dit lämnar Isadora sin man för att resa runt i Europa med Adrian. Kringflackandet i Europa präglas av Isadoras ambivalens, hennes depression och ett intensivt alkoholintag. Dessutom har paret sex på alla tänkbara sätt, sexet är dock inte så okomplicerat som Isadora hoppats på. Det "knapplösa knull" (det fulländade sexet, vars förutsättningar är att man inte egentligen känner varandra) hon fantiserat om kanske inte existerar...?

Rädd att flyga är i utvecklingsroman av ett lite annorlunda (åtminstone när det begav sig) slag. Romanen innehåller två tidsperspektiv, vi får följa Isadora i ett kaotiskt nu, samtidigt som hon berättar för sin älskare om sitt tidigare liv. Berättarrösten är mycket naken (på många plan) och självutlämnande. Att läsa Rädd att flyga är att lära känna Isadora på djupet.

Rädd att flyga är en modern klassiker och den förtjänar verkligen epitetet klassiker. Som i alla klassiker rymmer den här romanen många bildande element. Huvudpersonen Isadora är mycket begåvad och beläst och hon väljer gärna partners som briljerar med sin kunskap. Romanen innehåller därför mängder av litterära och psykoanalytiska referenser. Som psykolog roas jag kanske mer än genomsnittet av polemiken mellan en freudian och en laingian. Det är ju alltid roligt att känna att man är med på banan.

"Livet var en lång sjukdom som psykoanalysen skulle bota. Man kanske inte blev botad, men förr eller senare skulle man ju ändå dö." (sid 181)

Det som framför allt slår mig då jag läser Rädd att flyga är författarens underbara humor. Eftersom jag inte är någon varm anhängare av den sortens psykoanalytiska reduceringar som många av analytikerna i boken förespråkar (oidipuskomplex, penisavund o s v) fnissar jag ofta åt författarens dräpande kommentarer. Även hennes skildring av den misslyckade konstnären får mig att glatt fnissa:

"Det finns ingenting bittrare än en misslyckad konstnär. Energin finns kvar, men eftersom den inte får utlopp imploderar den som en brakfis av raseri och svärtar ner alla själens inre fönster." (sid 200)

Rädd att flyga utspelar sig under en tidsperiod då kvinnorna tröttnat på att deras livsvillkor totalt dikterades av männen. Det är en roman om kampen mellan könen, en kamp som till stor del utspelar sig i sänghalmen. Men trots att Isadora är sexuellt frigjord sitter hon tankemässigt fortfarande fast i kvinnofällorna. Kan man ha en nära relation och ändå uppleva frihet? Är det inte kvinnans lott att föda och göda barn? Måste man inte ha en man för att känna sig trygg?

"Man behöver inte slå en kvinna om man kan få henne att känna dåligt samvete." (sid 176)

Rädd att flyga är fylld av sexscener, som var chockerande då romanen först kom ut. Idag är de ingenting man höjer ögonbrynen för, dock kan jag tycka att de blir väl många och tämligen enformiga. På den sexuella revolutionsskalan ligger jag såpass mycket efter författaren i tid att jag aldrig upplevt samma behov av frigörelse. Redan under min tonårstid (sent 70-tal) gjorde flickorna mestadels som de själva ville. Vi skrev dessutom glatt mycket fantasifulla berättelser som vi skickade till dåtidens aktuella "herrtidningar". Jag kan dock se ett stort behov av en ny sexuell revolution. I mitt arbetet möter jag tyvärr ofta unga flickor/kvinnor med stora svårigheter att hantera den variant av (manligt) porrifierad "valfrihet" som nu står till buds.

Sammantaget är Rädd att flyga en klassiker värd att läsas i skenet av dess strävan efter jämlikhet mellan könen. Det är dessutom helt enkelt en mycket rolig roman.

RÄDD ATT FLYGA
Författare: Erica Jong
Översättare: Annika Preis
Förlag: Norstedts (2010)