Veckans Kulturfråga V.10 2023

Vilka kulturella kvinnor vill du uppmärksamma idag? undrar Linda och ger själv många bra exempel. För egen del har jag lättare att prata om dem som gått före oss än de samtida viktiga kvinnorna, men något lite ska jag väl kunna få till.

Vår tidigare ärkebiskop, Antje Jackelén, har bidragit till en ökad kyrklig öppenhet som ofta medfört att kyrkan tagit ställning för svagare grupper i politiskt laddade frågor. För min del är det givet att kyrkan ska ha en aktiv roll i samhället, i kamp mot orättvisor, för en hållbar, fredlig värld. Antje Jackeléns utgångspunkter "Gud är större" och "tillsammans är grejen" har varit värdefulla röster i ett hårdnande samhälle.

Jonna Bornemark är filosof och verksam på Södertörns högskola. Hon hörs emellanåt i  radio och hon har skrivit flera mycket bra böcker. Det omätbaras renässans - En uppgörelse med pedanternas världsherravälde beskriver den kris våra offentliga verksamheter står inför, efter att under åratal ha varit styrda med New Public Management. Boken är en uppgörelse med allt pedantiskt räkneri och den förpappring som innebär att verksamheter mäter irrelevanta petitesser i stället för att arbeta med omdömesgillhet och empati.

Lite samma tema berör även Therese Bohmans senaste roman Andromeda. Den handlar om en ovanlig vänskap mellan en ung kvinna och en äldre man och utspelar sig på ett förlag i förändring. Både Sofie och Gunnar har en obetingad kärlek till kvalitet och stora problem med populismens krafter och de "räknenissar" som får allt större inflytande på deras arbetsplats. 

Ponnymamman kämpar oförtrutet mot ett system som vill släta över och dölja den förfärliga utsatthet och de vidriga övergrepp som sker i ryttarmiljöer, där unga flickor ofta har äldre manliga tränare. Som ponnymamma själv är jag oerhört tacksam over att ponnymamman Ulrika Fåhraeus inte viker sig, trots ett massivt motstånd från "etablissemanget". I boken Händelserna på hästgården skriver Ulrika Fåhraeus, tillsammans med Anna Bohlin, en berättelse om medberoende och en gränslös kärlek till hästar.

Fyra kvinnliga pionjärer

Charlotte Perkins Gilman 1860 - 1935 var en amerikansk feminist, sociolog och författare. Hon ansåg att ojämlikheten mellan könen orsakades av samhällsstrukturer, inte av biologiska olikheter, därmed skapades grunden för ett modernt genusperspektiv. Utifrån detta synsätt förespråkade hon förändringar i samhället i syfte att förbättra kvinnans ställning, t ex mer jämlika äktenskap och en ny marknadsbaserad syn på oavlönat arbete i hemmet. Utifrån den ekonomiska vinklingen betraktas hon idag av många som den feministiska nationalekonomins moder. Hennes mest berömda verk är Woman and Economics från 1898. Tyvärr var hennes åsikter i rasfrågor inte alls lika progressiva. Charlotte Perkins Gilmans mest kända skönlitterära verk är novellen Den gula tapeten från 1892. Den skrevs i samband med att författaren drabbades av en förlossningspsykos, men ska för den sakens skull inte begränsas till tolkningar på individnivå. Charlotte Perkins Gilman skrev om det patriarkat som låser in kvinnor, alla kvinnor. Hon var och är en förebild för många efterkommande feminister. 

Mathilda Malling (född Kruse) 1864 - 1942 fick en relativt fri uppfostran och började tidigt intressera sig för litteratur. Hon kom i kontakt med Georg Brandes och lord Byrons författarskap och började 1884, som en av de första kvinnorna, studera vid Lunds universitet. 1885 gavs Berta Funcke ut under pseudonymen Stella Kleve. Romanen kan beskrivas som en svensk dekadensroman om en ung, loj, modern kvinna, och dess underliggande erotiska anda gjorde skandal. Nästa roman, Alice Brandt - en qvinnoprofil från 1888 fick också ett kyligt mottagande och boken blev signaturen Stella Kleves sista roman. Efter många års tystnad återupptog Mathilda Malling sitt författarskap, dock hade hon då bytt både genre och namn. Det som tidigare uppfattats som utmanande var försvunnet och Mathilda Malling kom att kallas ”den svenska missromanens grande old dame”. Det hon nu skrev var föga originella, men välskrivna, historiska romaner som fann en stor läsekrets i början av 1900-talet. Eftervärlden har dock uppvärderat Stella Kleve och hennes bidrag till svensk sennaturalism.

Gertrude Stein 1874 - 1946 var en amerikansk modernistisk romanförfattare, poet och dramatiker samt en en djärv konstsamlare och välkänd kulturpersonlighet. Hennes författarskap var nyskapande och experimentellt, och hon strävade efter exakthet i beskrivningen av inre och yttre verkligheter. Gertrude Stein sammanlevde i Paris med en kvinna, Alice B. Toklas, och var därmed en av de första som var öppet lesbisk i modern tid. De tidiga verken nådde endast en begränsad publik, men med memoarboken Alice B. Toklas självbiografi från 1933 nådde hon en bredare läsekrets. I denna berättar Gertrude Stein om sitt och sambons kosmopolitiska liv genom utifrån livskamratens perspektiv. Gertrude Stein är dock kanske mest känd som värdinnan för den Parissalong som var samlingspunkten för talangfulla avantgardistiska konstnärer och författare. Hon blev mentor och ledare för "den förlorade generationen" och umgicks i samma kretsar som bland andra Pablo Picasso, Henri Matisse, F Scott Fitzgerald och Ernest Hemingway. 

Edith Södergran 1892 - 1923 föddes i Sankt Petersburg och inledde sitt författarskap i unga år.  Dikterna i det som har kommit att kallas Vaxdukshäftet skrevs mellan 1907 och 1909. I början skrev hon mestadels på skolspråket tyska, övervägande i bunden form och inspirerad av Heinrich Heine. Några av dikterna hade motiv som återkom under senare dikter, t ex vissa sagomotiv och dikter om att vara diktare. När Edith Södergran var femton år gammal avled hennes far i tuberkulos och strax därefter drabbades hon själv av denna sjukdom. Detta medförde att hon tillbringade lång tid på sanatorier i Finland och Schweiz. Debutsamlingen Dikter från 1916 innehöll några av författarens mest kända dikter, t ex den radikala dikten "Vierge Moderne". Septemberlyran från 1918 var mer expressionistisk i stilen och författarens inledning avslutas med de berömda orden: ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.” Flera diktsamlingar och en samling av aforismer följde under de närmaste åren. De sista dikterna utgavs postumt 1925  i samlingen Landet som icke är. Sammanfattningsvis kan Edith Södergran beskrivas som en modernistisk lyriker som ägnade sig åt att översätta själen till språk. 

Arvejord

Maria Turtschaninoff vann mycket välförtjänt Svenska Yles litteraturpris 2022 för sin underbara roman Arvejord. Romanen är en så kallad episodroman och handlar om livet i en liten österbottnisk by under flera århundraden. Platsen befolkas av människor med olika sinnelag, olika behov och olika omständigheter. Jorden är densamma, men människans sätt att möta jorden och vildmarken varierar. En del vill försöka tämja och härska över, medan andra söker skydd, en lisa för själen och mat för dagen. Jorden ger och jorden tar. 

Berättelsen om Nevabacka inleds på 1600-talet och följer gården, dess folk och naturen runt dem under århundraden framöver. Som tack för trogen tjänst erhåller soldaten Matts Mattsson Rask en bit mark att bygga en stuga på, och han ger torpet namnet Nevabacka och tar, som sed är, gårdsnamnet till sitt nya efternamn. Matts Nevabacka är en hårt arbetande karl som i grunden trivs i sin ensamhet. Han behöver dock en son att dela arbetet med, dilemmat är att det inte finns några kvinnfolk i närheten. I utbyte mot löfte att lämna mossen ifred ger oväntat en skogsvarelse honom en son. Men Matts har på sikt svårt att hålla sitt löfte ... Under kommande århundraden befolkas gården Nevabacka av människor som lever liv fyllda av glädjeämnen och sorger, människor som ibland drabbas hårt av prövningar, svält, krig och sjukdomar. 

"att äta upp den sista lingonsylten ens
mamma kokat
det är då man inte längre är någons dotter"
...
mina steg ljuder mot jorden
och den lyssnar
och den viskar
jag känner dina steg
jag vet vems dotter du är

Arvejord är en roman att uppleva, att låta sig sugas in i. Den gestaltar skörheten i relationen mellan människan och hennes plats och visar vad som sker när människan förbryter sig mot överenskommelsen att vårda och ta hand om jorden. Romanen är en hyllning till naturens alla väsen och de som gått före oss, men även en uppmaning till oss alla att värna allt levande och ta hand om jorden så vi kan lämna den vidare till nya generationer. Sammantaget är Arvejord en outsägligt vacker text som berör och väcker en stark längtan hos mig som läsare. 

ARVEJORD
Författare: Maria Turtschaninoff
Uppläsare: Maria Turtschaninoff
Förlag: Förlaget M (2022), Storytel

En smakebit ur Binas historia

Idag vet jag faktiskt inte vad jag ska göra, men det blir säkert något trevligt. Det är dags för ett mycket försenat födelsedagsfirande, blir hämtad om några timmar.  

Söndag betyder som vanligt att det är dags att hänga med på utmaningen "En smakebit på søndag", som administreras av Astrid Terese på bloggen Betraktninger. Många bokbloggare deltar och delar varje vecka ett avsnitt ur valfri bok. Utan spoilers, såklart! Det här är ett kul sätt att få tips. 

Jag är nog sannolikt sist ut att upptäcka norska författaren Maja Lundes romankvartett om mänsklighetens plats i naturen, har nyligen börjat lyssnat på Binas historia. I den vävs tre berättelser från olika tidsåldrar samman och alla leder de till slutsatsen att mänskligheten är förlorad utan bin. Temat påminner en del om Margaret Atwoods Maddaddam-trilogi, hoppas att kvalitén också är jämförbar. Citatet valde jag för att dess blinkning till Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman.   

"Allt omkring mig var gult, omåttligt gult, det var över mig, under mig, runt mig, förblindade mig. Men den gula färgen var verkligen ingenting jag inbillade mig, den berodde på brokadtapeten min fru Thilda låtit limma upp på väggarna när vi flyttade in för några år sedan.
...
Hade jag vetat vilka kval den gula tapeten skulle gett mig hade jag aldrig godkänt den. Färgen nöjde sig nämligen inte med att befinna sig på tapeten, vare sig jag blundade eller höll ögonen öppna fanns den där lik fördömt. Den följde mig in i sömnen och lät mig aldrig komma undan, som vore den själva sjukdomen. Min sjuka hade ingen diagnos, men den gick under många namn: svartsyn, sorgmod, melankoli."

Läst i februari 2023

Kvinna sedd bakifrån - Jesper Wung-Sung

Barnet - Anne Charlotte Leffler

En realist - Victoria Benedictsson

Skymning/ Födelsedagskakan - Alfhild Agrell

Löftet/Aldrig så lite man inte är gift - Elin Wägner

Mina bokvänner - Roberto Piumini/Elisa Paganelli

Arvejord - Maria Turtschaninoff  💜

Under februari läste jag jag ut sju böcker och påbörjade många andra ... är hopplös med detta. 

Under månaden fokuserade jag på komplicerad kärlek beskriven av fyra klassiska kvinnor: Leffler, Agrell, Benedictsson och Wägner. Jag tyckte oerhört mycket om Novellix nya ask Älskar, älskar inte. 

Jag läste även en underbar "litteraturhistorisk" bok riktad till yngre läsare: Mina bokvänner. Den rekommenderas varmt. 

Fortfarande lyssnar jag mer än läser, både Kvinna sedd bakifrån och Arvejord lästes med öronen. Recensioner kommer inom kort, måste bara här och nu säga att Arvejord är en av de allra bästa någonsin, en helt underbar roman om människan och hennes relation till vår jord. 

En övervägande del av det lästa skrivet av kvinnor, 5/7.