Novellkalendern 23 – Den gula tapeten

Charlotte Perkins Gilman var en amerikansk feminist, sociolog, novell- och romanförfattare, poet och dramatiker. Hon var och är en förebild för många efterkommande feminister. Hennes mest kända verk är novellen Den gula tapeten från 1892. Den skrevs i samband med att författaren drabbades av en förlossningspykos, men ska för den sakens skull inte begränsas till tolkningar på individnivå. Perkins Gilman skrev om det patriarkat som låser in kvinnor, alla kvinnor. 

Novellens berättare har just fött barn och drabbats av stark trötthet och nedstämdhet. Hennes make har hyrt ett hus där hon ska vila upp sig, mer eller mindre instängd i en gammal barnkammare med en förfärlig gul tapet. Kvinnan försöker fördriva tiden och komma tillrätta med sina tankar genom att skriva, men maken förbjuder henne att göra detta. Att skriva är alltför ansträngande, enligt maken. Han är ju läkare och vet så klart bäst. Sysslolösheten och bristen på själslig stimulans leder till att huvudpersonen blir alltmer fascinerad av den gula tapen, en tapet som verkar innehålla hemligheter ... 

"Ibland tänker jag på hur mitt tillstånd skulle påverkas om jag hade lite färre förhållningsregler och lite mer sällskap och stimulans – men John säger att det värsta jag kan göra är att grubbla över min belägenhet, och jag måste medge att det alltid får mig att må dåligt."

Den gula tapeten är en av de viktiga feministiska klassikerna. Här gestaltas den fångenskap man senare kan läsa om i texter av exempelvis Sara Stridsberg. Gilman Perkins skildrar också det tvingande behovet att skriva, att uttrycka sig, att lämna spår efter sig i en yttre verklighet. När behoven av frihet, stimulans och kreativitet förvägras individen finns ingen annan utväg än att att skapa en inre verklighet, en tillflyktsort som i bästa fall är varm och trygg, i värsta fall är en grotesk kopia av den värld man försöker undkomma. 

Sammantaget är Den gula tapeten en kort, lättläst, gastkramande historia om en kvinnas försök att fly från en begränsande värld där hennes upplevelser fullständigt definieras av andra. 

DEN GULA TAPETEN

Författare: Charlotte Perkins Gilman

Översättare: Amanda Svensson

Förlag: Novellix (2022)

Novellkalendern 22 – Galatea

Madeline Miller, född 1978, är en amerikansk lärare och författare som tidigare skrivit romanerna Sången om Akilles och Kirke. Båda romanerna utgår från antikens berättelser och båda är med på The New York Times bästsäljarlista. Jag har läst och verkligen gillat dem. 

Även novellen Galatea har sitt ursprung i en grekisk myt, den om Pygmalion och hans kvinnoskapelse. I Ovidius gestaltning av myten (i Metamorfoser) är kung Pygmalion upprörd över verkliga kvinnors osedlighet och täljer sig en kvinna av elfenben. Pygmalion beundrar sin vackra, rena skapelse och blir mycket förälskad i den. Han offrar och ber till gudinnan Venus, som beviljar hans önskan och låter figuren få liv. 

Madeline Millers version av berättas med kvinnoskapelsen Galateas röst. Hon, den vackraste av hustrur, förväntas leva upp till sitt ljuva yttre och vara sin man till behag. Men Galatea är en varelse med egen vilja och den består inte av att vara lydig och ödmjuk. Hennes kamp handlar dessutom inte bara om att befria sig själv, utan även dottern Pafos. I berättelsen befinner hon sig inlåst i ett slags vårdinrättning, dit maken kommer för att få sitt dagliga umgänge ...

"Det var nästan rart hur de bekymrade sig för mig.

Du är så blek, sa sköterskan. Du måste vara tyst tills du fått tillbaka färgen.

Jag har alltid haft den här färgen, sa jag. För jag brukade vara gjord av sten. 

Kvinnan log återhållet och drog upp filten. Min man hade varnat henne för att jag var nyckfull, att min sjukdom fick mig att säga saker som kunde låta märkliga."

Det är härligt befriande att läsa Millers ursinniga uppgörelse med tanken på den perfekta, ljuva och rodnande jungfrun. Millers Galatea är urstark, intelligent och hämndlysten, precis som de flesta som bryter sig loss från förtryck. 

GALATEA
Författare: Madeline Miller
Översättare: Matilda Södergran
Förlag: Wahlström & Widstrand (2022)

Novellkalendern 21 – En ros åt Emily

William Faulkner (1897 – 1962) är mest känd för sina romaner, som utspelar sig i det fingerade Yoknapatawpha County i amerikanska södern. Hans berättelser är pessimistiska och handlar ofta om söderns rasproblem och svårigheterna efter inbördeskriget. Faulkner brukar anses tillhöra den modernistiska traditionen. Texterna är experimentella, de innehåller långa meningar, de berättas ofta ur olika perspektiv och innehåller inre monologer. Faulkner tilldelades Nobelpriset i litteratur 1949 "för hans kraftfulla och självständigt konstnärliga insats i Amerikas nya romanlitteratur".

"En ros åt Emily", ur novellsamlingen med samma titel, är Faulkners mest kända novell. Den handlar om fröken Emily Grierson och utspelar sig i en liten stad i amerikanska södern. Novellen berättas av en allvetande berättare som uttrycker stadens åsikter om fröken Emily och hennes familj. Berättelsen inleds med fröken Emilys begravning, därefter får vi följa hennes liv från det hon var ung och giftaslysten till dess att hon helt slutade att gå ut. Berättelsen är inte kronologisk, utan kräver en alert läsare.

Fröken Emily blev aldrig gift, trots att hon hade mängder av friare. Fadern accepterade inte någon av dem. Familjen Grierson höll avstånd till andra och ansåg sig vara lite "finare". Efter att fadern avlidit inledde fröken Emily en relation med en nordstatsarbetare, som var tillfälligt i staden. Detta förfasade sig många av stadsborna över. Det blev dock inget bröllop med Homer Barron heller, historien slutade helt enkelt med att karln försvann och fröken Emily blev än mer isolerad i sitt hem. Den ende som, under lång tid, träffade fröken Emily var hennes svarte tjänare. Efter fröken Emilys död upptäcktes dock husets hemligheter.

"När fröken Emily Grierson dog kom hela vår stad till hennes begravning: männen på grund av ett slags respektfull tillgivenhet för ett fallet monument, kvinnorna huvudsakligen av nyfikenhet på att få se hennes hus invändigt, vilket ingen utom en gammal n[---]tjänare - som skött både matlagningen och huset - hade gjort på minst tio år."

"En ros åt Emily" är en helt fantastisk novell som jag nu läst många gånger. Läsaren får lära känna fröken Emily genom stadsbornas beskrivningar, men ingen känner henne egentligen. Emily förblir en undflyende karaktär, en kvinna vars sorgliga, ensamma liv berör.

EN ROS ÅT EMILY
Författare: William Faulkner
Översättare: Pelle Fritz Crone
Förlag: Carlsson Bokförlag (1990)

Novellkalendern 20 – Som ni säkert förstår

Claudio Magris är en italiensk översättare, författare och professor. Han anses vara en av de främsta experterna på den tyska, centraleuropeiska kulturen. Magris skriver både fiktion och faktalitteratur och ofta en blandning av båda. Han har t ex skrivit om samernas diktning i en litteraturhistorisk bok. Som ni säkert förstår är en fängslande omdiktning av myten om Orfevs och Eurydike. 

I novellen befinner sig en sjuk kvinna, en älskad kvinna, en författares musa på ett Vilohem, en plats fylld av sömnlösa skugglika varelser. Kvinnan skriver ett brev till Vilohemmets Ordförande för att tacka för att hon fått den unika möjligheten att lämna Vilohemmet och återvända ut i världen. Hon berättar för Ordföranden om mannens behov av henne, hon berättar om deras kärlek och om deras liv.

"Utan honom skulle jag inte vara någonting, liksom inte heller han utan mig; en obetydlig kvinna och en obetydlig man som förskräckta ser sig omkring och försöker göra gott intryck men inte ser liljorna på fälten." 

Som ni säkert förstår är en av de vackraste kärlekshistorier jag läst. Ömsint skildras parets kärleksakter och människans svårighet att vara ensam. På ett mycket nyanserat och lyhört sätt ger en manlig författare röst åt sin kvinnliga huvudperson, en författare berättar utifrån sin musas perspektiv.

Kan Kärleken besegra Döden? Kan Kärleken beveka Guden? Kan Kärleken övervinna Människans Natur? Som ni säkert förstår är en kort berättelse, på knappt 50 sidor. Ändå innehåller den oerhört stora frågor och en omtumlande känslomässig och intellektuell läsupplevelse. För mig är detta den allra yppersta av litteratur, författaren gestaltar de frågor jag brottas med på ett sätt som leder till en liten förskjutning i min tankeverksamhet och därmed en ökad förståelse av världen. 

 
SOM NI SÄKERT FÖRSTÅR
Författare: Claudio Magris
Översättare: Barbro Andersson
Förlag: Forum (2010)

Novellkalendern 19 – Främmande jord

Jhumpa Lahiri är en en amerikansk författare av bengalisk härkomst. Ett återkommande tema i Lahiris författarskap är utländska akademiker, boende i USA, men marginaliserade i samhället. I synnerhet fokuserar hon ofta på andra generationens amerikanska indier. Hon vann år 2000 Pulitzerpriset för skönlitteratur med boken Den indiske tolken.

Novellsamlingen Främmande jord innehåller fem noveller och en kortroman, vari författaren skildrar välutbildade indiska invandrarfamiljer i USA. Under ytan finns spänningarna mellan hemlandets traditioner och det nya landets krav på anpassning. I olika livssituationer blir de här konflikterna mer tydliga och författaren gestaltar mycket lyhört individernas längtan efter tillhörighet.

Titelnovellen "Främmande jord" är min favorit i samlingen. Här skildras hur familjerelationerna förändras i samband med födelse och död. Rumas mor avled när Rumas son var liten och nu är Ruma återigen gravid. Hennes make har ett arbete som innebär att han är hemifrån en del och Ruma leker med tanken att be sin far komma och bo hos dem. Enligt traditionen är det självklart att fadern flyttar till något av sina barn då hans hustru avlider. Ruma har tidigare utbildat sig och levt som en modern, självständig kvinna. När hennes mor dör och hon själv blir mor återvänder hon dock i allt högre grad till de indiska sedvänjorna. Hennes far har däremot, sedan han blev änkling, kommit att i högre grad anpassa sig till amerikanska vanor och han blir nu bekymrad när han ser sin dotter bli allt mer osjälvständig.

Fokus i alla novellerna ligger på det individuella känslolivet. Berättelserna skildrar lågmält och nyanserat hur exilproblematiken gestaltar sig under olika perioder i livet. Man kan ana att huvudpersonerna på olika sätt brottas med ett visst främlingskap och en kulturell rotlöshet. Här finns dock inte den invandrarmisär man ofta möter i litteraturen, exilproblematiken är nedtonad, men ändå ständigt närvarande i skildringarna av familjerelationerna.

Främmande jord är en novellsamling i min smak. Jag tycker mycket om författarens lågmäldhet och förmåga att berätta om det vardagliga utan att det upplevs som trivialt. Känslostämningar skildras med stor lyhördhet, vilket skapar engagemang hos läsaren. Boken och författaren rekommenderas varmt.

FRÄMMANDE JORD

Författare: Jhumpa Lahiri

Översättare: Meta Ottosson

Förlag: Brombergs (2009)