Fortsättning utmaning Authors & Characters

Dags för lite nya namn på författare och karaktärer om ni vill (fortsätta) hänga med på utmaningen Authors & Characters. 

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.


Namnlista:
v.3 Johannes
v.4 Marianne
v.5 Henrik
v.6 Alexander
v.7 Ester
v.8 Josef
v.9 Jenny
v.10. David
v.11 Sara
v.12 Karl
v.13 Camilla
v.14 George
v.15 Gabriella

v.16 Susanne
v.17 Emil
v.18 Martin
v.19 Paula
v.20 Samuel
v.21 Gustav
v.22 Therese
v.23 Robert
v.24 Simon
v.25 Kerstin


Har ni lust att hänga med?

En smakbit ur Namnens hus

Ny söndag och dags för en smakbit igen. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Årets första smakbitar kommer från Namnens hus av Colm Tóibín och det är en variant av berättelsen om Agamemnon och Klytaimestra. Jag har hittills bara läst några sidor, men så långt är den fantastisk.

Jag gav order om att liken skulle ligga kvar i solen en dag eller två tills det söta övergick i stank. Och jag tyckte om flugorna som kom, surrande med sina små invecklade och orädda kroppar efter skrovmålet, upphetsade av den ständiga hunger som de kände inom sig, en hunger jag också kommit att erfara och uppskatta.

De skar av henne håret innan de släpade henne till offerplatsen. Min dotter hade händerna hårt knutna bakom ryggen, huden på handlederna var avskavd och vristerna var bundna. Hon hade munkavle för att inte kunna förbanna sin far, sin fega tvetungade far. Likväl hördes hennes dämpade skrik när hon slutligen förstod att fadern verkligen tänkte mörda henne, att han avsåg att offra hennes liv för härens skull.

Läst 2020

Karta för förälskade & andra vilsna - Johanna Lindbäck

Harry Potter och Fenixorden - J K Rowling

Harry Potter och den flammande bägaren - J K Rowling

Harry Potter och fången från Azkaban - J K Rowling

Harry Potter och hemligheternas kammare - JK Rowling

Harry Potter och de vises sten - J K Rowling

White Queen - Philippa Gregory

Den sorgsne busschauffören från Alster - Håkan Nesser

Modersmjölken - Nora Ikstena

Rodham - Curtis Sittenfeld
Styr din plog över de dödas ben - Olga Tokarczuk

Frankissstein - Jeanette Winterson
Dit mina tankar inte når - Li Yiyun
Allt vi höll hemligt - Lara Prescott

Vända hem - Yaa Gyasi
Änkan som vägrade dö - Shirshendu Mukhopadhay
Där kräftorna sjunger - Delia Owens
Tullias värld - Kerstin Ekman
Maskiner som jag - Ian McEwan
Döden i Venedig - Thomas Mann

Sen for jag hem - Karin Smirnoff
Nätterna på Winterfeldtplatz - Elin Boardy
Viskaren - Karin Fossum
A Thousand Ships - Natalie Haynes

Systerklockorna - Lars Mytting

Olive Kitteridge - Elizabeth Strout
Spår av Antigone - Christina Ouzounidis
Flickornas tystnad - Pat Barker
I skuggan av oron - Kerstin Thorvall

Herakles - Theodor Kallifatides
Drömmen om okapin - Mariana Leky
Arv och miljö - Vigdis Hjorth
The Song of Achilles - Madeline Miller
Vår älskade - Kamila Shamsie
Wolf Hall - Hilary Mantel

Namnens hus - Colm Tóibín
Kirke - Madeline Miller

Europa
Sverige 7

Irland 1
England 11
Norge 3
Tyskland 2
Lettland 1
Polen 1

Nordamerika
USA 5

Asien
Pakistan 1
Bangladesh 1
Kina 1

Afrika
Ghana

Barn/ungdom 6

Ljudböcker 25
Recensionsböcker 5
Antiken 9
Hyllvärmare 6
Omläsning 6
Engelska 3
Kvinnor 30
Dramatik 1
Essä 1
Nobelpristagare 1

37

Läsåret 2019

Egentligen är 2019 års läsning inte mycket att orda om. Jag läste väldigt få böcker (35) och jag recenserade ännu färre. Detta är inte böckernas fel, 2019 var ett jobbigt år irl. Jag hoppas på ett bättre 2020 och mer läsning. Men jag ska ändå orda något om det jag ändå läste under 2019.

2019 blev ett omläsningarnas år. Först blev det lite Harry Potter och Hungerspelstrilogin tillsammans med dottern, därefter omläste jag favoriterna Kattöga av Margaret Atwood, Öster om Eden av John Steinbeck och När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall. 2019 blev också året då andelen lästa hyllvärmare steg till 20%. Det var bra!

Klassikerna Ensam i Berlin av Hans Fallada och Mrs Dalloway av Virginia Woolf måste naturligtvis omnämnas. Ensam i Berlin är en oerhört spännande, fängslande, lite smårolig och oerhört hemsk berättelse om den lilla människans försök av göra upprör emot det nazistiska maskineriet. Reine Brynolfsson gör ett fantastiskt jobb som uppläsare. Mrs Dalloway är en modernistisk läsupplevelse i särklass och handlar om den välbärgade Clarissa Dalloway som under en dag planerar inför kvällens kommande festligheter. Och delger läsaren alla sina tankar.

Biografin om Selma Lagerlöf, Jag vill sätta världen i rörelse, av Anna-Karin Palm vill jag också säga ett par ord om. Jag har läst mycket av det Selma skrev och en hel del om författaren också. Anna-Karin Palms biografi presenterar dock en en driftig person som inte alltid syns så tydligt i verken. Mycket intressant läsning!

Gileads döttrar av Margaret Atwood måste jag tyvärr erkänna var en besvikelse. Kanske hade jag för höga förväntningar? I vilket fall upplevde jag inte handlingen som trovärdig.

Här kommer nu till sist en lista över årets lästa romanfavoriter (utan inbördes ordning) och länkar till mina inlägg om dem.

Där livet är fullkomligt - Silvia Avallone
Lanny - Max Porter
Sent på dagen - Tessa Hadley
Jag for ner till bror/Vi for upp med mor - Karin Smirnoff
Herravälde - Elin Olofsson
Bleknande berg - Kazuo Ishiguro
Och bergen skall rämna - Erika Olofsson Liljedahl

Svartstilla

Hur mycket "får" man egentligen sörja? Och hur länge? Får man lägga sig under makens gamla jacka och gå ner sig i sorgen? Ja, tycker den sörjande. Nej, tycker omgivningen som inte kan förstå djupet i förlusten av livskamraten, längtan efter den man haft vid sin sida nästan hela livet. Om rätten att få sörja som man vill/behöver handlar den underbart vackra lilla romanen Svartstilla av Susanne Skogstad. Det har tagit mig lång tid att läsa boken, trots att texten är poetisk, luftig och vacker. För jag har velat låta alla känslor ta plats inuti mig och det har krävts lugn och ro att orka dela den djupa sorgen och smärtan med änkan.

Romanen handlar således om en änka som förlorat sin make efter ett långt liv tillsammans. Paret har levt mycket nära varandra och delat det mesta. Att förlora maken är därför även att förlora sig själv. Men detta blir för svårt för de tre vuxna barnen att förstå och hantera. De behöver ha sin mor kvar och försöker på alla sätt att skingra hennes förtvivlan och få henne att ta tag i det praktiska med att leva igen. Men modern vill inte gå vidare, hon vill leva kvar bland och i minnena av den tid då hon var en del av ett vi.

Andas.
Känner hur jag saknar dig.
Men du kommer inte tillbaka.
Och vi är inte tillsammans.
Och jag är inte fru.
Och jag är inte mor.
Och jag är inte längre någon. 

Med ett lågmält, fåordigt, lite högtravande språk gestaltar författaren sorgen hos den som blir kvar. Som läsare blir man djupt gripen av tyngden i ensamheten och frustrationen över att inte få vara ifred i sin sorg. Mycket läsvärt!

SVARTSTILLA
Författare: Susanne Skogstad
Översättare: Cilla Naumann
Förlag: Wahlström & Widstrand (2019)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Johanna, Litteraturmagazinet