Den stulna romanen i repris

Inför Nawal El Saadawis besök på Bokmässan vill jag passa på att reprisera ett par recensioner. Det här är en författare jag hoppas att ni verkligen läser något av.

Bodour lever ett privilegierat liv i Kairos moderna kvarter. Ändå är hon långt från lycklig. Hennes korrumperade make bedrar henne, hon har ett arbete som inte intresserar henne och hon kan inte glömma att hon en gång lämnat ifrån sig en dotter. I ungdomen lät sig Bodour svepas med av sina känslor, hon förälskade sig i en ung man som inte tillhörde hennes egen samhällsklass och hon blev med barn. Den unge mannen deltog i uppror mot regimen och torterades till döds, Bodour övergav sin nyfödda dotter Zina. Bodours enda andningshål är den roman hon skriver, en roman vars kvinnliga huvudperson Badriya har ett eget liv. Bodours dotter inom äktenskapet, Magiida tycks vara dömd till ett lika intetsägande liv som modern, medan Zina växer upp till en fri, stark kvinna. En sådan frihet kan dock inte tolereras i ett land vars religiösa fanatism ökar.

Den stulna romanen är på många sätt en roman om kvinnor (vilket inte nödvändigtvis innebär att den är en roman för kvinnor). Författaren är en galjonsfigur för kvinnorörelsen i arabvärlden och hon har även suttit fängslad på grund av sitt författarskap. I Den stulna romanen möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Gemensamt för dem är att de existerar på männens villkor, patriarkatet styr vare sig det är den välbärgade överklassen eller de religiösa fanatikerna som har makten.

Berättelsen vindlar sig fram på krokiga vägar, för att kunna följa med gäller det för läsaren att släppa sina hämningar och ge sig hän. För El Saadawis text bär, den bär oss med till miljöer som påminner om Tusen och en natt och den bär oss med till smutsiga tortyrkammare och vidriga övergrepp. Berättelsen byter fokus och tidsperspektiv samt interfolieras av upprepande, drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt, en njutning att läsa. Kanske är det den dramatiska diskrepansen mellan den vackra, lyriska prosan och den vidriga verklighet som skildras, som gör boken så oerhört fascinerande.

Den stulna romanen är långt ifrån en enkel, lättläst roman. Både texten och innehållet kräver medveten läsning och vissa inslag är oerhört upprörande. Trots, eller snarare på grund av, detta är Den stulna romanen verkligen en roman i min smak. Kanske är El Saadawis texter för starka, upproriska och emellanåt groteska för att passa alla, men jag hoppas att de aderton läser och begrundar framtida prisutdelningar.

DEN STULNA ROMANEN
Författare: Nawal El saadawi
Översättare: Marie Anell
Förlag: Ordfront (2011)
Köp: Adlibris, Bokus

Hett i hyllan - Snö faller på cederträden

Jag har hittat en ny utmaning som verkar kul, Hett i hyllan hos Bokföring enligt Monika. Eller ny och ny, denna veckan verkar vara vecka 161, men man kan ju vara lite seg i starten ... Jag har i alla fall mängder av bortglömda skatter i min bokhylla, den här utmaningen ska få mig att titta till dem lite. Kanske kommer jag också att läsa någon av dem. Från förlaget har jag klippt ihop följande beskrivning. Boken har stått i min bokhylla sedan mitten av 90-talet.

Den prisbelönade rättegångsromanen Snö faller på cederträden av David Guterson utspelar sig 1954 på en ö liknande den där författaren bor, och den rättegång som utgör romanens spänningsintrig domineras av en klok advokat; en figur baserad på Gutersons far som var försvarsadvokat. Romanens historiska poäng är den rättsvidriga behandlingen av USA:s japanskättade befolkning, som till stor del internerades efter Pearl Harbor, och parallellt med rättegången löper en kärlekshistoria mellan en japansk-amerikansk kvinna och en mer amerikansk-amerikansk man. Till Gutersons historiska stoff hör också kraftfullt vidriga scener från stillahavskriget, och boken grep med sina olika berättarnivåer både publik och kritiker.

1995 belönades Snö faller på Cederträden med det prestigefyllda PEN/Faulkner-priset. Av Svenska Deckarakademin tilldelades den 1996 första pris i kategorin Årets bästa översatta kriminalroman med motiveringen "Den prisbelönade debutanten Guterson har skrivit en bitterljuv bok om kärlek och ensamhet som också är en spännande rättegångsthriller".

Bokmässan 2018 - #9

Det drar ihop sig till Bokmässa och för nionde gången kommer jag att bege mig till den finfina staden Göteborg för att frottera mig med boblmaf, förlagsfolk och kanske en eller annan författare. Jag fick en pressackreditering även i år så jag kommer att hänga mycket på seminarierna. Ju mer jag kikar i programmet, desto mer förväntansfull blir jag.

Förra året var Arundhati Roy det stora dragplåstret för mig, jag bär med mig citatet: "There is no such thing as a crowd. Everybody has a name" och jag var totalt starstruck när hon signerade min bok. I år skulle det nog bli ett mellanår, tänkte jag, inga författare som jag skulle bli så till mig över. Det var innan jag fattade att Nawal El Saadawi kommer! Nawal El Saadawi, som jag tidigare beskrivit lite som en idol! Oj, oj, oj, det här kommer att bli en fantastisk upplevelse. Jag återkommer med mer Bokmässeplaner allteftersom de utkristalliserar sig.

Mãn, recension i repris

Repriserar min recension av Kim Thúys Mãn och håller en tumme att hon ska tilldelas Den Nya Akademiens pris. 

Det är alltid svårt att skriva om böcker som man läser mer med känslan än med tanken och precis så är det för mig med Mãn. Jag hade sedan tidigare läst och hyllat författarens Ru, som självklart hamnade på Topplistan över årets bästa 2011. Därför var förväntningarna på Mãn skyhöga och det var med viss oro jag började läsa. Men redan inledningen fick mig att förstå att min oro var obefogad:

”Mamma och jag, vi liknar inte varandra. Hon är kort, och själv är jag lång. Hon är mörkhyad, och själv har jag hy som en fransk docka. Hon har ett hål i vaden, och själv har jag ett hål i hjärtat.”

Mãn handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i Mãn samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig. Mãn handlar om kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken.

Liksom i Ru får läsaren ta del av berättelsen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Texten byggs upp runt specifika ord som återges både på vietnamesiska och svenska i röd text i marginalen. I marginalen finns även titeln som en signatur och som grafisk helhet är sidorna mycket tilltalande.

Minst sagt tilltalande är även språket. Varje litet ord i Mãn är noggrant utvalt för att sammansmälta med och förhöja helheten. Precis som vid tillagandet av de traditionella maträtterna väger författaren orden på våg, smakerna kompletterar varandra, aromen virvlar runt på sidorna och får läsaren att sucka njutningsfyllt. Att läsa Thúys text gör mig outsägligt lycklig.

Mãn
Författare: Kim Thúy
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: SEKWA (2011)
Köp: Adlibris, Bokus

Veckans Topplista - havet

Vi kastar loss tillsammans med Johanna i en topplista om havet.

1. I novellen Eller sjunk i havet berättar David Mohseni om sitt liv och sin flera år långa flykt från Afghanistan. Redan som 10-åring tvingades han klara sig själv och leva i källare runt om i världen. Resan över Medelhavet var fylld av faror och kostade människoliv. Eller sjunk i havet är en berättelse som kryper under skinnet på läsare, man blir så ledsen över hur illa barn far.

2. I Pappan och havet av Tove Jansson har havet en mycket framträdande plats. Havet verkar inte vara särskilt vänligt och på ön tycks både träd och stenar flytta på sig. Hur ska pappan kunna få kontroll över situationen?

3. Berättelsen om Pi av Yann Martel är en helt unik, fantasieggande roman om en familj som försöker bege sig över havet. En olycka inträffar dock och resan blir mer ovanlig än någon kunnat föreställa sig.

4. I Utvandrarna av Vilhelm Moberg genomför Karl-Oskar med familj och grannar en mycket strapatsfylld resa över ett hav som verkar ta mer än det ger. Sjösjuka, brist på näringsrik kost och sjukdomar plågar bland resenärerna.

5. Och så en fin haikudikt av Tranströmer:

Ekar och månen.
Ljus och tysta stjärnbilder.
Det kalla havet.