Bokmässan 2018 - #9

Det drar ihop sig till Bokmässa och för nionde gången kommer jag att bege mig till den finfina staden Göteborg för att frottera mig med boblmaf, förlagsfolk och kanske en eller annan författare. Jag fick en pressackreditering även i år så jag kommer att hänga mycket på seminarierna. Ju mer jag kikar i programmet, desto mer förväntansfull blir jag.

Förra året var Arundhati Roy det stora dragplåstret för mig, jag bär med mig citatet: "There is no such thing as a crowd. Everybody has a name" och jag var totalt starstruck när hon signerade min bok. I år skulle det nog bli ett mellanår, tänkte jag, inga författare som jag skulle bli så till mig över. Det var innan jag fattade att Nawal El Saadawi kommer! Nawal El Saadawi, som jag tidigare beskrivit lite som en idol! Oj, oj, oj, det här kommer att bli en fantastisk upplevelse. Jag återkommer med mer Bokmässeplaner allteftersom de utkristalliserar sig.

Mãn, recension i repris

Repriserar min recension av Kim Thúys Mãn och håller en tumme att hon ska tilldelas Den Nya Akademiens pris. 

Det är alltid svårt att skriva om böcker som man läser mer med känslan än med tanken och precis så är det för mig med Mãn. Jag hade sedan tidigare läst och hyllat författarens Ru, som självklart hamnade på Topplistan över årets bästa 2011. Därför var förväntningarna på Mãn skyhöga och det var med viss oro jag började läsa. Men redan inledningen fick mig att förstå att min oro var obefogad:

”Mamma och jag, vi liknar inte varandra. Hon är kort, och själv är jag lång. Hon är mörkhyad, och själv har jag hy som en fransk docka. Hon har ett hål i vaden, och själv har jag ett hål i hjärtat.”

Mãn handlar om en kvinna som lämnar sitt trasiga hemland Vietnam för att söka trygghet i Kanada. Delvis är ramberättelsen i Mãn samma som i Ru, men känslan i berättelsen är mindre sårig. Mãn handlar om kärlek i alla dess former; kärleken till de mödrar som på olika sätt varit viktiga i huvudpersonens liv, kärleken till mat och den passionerade kärleken.

Liksom i Ru får läsaren ta del av berättelsen i olika fragment, nutid i väst och dåtid i hemlandet. Texten byggs upp runt specifika ord som återges både på vietnamesiska och svenska i röd text i marginalen. I marginalen finns även titeln som en signatur och som grafisk helhet är sidorna mycket tilltalande.

Minst sagt tilltalande är även språket. Varje litet ord i Mãn är noggrant utvalt för att sammansmälta med och förhöja helheten. Precis som vid tillagandet av de traditionella maträtterna väger författaren orden på våg, smakerna kompletterar varandra, aromen virvlar runt på sidorna och får läsaren att sucka njutningsfyllt. Att läsa Thúys text gör mig outsägligt lycklig.

Mãn
Författare: Kim Thúy
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: SEKWA (2011)
Köp: Adlibris, Bokus

Veckans Topplista - havet

Vi kastar loss tillsammans med Johanna i en topplista om havet.

1. I novellen Eller sjunk i havet berättar David Mohseni om sitt liv och sin flera år långa flykt från Afghanistan. Redan som 10-åring tvingades han klara sig själv och leva i källare runt om i världen. Resan över Medelhavet var fylld av faror och kostade människoliv. Eller sjunk i havet är en berättelse som kryper under skinnet på läsare, man blir så ledsen över hur illa barn far.

2. I Pappan och havet av Tove Jansson har havet en mycket framträdande plats. Havet verkar inte vara särskilt vänligt och på ön tycks både träd och stenar flytta på sig. Hur ska pappan kunna få kontroll över situationen?

3. Berättelsen om Pi av Yann Martel är en helt unik, fantasieggande roman om en familj som försöker bege sig över havet. En olycka inträffar dock och resan blir mer ovanlig än någon kunnat föreställa sig.

4. I Utvandrarna av Vilhelm Moberg genomför Karl-Oskar med familj och grannar en mycket strapatsfylld resa över ett hav som verkar ta mer än det ger. Sjösjuka, brist på näringsrik kost och sjukdomar plågar bland resenärerna.

5. Och så en fin haikudikt av Tranströmer:

Ekar och månen.
Ljus och tysta stjärnbilder.
Det kalla havet.

Tematrio - RÖD

Så här efter valet som slutade i total förvirring vill jag bekänna färg och temat är därför detta vecka så klart RÖD. Var gärna uppfinningsrika och långsökta i era svar!

1. Den magiska kappan av Katarina Genar handlar om Livia som på sin elfte födelsedag får en ovanlig present, en röd kappa som någon annan haft för länge sedan. Sammantaget är detta en helt underbar berättelse om sorg och vänskap.

2. Den röda soffan av Michèle Lesbre är en bok om vänskap, kärlek och livets resor.  Hoppet om en bättre värld genomsyrar denna underbara lilla roman.

3. En studie i rött av Arthur Conan Doyle är den första boken av många om Sherlock Holmes och doktor Watson.

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

En smakbit ur Pennskaftet

Denna, ack så viktiga, valdagssöndag sitter jag hemma med snuva och ont i halsen. Lite senare idag ska jag ändå ta mig till en vallokal och lägga min röst på ett parti som står för solidaritet, jämlikhet, jämställdhet och miljökamp. Jag hoppas att alla som vill ha ett demokratiskt samhälle visar det genom att nyttja sin rätt att rösta idag. Vi har inte fått den rättigheten utan kamp och den är tyvärr inte självklar.

Den smakbit jag tänker dela med mig av idag kommer från den klassiska romanen Pennskaftet av Elin Wägner, som handlar om en ung kvinnlig journalist, hennes kamp för kvinnlig rösträtt och hennes kärlek till en ung man. Romanen recenseras här.

– Om det bara vore det, jämrade sig assessorskan, men det är väl värre än så. Högmodet har farit i de styrande, barnen får inte lära sig annat än strunt och skräp i skolorna och arbetarna vill vara lika goda som de, som är av familj, och ingen törs säga emot dem, allt blir som de vill.
– Lika goda, de är mycket för mer, sade redaktören, hade man det lika bra som arbetarna, så kunde man vara nöjd.
– Men varför arbetar inte redaktören då? frågade Pennskaftet.
Man låtsades inte höra henne. Skåningen applåderade ironiskt.
– Nej, det är ingen tanke på att spara med varken statens eller kommunens medel, därför blir vi snart ruinerade på våra skatter, sade värdinnan, som, enligt vad pensionatsskvallret visste att förtälja, deklarerade falskt. Ryktet hade kommit ut därigenom att redaktören, som skrev deklarationen i sin egenskap av litteratör, alltid fick ha ett spelparti 1 mars.
– Min man säger, att det är alla de hundrade kommittéerna, som ruinerar landet, sade assessorskan.
– Ja, och nykteristerna, inföll redaktören.
– Åja, det blir väl än värre, när kvinnorna får rösträtt, då kommer de att avskaffa all sprit, sade författarinnan och smålog mot honom. Men vi skall hoppas, att det inte blir så snart.
Redaktör Jessen hatade om möjligt rösträttskvinnorna än mer än nykteristerna.