Tematrio - GRÅ

Grå vardag, grå böcker, namn man kan associera till grå, välj själv! Veckans tema är grå, låt se hur uppfinningsrika svar ni kan få till!

1. Momo - eller kampen om tiden av Michael Ende är min favoritbarnbok. Momo är en liten flicka som rymt från ett barnhem och nu bor för sig själv intill en ruin i en okänd stad. Momo är dock inte ensam för hon kan den sällsynta konsten att lyssna. Men plötsligt upphör vännerna att komma, den ena efter den andra. De har inte tid. Det blir Momo och hennes vänners uppgift att försöka rädda staden från tidstjuvarna, de grå männen. Klokt och filosofiskt för alla åldrar.

2. Det sägs att en stjärna faller av Linda Gray Sexton är en mycket sorglig roman jag läste i början av 90-talet. Jag minns egentligen bara att boken handlar om relationen mellan en mamma och hennes pojke och att jag grät mig genom den.

3. Agnes Grey av Anne Brontë är en s k guvernantroman, en klassisk roman om den goda, fattiga flickan, som vinner kärleken. Man får snabbt en nära relation till Agnes via bokens dagboksform. Romanens styrka är dess underbara språk och dess hejdlöst roliga (om än tendentiösa) personbeskrivningar.

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

7. Anna K är död

Ja, jag lyckades faktiskt läsa ut Anna Karenina i somras, men det tog nästan död på min läslust. Tyvärr blev författarens önskan att dränka mig i kloka sanningar om vikten av ett hårt arbete på landet och ett sunt leverne mig övermäktigt. Jag tappade helt fokus på "huvudstoryn" och läste rätt snabbt. Till slut blev läsandet en kamp där jag inte kunde låta boken vinna över mig. Så ja, jag har läst den, men jag har egentligen inte så mycket att säga om den. I stället ska jag bara dela ett par citat som jag faktiskt gillar. Båda handlar om familjer; ett är de välkända inledningsmeningarna, ett är ur slutet av romanen.

"Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.”

 "För att man ska kunna företa sig någonting inom en familj krävs antingen fullkomlig misstämning eller kärleksfull harmoni makarna emellan. När emellertid förhållandet mellan makarna är obestämt och varken det ena eller det andra går det inte att företa sig någonting alls."

När Tolstoj är som bäst fångar han familjens inre liv och förutsättning på ett genialiskt sätt. Det blev den stora behållningen av Anna Karenina.

Ru i repris

Repriserar Kim Thúys första roman som översattes till svenska eftersom författaren nominerats till Den Nya Akademiens pris. Jag kan inte komma på någon jag tycker förtjänar detta pris mer.

Romanens berättare, liksom författaren, lämnar Vietnam som båtflykting på flykt undan kriget i slutet av 70-talet. Efter svåra upplevelser till havs och i flyktingläger anländer familjen till Kanada. I korta, icke-kronologiska avsnitt får vi ta del av barndomen i Vietnam, den ohyggligt skrämmande flykten, olidliga umbäranden i flyktingläger, ankomsten till en helt ny värld och utmaningen att leva i exil.

Berättaren ger oss skärvor ur sitt liv, i korta fragment skildras tragiska, komiska och kärleksfulla händelser. Det finns så många små oförglömliga berättelser i boken, så många personer vars öden berör. Pojken som sprang över fältet med meddelanden och hans mor, den utvecklingsstörda mostern som fick ett barn utan att veta om det, mannen som utsattes för en skenrättegång och de hemlösa barnen som avlats av soldater och inte passar in någonstans har alla fått en plats i mitt hjärta.

När jag sitter och funderar över vad Ru egentligen handlar om, tycks den faktiskt handla om allting. Även om bokens kontext är mycket tydlig - den utspelar sig under en viss tid i en viss del av världen - tycks den vara universell. Den här är en roman som handlar om livet, om barndomen, om föräldraskap, om krig, om rotlöshet, om rädsla, men framför allt om kärlek. Kärleken mellan föräldrar och barn, moderskärleken. Berättaren föddes under Tet-offensiven, i Saigon, under en tid då marken färgades röd som körsbärsblom och blod.

"Det var min uppgift att födas för att ersätta de liv som gått till spillo. Det var min plikt att låta mitt liv bli en fortsättning på min mors liv.... Med dessa i det närmaste utbytbara namn markerade min mor att jag var en fortsättning på henne och att hennes historia skulle leva vidare genom mig." (sid 9-10)

Texten är sällsamt vacker, anspråkslös och saklig. Osentimentalt och lågmält skapar författaren bilder fyllda av röster, ljud, smaker, dofter, färger, känslor.

I inledningen får vi veta att ordet "ru" betyder bäck (i överförd betydelse flöde av tårar, blod eller pengar) på franska och vaggvisa eller att vagga på vietnamesiska. Det visar sig sedan under läsningen att titeln perfekt beskriver min upplevelse av texten; jag översköljs av känslor och vaggas stillsamt av det poetiska språket. Sammantaget ger Ru en oförglömlig läsupplevelse, handlingen är oerhört engagerande, texten nästan olidligt vacker och dessutom är boken snygg. Full pott!

Ru
Författare: Kim Thúy
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: SEKWA (2011)
Köp: Adlibris, Bokus

Den Nya Akademiens pris

Som väl de flesta vet vid det här laget kommer inget Nobelpris att delas ut i år. Efter allt som hänt senaste året inom Akademien vill Nobelprisstiftelsen att priskommittén byts, föga förvånande är den decimerade Akademien inte positiv till detta. En idéell förening, Den Nya Akademien, bildades i våras, på initiativ av Alexandra Pascalidou, för säkerställa att ett internationellt litteraturpris delas ut 2018. Svenska bibliotekarier inbjöds att nominera författare, fyra författare röstades fram bland de 47 nominerade och nu kommer en jury på fyra personer att utse en pristagare av de här fyra författarna: Maryse Condé, Haruki Murakami, Neil Gaiman och Kim Thúy. Juryn består av Ann Pålsson, förläggare och redaktör, Lisbeth Larsson, professor i litteraturvetenskap, Gunilla Sandin, bibliotekschef och Peter Stenson, förläggare och redaktör. Vem som tilldelas priset tillkännages fredagen den 12 oktober och priset delas ut i december.

Bland de fyra har jag så klart en favorit: Kim Thúy. Jag har läst de tre av hennes romaner som getts ut på svenska och helt enkelt älskat dem. Repriser av mina recensioner kommer snart. Maryse Condé är också ett namn jag respekterar, av henne har jag läst den dramatiska och fängslande romanen Färden genom mangroven. Även recension av denna kommer snart i repris. Av Neil Gaiman har jag bara läst ett par barn- och ungdomsböcker: Coraline och The Graveyard Book. Bra böcker men inte jämförbara med Thúys och Condés. Och så till Haruki Murakami. Ja, jag har inte en positiv relation till hans författarskap. Det ska genast sägas att jag dock bara har läst en av hans romaner: Norwegian Wood. Halvvägs in i boken utropade jag honom glatt till en ny favorit, men blev tvungen att tänka om längre fram i texten. Sunkiga sexskildringar förstör mycket.

Nobelprisade kvinnor

Som lite kompensation för att inget Nobelpris delas ut i år ger sju förlag ut alla de kvinnliga Nobelpristagarna, d v s: Selma Lagerlöf, Grazia Deledda, Sigrid Undset, Pearl S Buck, Gabriela Mistral, Nelly Sachs, Nadine Gordimer, Toni Morrison, Wislawa Szymborska, Elfriede Jelinek, Doris Lessing, Herta Müller, Alice Munro och Svetlana Aleksijevitj. Omslagen är supersnygga, min enda önskan är att de ska ges ut även i inbundet format.

Jag har läst alla kvinnliga pristagare om än i olika hög grad; av Lagerlöf har jag nog läst det mesta, av Mistral bara enstaka dikter. Lagerlöf är så klart en favorit, Undsets romansvit om Kristin Lavransdotter och romanen Jenny är mycket bra, Morrison skriver fantastiskt om livsvillkoren för afroamerikaner, Jelinek är galet bra (med betoning på galet), Herta Müller är en idol och Aleksijevitj jobbigt bra. Även Szymborskas lyrik gillar jag. Deledda tror jag att jag är färdig med, trots att jag bara läst en novell. Vilka har ni läst och vilka gillar ni?