Tematrio - Böcker att återvända till

Nu har jag precis gjort det jag beslutade mig för att inte göra för några år sedan. Jag har köpt en bok jag redan läst för jag vill läsa den igen. Omläsningar slutade jag som sagt med  p g a att det ju ändå finns så mkt bra att läsa. Men, en del böcker är ju faktiskt så bra att man vill läsa dem flera ggr. Berätta om tre bra romaner du gärna återvänder till!

1. Det är framför allt sviter jag gärna återvänder till, allra helst de klassiska. Fogelströms Stad-svit som inleds med kärlekshistorien mellan Henning och Lotten i Mina drömmars stad har jag läst ett par ggr. Och den blir bara bättre och bättre. Författarens sociala patos ligger mig varmt om hjärtat.

2. En helt annat typ av svit är Tolkiens berättelse om Ringen, men den återvänder jag också gärna till. Att läsa fantasy är liksom mer att beträda andra världar, än att läsa. Bilbo, Frodo, Aragorn, Gandalf och gänget lockar mig ofta till Fylke.

3. Vibeke Olssons serie om slavinnan Callistrate och de första kristna i Rom är en av mina absoluta favoriter. Här skildras livsvillkoren för både slavar och herremän. Det jag tycker om med författaren är att hon skriver om kristna frågeställningar utan att komma med pekpinnar och förenklade svar.

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er! 

Eleanor och Einstein engagerar

Så lite som jag läst den senaste månaden kan jag inte minnas att jag läst på väldigt många år. Men om man både börjar arbeta heltid och köper en ponny blir det mycket lite tid kvar till annat. Det kommer ju så klart att bli bättre när vi fått mer rutin på hästägande. Som tur är finns möjligheten att lyssna på böcker och det jag har läst på slutet, det har jag läst med öronen. Urvalet är begränsat, men den del bra romaner har jag i alla fall hittat. Ett par av dem vill jag berätta lite om i det här inlägget.

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman i uppläsning av Anna Maria Käll överraskade med en oväntad svärta. Inledningsvis uppfattade jag romanen som lite putslustig och mysig, men allteftersom blev det trauma Eleanor lever med allt tydligare. Lättläst och engagerande, perfekt som ljudbok.

Den stora utställningen av Marie Hermansson i uppläsning av Kerstin Andersson gillade jag faktiskt också mer än jag väntat mig. Den här romanen fick mig också att fantisera om att skriva. Jag gillar verkligen idén att skriva en berättelse som innehåller en fantasi om en verklig person. Förr hade jag svårt för detta koncept, men nu tycker jag att det är fängslande. I Den stora utställningen är Albert Einstein på väg till Göteborg, där han kommer att beröra andras liv på ett oväntat sätt. Barndom, kvinnors utsatthet, nazism, mord, kärlek och djur - allt finns med i denna spännande berättelse.

Faller-i, faller-a, faller-alla?

Den ena ledamoten efter den andra lämnar idag Svenska Akademien. Den tredje i raden var Peter Englund, tidigare idag har Klas Östergren och Kjell Espmark meddelat att de lämnar sina stolar. Orsaken till avhoppen antyds, men inget sägs i klartext. Att det har att göra med Akademiens samröre med den s k Kulturprofilen verkar dock tydligt. Eventuellt har en omröstning ägt rum där det som beslutats, enligt Espmark, innebär att "vänskap och andra ovidkommande hänsyn sätts före ansvaret för Akademiens integritet". Det är bra, anser jag, att var och en funderar över vart den inre kompassen pekar. Möjligen har vi en "Tio små n-pojkar-effekt" innan dagen är slut. Frågan är vad som kommer att hända med Akademien framöver, med ett skamfilat rykte och liten trovärdighet?

Läs gärna mer här och här.

Maya Angelou

Maya Angelou skulle idag ha fyllt 90 år och firas på Google med ett fint bilspel och lyrik. Jag läste ett par av Angelous romaner i mitt barndomshem då mamma fick med dessa när hon samlade på Bra Böckers lexikon. Redan då tyckte jag att Jag vet varför burfågeln sjunger var fantastiskt bra, idag skulle jag säkert älska den. Visst borde något svenskt förlag ge ut hennes romaner i nyöversättning?!

Tematrio - Påskekrim

Det lackar mot påsk (nej lackar gör det kanske bara mot jul?) och det är dags att läsa en deckare kanske. Nej, i ärlighets namn blir det kanske ingen deckare i år, men jag skulle gärna vilja ha tips på några. Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera bok, författare eller romanfigur.

Tyvärr har det inte dykt upp några nya favoriter de senaste åren så jag får lov att återanvända en del gamla som jag skrivit om tidigare.

1. Högst upp på listan bland deckarfavoriter hamnar Karin Fossum med sina poliser Konrad Sejer och Jacob Skarre. Fossums romaner är alltid välskrivna och spännande och hon gestaltar förövare med psykologisk skärpa, respekt och empati. Apropå att läsa på ursprungsspråk vill jag säga att Fossum är ytterligare ett snäpp bättre på norska.

2. Nummer två på listan är självfallet Håkan Nesser. Efter lite velande mellan Van Veeteren och Barbarotti har jag bestämt att Barbarotti är min favorit. Jag tycker om hans vadslagningar med Gud.  Annars är det Nessers språk som gör att jag uppskattar böckerna.

3. Efter en del funderande fram och tillbaks har jag beslutat att favorit nummer tre är Erlendur Sveinsson vid Reykjavikpolisen, författad av Arnaldur Indridason. Dessutom är nog den här serien det enda jag läst av en isländsk författare. Det är intressant att få en liten inblick i hur livet ter sig på Island. Jag tycker också om författarens sätt att låta fallen ha sina ursprung långt tillbaks i tiden. Jag har dock lite tröttnat på Erlendur och har inte läst de senaste böckerna.



"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er. Lycka till!