Novellsudoku

Ugglan och boken kör en novellutmaning i höst igen och jag kastar mig ivrigt med. Jag gillade verkligen att fokusera på noveller i den förra utmaningen. I år är utmaningen lite mer utmanande och bygger på Sudoku, något jag hållit mig undan. Men när det finns facit går det bra. Utmaningen går ut på att läsa (minst) fyra noveller i varje kategori nedan, utifrån Sudokurutorna. Jag går inte in närmare på detta  med rutorna, men har under dagen letat i mina gömmor efter noveller att läsa. Preliminärt planerar jag att läsa enligt de teman jag kursiverat, men det kan ju ändra sig under utmaningens gång.

Noveller skrivna av en svensk författare (eller som utspelar sig i Sverige):

1. Färg i titeln
2. Av en kvinnlig författare
3. Mer än hundra år gammal 
4. Något ätbart i titeln
5. Utgiven 2017
6. En titel utan ett "s"
7. Skriven i första person (alltså i jag-form)
8. Minst fyra ord i titeln
9. Tonårig huvudperson

Noveller skrivna av en europeisk författare (eller som utspelar sig i Europa):

1. Ingår i en debutnovellsamling
2. Lånad  på bibliotek
3. Handlar om att resa
4. Endast ett ord i titeln
5. Utspelar sig i historisk tid
6. Personnamn i titeln
7. Handlar om något du brinner för
8. Med en namnlös berättare
9. Av en manlig författare

Noveller skrivna av en utomeuropeisk författare (eller som utspelar sig utanför Europa):

1. Utspelar sig under sommaren
2. Handlar om vänskap
3. Djur i titeln
4. Handlar om fest/firande
5. Verb i titeln
6. I stadsmiljö
7. Siffra i titeln
8. Av en författare du aldrig tidigare läst
9. Köpt på antikvariat

Magiska inslag i Exit West och Den underjordiska järnvägen

Den senaste veckan har jag läst två romaner som båda förvånade mig med magiska inslag. Det får mig att fundera över om det blir vanligare eller om det helt enkelt är en slump. Texten nedan innehåller en del (men inga avgörande) spoilers ur Exit West av Mohsin Hamid och Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead.

Exit West av Mohsin Hamid handlar om ett ungt par - Nadia and Saeed - som just träffats när deras hemstad drabbas av inbördeskrig. Medan bomber faller och terrorn ökar försöker de lära känna varandra, så som unga människor i den första förälskelsens tid gör. Men oroligheterna ökar och de tvingas fly. Och flyr gör de genom att helt enkelt hitta en dörr att gå genom. Första gången det sker får jag spola tillbaka (jag lyssnar på boken på Storytel) eftersom jag missar vad som händer. När det senare inträffar igen känner jag igen konceptet. Och jag tycker att det funkar. Symboliken är så tydlig, dörrar öppnas och stängs. Och ibland har man sina närstående på andra sidan.

Symboliken med det underjordiska järnvägsspåret i Den underjordiska järnvägen är lika tydlig, men gör mig mer förvirrad. Romanen handlar om den unga, föräldralösa slavflickan Cora som flyr från sin ägarens bomullsplantage i Georgia.  Även här lyssnar jag på boken och får spola fram och tillbaka när trappor ner till stationer, lok och tågvagnar beskrivs. Efter ett tag inser jag ju att det handlar om en symbolisk framställning av ett underjordiskt nätverk för att hjälpa flyende slavar, vilket jag senare också kan läsa i "baksidestexten". Även i övrigt finns en hel del absurda scener i romanen som får mig att haja till.

Egentligen är det kanske just det där med att haja till som är ett problem. När symboliken känns tydlig och smälter ihop med berättelsens realistiska delar, är magiska inslag bara positiva. Men när de leder till att man hajar till, tappar läsflytet och måste fundera kring var som hände, förstör de berättelsen. Tyvärr var det så det blev för mig med Den underjordiska järnvägen. Jag kom aldrig riktigt nära berättelsen, trots att den gestaltar ett tema jag är intresserad av.

Sammantaget gillar jag magiska inslag i romaner när symboliken är uppenbar, men inte annars. Det kan ju också helt enkelt vara så att jag inte gillar att känna mig dum ;) Vad tycker ni om magisk realism, absurda inslag och liknande?

Kvinnor utan män

Den 19 augusti 1953 störtades den demokratiska regeringen i Iran, i en militärkupp arrangerad av amerikansk och brittisk underrättelsetjänst. Orsaken var, som vanligt, olja. Kuppen banade väg för ett shah-välde och drev fram en radikalisering som senare ledde till den islamiska revolutionen 1979. 1953 utspelar sig de berättelser läsaren får följa i Kvinnor utan män av Shahrnush Parsipur. Det är en omskakade tid, en tid fylld av patriarkalt förtryck. En tid fylld av våld mot kvinnor.

Mahdokht, Faizeh, Zarin, Farrokhlaqa och Munis är alla kvinnor, vars öden länkas samman på olika sätt. Någon är för gammal för äktenskapsmarknaden, någon lämnar sin man, någon lämnar sitt liv på bordellen. Någon vill kämpa för saker men hindras av en dominant, våldsam bror som tänker på familjens heder. Gemensamt är att de alla är utsatta på olika sätt och att de längtar efter frihet.

Texten är oerhört vacker, drömsk, sagolik och fylld av övernaturliga inslag. Det tar ett litet tag för mig att ställa in mig, men därefter är det självklart att en kvinna kan förvandlas till ett träd. Den poetiska texten är en nödvändig motvikt till alla de oerhört vidriga övergrepp som begås. Det blir en bra balans mellan realism och magiska inslag där ångest och smärta kan yttra sig på olika fantasifulla sätt.

"Mahdokht planterade sig vid flodbanken på hösten och jämrade sig ända fram till vinter. Hennes fötter frös långsamt fast i marken. Det kalla höstregnet trasade sönder hennes kläder och lämnade henne halvnaken. Hon huttrade ända tills vintern kom och frös henne till is. Hennes ögon förblev öppna och och blickade ut över den forsande floden.Den första vårskuren drev tjälen ur hennes kropp. Hon upptäckte att små knoppar hade bildats på hennes fingrar. Hennes hår sträckte sig ner i jorden likt rötter. Hela långa våren lyssnade hon på ljudet av rötterna som växte och hämtade näring åt henne ur jorden. Hon lyssnade dag och natt." 

KVINNOR UTAN MÄN
Författare: Shahrnush Parsipur
Översättare: Said Moghadam
Förlag: Baran förlag (2010)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Feministbiblioteket

Ny serieroman Frances

I förra veckans Top Ten Tuesday lyckades jag inte få till 10 tips på bra grafiska romaner. Jag fick lite bra tips (bland annat om Framtidens arab, som verkar mycket intressant) och började söka lite själv. Snabbt ramlade jag på en bok jag tidigare tittat på, men glömt bort: Frances av Joanna Hellgren. Nu har den hittat hem till mig, jag har bläddrat lite och är mycket förtjust. Det här tror jag är en serieroman som passar mig. Fortsättning följer.

Veckans topplista - Sommarens bästa

Slänger mig för första gången med i Johannas Topp 5-lista som denna gång handlar om Sommarens fem bästa. Jag har läst så lite under sommaren tyvärr, men 5 bästa som är riktigt bra kan jag ändå skrapa ihop. Alla är faktiskt recenserade på bloggen, klicka gärna på länkarna.

Den svavelgula himlen - Kjell Westö
My name is Lucy Barton - Elizabeth Strout
Det förlorade barnet - Elena Ferrante
En Marialegend - Niklas Rådström
Memorys bok - Petina Gappah