fredag 25 augusti 2017

Kvinnor utan män

Den 19 augusti 1953 störtades den demokratiska regeringen i Iran, i en militärkupp arrangerad av amerikansk och brittisk underrättelsetjänst. Orsaken var, som vanligt, olja. Kuppen banade väg för ett shah-välde och drev fram en radikalisering som senare ledde till den islamiska revolutionen 1979. 1953 utspelar sig de berättelser läsaren får följa i Kvinnor utan män av Shahrnush Parsipur. Det är en omskakade tid, en tid fylld av patriarkalt förtryck. En tid fylld av våld mot kvinnor.

Mahdokht, Faizeh, Zarin, Farrokhlaqa och Munis är alla kvinnor, vars öden länkas samman på olika sätt. Någon är för gammal för äktenskapsmarknaden, någon lämnar sin man, någon lämnar sitt liv på bordellen. Någon vill kämpa för saker men hindras av en dominant, våldsam bror som tänker på familjens heder. Gemensamt är att de alla är utsatta på olika sätt och att de längtar efter frihet.

Texten är oerhört vacker, drömsk, sagolik och fylld av övernaturliga inslag. Det tar ett litet tag för mig att ställa in mig, men därefter är det självklart att en kvinna kan förvandlas till ett träd. Den poetiska texten är en nödvändig motvikt till alla de oerhört vidriga övergrepp som begås. Det blir en bra balans mellan realism och magiska inslag där ångest och smärta kan yttra sig på olika fantasifulla sätt.
"Mahdokht planterade sig vid flodbanken på hösten och jämrade sig ända fram till vinter. Hennes fötter frös långsamt fast i marken. Det kalla höstregnet trasade sönder hennes kläder och lämnade henne halvnaken. Hon huttrade ända tills vintern kom och frös henne till is. Hennes ögon förblev öppna och och blickade ut över den forsande floden.Den första vårskuren drev tjälen ur hennes kropp. Hon upptäckte att små knoppar hade bildats på hennes fingrar. Hennes hår sträckte sig ner i jorden likt rötter. Hela långa våren lyssnade hon på ljudet av rötterna som växte och hämtade näring åt henne ur jorden. Hon lyssnade dag och natt." 

KVINNOR UTAN MÄN
Författare: Shahrnush Parsipur
Översättare: Said Moghadam
Förlag: Baran förlag (2010)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Feministbiblioteket

torsdag 24 augusti 2017

Ny serieroman Frances


I förra veckans Top Ten Tuesday lyckades jag inte få till 10 tips på bra grafiska romaner. Jag fick lite bra tips (bland annat om Framtidens arab, som verkar mycket intressant) och började söka lite själv. Snabbt ramlade jag på en bok jag tidigare tittat på, men glömt bort: Frances av Joanna Hellgren. Nu har den hittat hem till mig, jag har bläddrat lite och är mycket förtjust. Det här tror jag är en serieroman som passar mig. Fortsättning följer.

tisdag 22 augusti 2017

Veckans topplista - Sommarens bästa


Slänger mig för första gången med i Johannas Topp 5-lista som denna gång handlar om Sommarens fem bästa. Jag har läst så lite under sommaren tyvärr, men 5 bästa som är riktigt bra kan jag ändå skrapa ihop. Alla är faktiskt recenserade på bloggen, klicka gärna på länkarna.

Den svavelgula himlen - Kjell Westö
My name is Lucy Barton - Elizabeth Strout
Det förlorade barnet - Elena Ferrante
En Marialegend - Niklas Rådström
Memorys bok - Petina Gappah

måndag 21 augusti 2017

Tematrio - Mörker

Kanske känns det lite onödigt dystert att börja terminens tematrio med ett tema som mörker. Men det var det temat som kom för mig. Och det kan ju tolkas som mysigt mörker om man vill. Berätta alltså om tre böcker som innehåller mörker, i bokstavlig eller symbolisk form.

1. En berättelse om kärlek och mörker av Amos Oz handlar om det judiska folkets historia, landet Israels födelse och en stor författares barndom. I brytpunkten mellan landets födelse och moderns död står en liten grabb och observerar och försöker förstå. Boken skildrar författarens ursprung, Israels smärtsamma tillblivelse och dagens politiska situation i området.

2. En resa genom själens mörker av Mary Barnes och hennes psykiater Joseph Berke är en mycket intressant skildring av en resa genom vansinnet. Den schizofrena Mary gör tillsammans med sin terapeut en nedstigning/återresa till spädbarnsstadiet. Denna inre resa är oerhört skrämmande, samtidigt som den är läkande.

3.  I Vägen av Cormac McCarthy vandrar en far och hans son genom ett svartbränt landskap, så gott som allt liv på jorden är utsläckt, mörker råder. I denna postapokalyptiska värld överlever den starke, här finns inte längre några lagar eller någon moral. Vägen är en oerhört gripande berättelse om en far och hans son och en fruktansvärd skildring av livet efter jordens undergång.

Det blev visst inge mysiga mörker hos mig, men kanske ni skriver om lite höstmysigt mörker.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Tematrio


Det blir en tematrio i eftermiddag, välkomna då alla som har lust att vara med. Hoppas att ni kommer att gilla temat.