Tematrio - Saker som är mjuka

Jag har köpt en del kuddar och filtar den senaste tiden och började fundera över saker som är mjuka. Och i vilka titlar hittar man sånt. Temat för denna vecka blir således ett ni kan tolka lite som ni vill. Berätta om texter som har någon mjuk sak i titeln!

1. De blå silkesstrumporna av Elin Wägner är en novellix som skildrar hur något fint och vackert kan råka ställa till det.

2. Dikten "Ett moln i byxor" av den ryske modernisten/futuristen Majakovskij är upprorisk, respektlös och överdriven.

3. Under det rosa täcket av Nina Björk har hög igenkänningsfaktor och gjorde mig rasande när jag läste den.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er. Lycka till!

2016 års Topplista

Årets Topplista består av både gammalt och nytt med en stark övervikt av europeisk litteratur. Klassiker av Steinbeck och Lagerkvist samsas med moderna författare och med lite mindre kända författare. Här finns bara prosatexter, det blev för svårt för mig att ta med dramatik och lyrik i jämförelsen. En av årets läsupplevelse var annars Sapfos fragment. Likaså är omläsningarna utelämnade, annars skulle ju både Barabbas och Mannen som planterade träd funnits på listan. Böckerna listas utan inbördes ordning, jag klarar inte av att rangordna dem. Alla är recenserade på bloggen, läs gärna det jag skrivit om dem. Och läs framför allt de här böckerna!
 
Ett helt liv - Robert Seethaler
Min fantastiska väninna/Hennes nya namn - Elena Ferrante

Störst av allt - Malin Persson Giolito

Vi - Kim Thúy
Sibyllan - Pär Lagerkvist
Vredens druvor - John Steinbeck 

Såningsmannen - Violette Ailhaud

Hemligheten - Philippe Grimbert
Axolotl - Julio Cortázar
Sorgen bär fjäderdräkt - Max Porter

Wolf Hall är bäst, tycker jag

Jag funderade länge på vilken serie jag skulle välja och tänkte på Forsytesagan (både nya och gamla), Herrskap och tjänstefolk och en del andra. Sedan slog det mig, den allra bästa är ju faktiskt utan tvekan filmatisering av Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell, Wolf Hall. Nu har ju faktiskt bara två av romandelarna visats ännu, men jag har tittat två gånger och älskar verkligen denna TV-serie. Wolf Hall utspelar sig i England, under 1530-talet. Kung Henrik VIII är gift med Katarina som inte lyckas föda någon son. Kungen blir alltmer desperat, utan en son kommer familjen att förlora makten. Henriks enda val är att få äktenskapet annullerat så han kan gifta om sig. Den tilltänkta bruden är Anne Boleyn, kungens oskuldsfulla älskarinna. Men att få påven att annullera ett mångårigt äktenskap är inte någon lätt sak. Här gäller att intrigera på hög nivå. Till sin hjälp tar Henrik Thomas Cromwell, smedsonen som haft ett tufft liv och klättrat på ett närmast obegripligt sätt på maktens stege. Cromwell lyckas där alla andra misslyckats och Henrik får sin Anne. Samtidigt driver Cromwell igenom förändringar i kyrkan som gagnar honom själv. Anne misslyckas dock också med uppgiften att föda fram en manlig arvinge och Cromwell kallas återigen in för att lösa problemet.

Bästa brittiska TV-serien

Nu är det väl i alla fall hög tid att komma igång med utmaningarna igen efter jul! Och vi rivstartar med en som är svår, i alla fall för mig. Hur välja?! Berätta om den allra bästa brittiska TV-serien! Det finns ju ett antal underbara filmatiseringar av klassiker, men även en del annat smått och gott. Jag ska fundera och återkomma inom kort.

Novell #11 Axolotl

Det kanske är att tänja lite väl mycket på temat att kalla detta en novell med en huvudperson som har ett husdjur, men då tänjer jag väl då för världens bästa novell Axolotl av Julio Cortázar måste ju bara med i utmaningen  Läs en novell II. Jag har läst den tre gånger under det gångna året.

"Förr grubblade jag mycket över axolotln. Jag gick och tittade på dem i akvariet i Jardin des Plantes och där kunde jag stanna i timtal och betrakta dem, iaktta deras deras orörlighet, deras ofattbart tröga rörelser. Numera är jag själv en axolotl."

Så inleder Julio Cortázar sin mest berömda novell Axolotl. Omedelbart associerar jag till Kafkas inledning av Förvandlingen, hans berömda novell om en metamorfos. Även Axolotl handlar om en metamorfos, en förvandling så skickligt gestaltad att jag själv måste kontrollera att mina händer är mänskliga och att inga gälar vuxit ut under läsningen.

Mycket kortfattat handlar denna novell om en man som varje dag besöker akvariet för att titta på axolotlarna, han fascineras av dem och ser stora likheter mellan människan och axolotln. På någon nivå uppstår ett band mellan mannen och axolotln ett band som till slut blir så starkt att mannen förvandlas till en axolotl och tar plats i akvariet. Förvandlingen och förhållandet mellan olika positioner i tid och rum förstärks av bytet av tempus från dåtid till nutid.

Det närmaste jag kan komma mannens upplevelse är mitt möte med orangutangen Zoey i somras, jag blev då stående hos henne en evighet och hade svårt att slita mig därifrån. Så lika vi var. Men jag gick därifrån som mig själv och jag tror nog att Zoey också fortfarande är en orangutang. Fascinationen och upplevelsen av likhet och kontakt påminner dock om det mannen (och axolotln?) upplever.

Axolotl är en existentiell novell som kan analyseras och tolkas i evighet utifrån teman som identitet, dissociation och människans uråldriga skräck inför att inte kunna röra sig och att inte kunna förmedla sig. Men Axolotl är framför allt en text att uppleva, läs den och låt känslan krypa under huden på er. Ja, Axolotl kan nog kallas både svår och konstig, men den är så kort att jag hoppas att många vågar prova den ändå. Läs och låt er uppslukas (fast förbli gärna mänskliga).

AXOLOTL
Författare: Julio Cortázar
Översättare: Jan Sjögren
Förlag: Modernista (2015)
Köp: Adlibris, Bokus