Under 2016 lärde jag känna Lila och Elena, två flickor som berörde mig på djupet. Efter att jag läst ut andra delen i Neapelkvartetten hade jag svårt att hitta något nytt att läsa. Sedan dess har jag längtat efter tredje delen och nu i januari är den äntligen här. Vad är det då som gör Ferrantes romansvit så bra? Den är ju ibland lite krånglig med alla liknande namn och smeknamn och den är ju onekligen lite pladdrig emellanåt. Men framför allt känns den så oerhört äkta, ingenting verkar vara tillrättalagt för läsaren, man får ta berättelsen som den är. Och det älskar jag.
En jorden-runtresa hann vi med under 2016. Många aktiva resenärer gjorde resan rolig. Jag hade dessutom försökt välja lite olika typer att litteratur, vilket slog väl ut. För min del blev mötet med Sapfo oförglömligt. Jag har också försökt utmana mig själv att läsa mer lyrik och dramatik. Jag har inte läst så värst mycket, men en del blev det i alla fall. Däremot gick det uselt med min plan att läsa böcker ur bokhyllan så det skriver jag inget mer om.
Ja, vad ska man säga om att Akademien tilldelade Bob Dylan årets Nobelpris? Så här när det gått ett tag sedan beskedet, är min upplevelse att det var ett trist val. Ingen författare jag hoppats på och ingen att bli nyfiken på. Ett antiklimax för den som spänt väntar och spekulerar under året. När det gäller de tidigare Nobelpristagarna har jag läst tio noveller/romaner/dikter/dramer av åtta olika författare. Inte särskilt bra, men inte jättedåligt heller. Mest gillade jag Lagerkvists Barabbas och Sibyllan och Steinbecks Vredens druvor.
Jag läste en hel del klassiker under året och en del författare jag länge "sparat". Berta Funcke från 1885 av Mathilda Malling (pseudonym Stella Kleve) är en läsvärd svensk dekadensroman om en ung, loj, modern kvinna. Modern med dåtidens mått mätt. Tjärdalen av Sara Lidman är författarens klassiska debut från 1953. Romanen ställer frågor om vem som är din nästa, frågor som känns mycket angelägna idag. Även Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood känns otäckt angelägen med tanke på den senaste tidens politiska utveckling. Romanen skildrar en tänkbar, fasansfull utveckling i USA där extremt konservativa, sexistiska krafter har tagit över.
Under året testade jag att lyssna på böcker på engelska och det gick över förväntan bra. Förvisso lyssnade jag mestadels på lite "enklare" litteratur, men i alla fall. Jag gillade att slapplyssna på Philippa Gregorys romaner om Tudoreran, mycket spänning, dramatik och romantik. Bäst av de engelskspråkiga ljudböckerna var den klassiska dystopin Fahrenheit 451 av Ray Bradbury.
2016 var ett torftigt bloggår på många sätt. Jag åkte på Bokmässan, men eftersom jag inte kunde motivera för mig själv det rimliga i att spendera mer än 3000 på seminariekort blev upplevelsen rätt tråkig. Mina läsutmaningar har det som sagt mer eller mindre gått åt skogen med, desto roligare har det varit att köra lite olika fredagsutmaningar. Dessa återkommer en bit in på nya året. Att finnas med bland de bästa bokbloggarna enligt Bonniers Bokklubbar var roligt. Övriga kulturella händelser inbegrep besök på Lerinmuséet och i Ernest Hemingways hus i Key West. Båda fantastiska.
Jag har just nu inga särskilda planer för 2017 års läsande och bloggande. Läsa kommer jag så klart att göra och kanske blir jag sugen på att hålla i en läsutmaning senare under året. Själv kommer jag att fortsätta försöka läsa mer utanför bekvämlighetsutrymmet med mer lyrik och dramatik. Och ja, jag ska verkligen försöka läsa lite dammiga alster ur bokhyllan. Men jag kommer också att fortsätta att lyssna på många böcker och då styrs jag av vilka böcker som ges ut i ljudform. Jag önskar er alla ett gott nytt läsår!
