Utslagen

Den här helgen blev det ingenting med något. Har legat däckad av en elak bacill, hoppas på bättring i morgon.

Novell #10 - Mannen som planterade träd

En av årets få omläsningar gjorde jag för att få tröst. Mannen som planterade träd av Jean Giono handlar om en människa som genom hängivet arbete förändrar världen. Boken ingår i utmaningen Läs en novell II, som en novell med något grönt i titeln.

Den gamle ensamme herden - huvudpersonen i Mannen som planterade träd - hade en gång en hustru och en son och han levde på en gård nere på slätten. När han förlorade sin familj drog han sig undan uppe bland kullarna med sin hund och sina får. Där fann han sin mission - att plantera träd och ge liv åt den karga, ökenliknande naturen som åt sig in i människornas hjärtan och gjorde dem ovänliga.

Berättelsen om den stoiske mannen som, närmast Gudalikt, ägnar sitt liv åt att få marken att blomstra är en helt underbar "saga" om vad en människa kan åstadkomma om hon arbetar oförtrutet. Utan att låta sig påverkas av de världskrig som äger rum i närheten fortsätter mannen som planterar träd med sitt värv och resultatet blir paradisiskt. Som läsare blir man varm ända in i hjärteroten av att läsa en berättelse som visar ett alternativ till den moderna människans hektiska liv som baseras på konsumtion och egennytta.

Gionos lyriska prosa är lättläst, samtidigt som den är rikligt fylld av liknelser och metaforer som skapar bilder, dofter och ljudupplevelser hos läsaren. "Vinden spred också en del frön, så att samtidigt som vattnet kom tillbaka uppenbarade sig åter vide och pil, ängar, trädgårdar och blommor, och tillvaron fick ny mening" (s 23).

I den lilla, vackert illustrerade, boken finns också ett underbart efterord av författarens dotter om hur berättelsen skrevs och emottogs. Missa inte detta.

MANNEN SOM PLANTERADE TRÄD
Författare: Jean Giono
Översättare: Pontus Grate
Uppläsare: Anders Tolergård
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag (2006)
Köp: Adlibris, Bokus

Sofies julkalenderbloggstafett

Jag ska vara med i Sofies julkalenderbloggstafett i år också. Temat i år är "en viktig bok", jag planerar att skriva om en författare, vars böcker är viktiga för mig. Här kan ni se alla deltagare och vilka dagar de kommer att skriva.

1. Sofies bokblogg 
2. Sagan om sagorna
3. Elin,Bokslukaren
4. C.R.M. Nilsson 
5. Hanneles bibliotek 
6. Agnes bokblogg 
7. Emeli, Boozen Books
8. Breakfast book club 
9. Sincerely Johanna
10. Camilla, Vad vi läser
11. Rebecca, Bokintresse 
12. Emmelie, Bokmumriken
13. Anna, Stories from the City
14. Hanna, Den läsande kaninen
15. Lyrans Noblesser
16. Lisa, Pantalaimone
17. Lakritsboken, Bokskåpet
18. Elvira, TheWorld I Live In
19. Gabriella
20. Sizzens blogg
21. Sofie Schander
22. Liza, I regnet
23. Boktanken

24. Lilla bus

Tematrio - Fåglar och flygfän

Undrar om det här temat kommer att vara svårare för er än det var för mig? Jag hade i alla fall en hel del fågel-böcker i mina hyllor. Berätta om tre böcker vars titel innehåller referenser till en fågel eller en flygande insekt!

1. Hägern av Lise Tremblay var en av fjolårets allra bästa böcker. Den utspelar sig i en kanadensisk avfolkningsbygd och är mycket realistisk.

2. I Korparna av Tomas Bannerhed skildras fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Så vackert, så smärtsamt vackert.

 3. Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter är en helgalen gestaltning av hur sorg vänder upp och ner på tillvaron för att därefter bli "den väv personligheten består av, ett underbart kaos".


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Den store anonyme av Nelly Sachs

Nelly Sachs föddes 10 december 1891 (notera datumet) i Tyskland. Hon var av judiskt ursprung och hennes tidiga verk brändes på bål under det tidiga 30-talet. Sachs lyckades, med hjälp av bland annat Selma Lagerlöf, undkomma krigets Berlin i ett flygplan till Sverige 1940. Hennes författarskap kom att präglas av detta byte av hem och språk. Likt andra författare som förlorat sitt språk och sitt ursprung tycks Sachs ha funnit ett slags hem i sitt språk, i ett mycket unikt sätt att uttrycka sig. 1966 tilldelades hon Nobelpriset med motiveringen ”för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde”. Att Sachs "tolkade Israels öde" var dock inte oomtvistat; samtidigt som hon ansågs ge röst åt dem som inte längre kunde berätta, kritiserades hon för att, som en överlevande, gestalta vad de som inte överlevt upplevt. Med åren utvecklade Sachs allt mewr omfattande psykiska svårigheter och hon vårdades periodvis på mentalsjukhus p g a en svår paranoia.

I Den store anonyme har Aris Fioretos sammanställt tidigare opublicerade dikter, privata anteckningar, tal vid prisceremonier och lyrisk dramatik. I ett informativt och mycket intressant förord av Fioretos beskrivs en del teman i texterna som relateras till händelser i Sachs liv. Bland annat framkommer att Sachs upplevde en olycklig kärlekshistoria som ung, som senare återkommer i hennes dikter om ensamhet, sorg och övergivenhet. Sachs ska även ha varit med om något traumatiskt som ledde till att hon förlorade talförmågan och även detta förekommer som ett tema i hennes texter.

"Har inte tid att skriva - måste lida.
...
Beckomberga - dårhus - och ändå räddningen. Samlat lidande samlat uthärdat."

I texterna märks även Sachs intresse för det magiska, det andliga. Här finns många referenser till både judiska och kristna föreställningar om död och återuppståndelse.

Som läsare upplever jag att jag känslomässigt kastas hit och dit under läsningen, jag kan uppleva smärtan bakom en del ord och jag förundras över hur författaren sätter ihop orden till något betydelse-bärande. Men här finns också många referenser som går mig förbi och delar av texterna förblir ogripbara.

DEN STORE ANONYME
Författare: Nelly Sachs, i urval av Aris Fioretos
Översättare: Margaretha Holmqvist
Förlag: Ersatz (2010)
Köp: Adlibris, Bokus