April månad har redan inletts och det är hög tid att resa vidare, denna gång mot Afrika. Här kommer lite information om böckerna, som jag har lånat av förlagen. I slutet av månaden skapar jag ett inlägg som ni kan posta era länkar i. Jag har läst några av böckerna sedan tidigare (Coetzee, Tadjo och Adichie) och hoppas hinna läsa de flesta av de andra. Vilka böcker lockar er mest?
Onåd - J.M. Coetzee (Sydafrika)
En vit medelålders universitetslärare i Kapstaden, David Lurie, har en affär med en av sina kvinnliga studenter. När deras förhållande avslöjas ställs David inför skolledningens krav: han skall inte bara erkänna utan även visa sin djupa ånger offentligt. Men det vägrar han gå med på. ”Mitt försvar bygger på begärets rättigheter” hävdar han. Han väljer själv att sluta och upptäcker snart att vänskapskretsen vänder sig bort från honom. David drar sig undan till dottern Lucys lantgård. Han hjälper henne med grönsaksodling och med hennes hundpensionat. Han arbetar även på ett djursjukhus i närheten. Sakta börjar David komma till rätta med livet. Men i området som nästan helt befolkas av svarta håller maktbalansen på att skifta. En dag dyker plötsligt tre svarta män upp på gården och Lucy blir brutalt våldtagen. Davids ”civiliserade” värld vänds upp och ner och han blir rasande när Lucy vägrar att polisanmäla våldtäkten. Hon envisas med att bo kvar på gården, i vanära, i onåd.
Onåd är en omskakande roman om det nya Sydafrika, ett samhälle där inget är svart eller vitt, där både svarta och vita beter sig illa. Det börjar som en banal historia, men snart upptäcker man att det finns ett märkligt sug i berättelsen. Man läser i ett andetag och med en fascination som bara de allra bästa författarna kan ge oss.
Vi behöver nya namn - NoViolet Bulawayo (Zimbabwe)
NoViolet Bulawayos Bookerprisnominerade roman om 9-åriga Darling i kåkstaden. Familjens hem har förstörts av president Mugabes ”krigsveteraner” i Zimbabwe. Darling växer alltså upp i en allt annat än barnvänlig miljö, men hon är smart och uppfinningsrik så hon klarar sig trots allt ganska bra. På dagarna hänger hon med sina kompisar, Chipo, Sbho, Gudvet, Horungen och Stine. De rör sig mellan Paradise, kåkstaden där de bor, och rikare villaområden där de främst ägnar sig åt att stjäla. Någon skola finns inte längre, och Darlings pappa har inte synts till sedan han reste till Sydafrika för att jobba. Själv vill hon mest av allt flytta till sin moster i ”Detrångtmishigan” (Detroit, Michigan) USA.
Det här är en omskakande och nervigt vital skildring av en ung flickas vuxenblivande – från hennes liv och tillvaro i den fattiga kåkstaden i det sönderfallande Zimbabwe till exilen i USA med allt vad den för med sig av nya, uppslitande erfarenheter. Ett utdrag ur romanen har belönats med Caine Prize for African Writing, ett annat publicerades i senaste numret av den svenska utgåvan av Granta.
True murder - Yaba Badoe (Ghana)
Elvaåriga Ajuba har kommit till England från Ghana. Hennes pappa har lämnat henne på en internatskola i Devon, där hon försöker förstå vad det egentligen var som hände hennes mamma hemma i Accra. På skolan träffar hon den utåtriktade Polly Venus, vars familj hon snart blir involverad i. När flickorna en dag hittar rester av vad som visar sig vara två spädbarn på Pollys vind inleder de en egen brottsundersökning, inspirerade av mordgåtorna i favorittidningen
True Murder. Samtidigt som de två flickorna gräver sig djupare ner i Pollys familjehistoria börjar det gå upp för Ajuba vad som hänt i hennes egen familj. Speglarna börjar tala till henne.
Yaba Badoe är dokumentärfilmare, journalist och författare. Hon haren examen från Cambridge och har jobbat på BBC. Hennes prisbelönta dokumentärfilm
The Witches of Gambaga, som handlar om en grupp kvinnor i Ghana som dömts till att leva som häxor, har visats på festivaler världen över.
True Murder är hennes debutroman. Det är en spännande och mångbottnad roman som utspelas i en klassisk brittisk internatskolemiljö. Yaba Badoe delar sin tid mellan England och Ghana.
Enstörig - Nina Bouraoui (Algeriet)
"Jag tror att jag är rädd för livet, så som det har givits mig, erbjudits mig. För jag har alltid en känsla av att jag inte har något val. Att jag är tvungen att följa andra människor, världen. Tidens gång. Det är som en tillintetgörelse att veta det." Året är 1979. Tolvåriga Alya bor i Alger. Hon för dagbok, om familjen, om rädslan för en kommande katastrof, om saknaden efter Sami, hennes vän och syskonsjäl som oförklarligt är försvunnen.
Den fransk-algeriska för fattaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag.
Drottning Pokou : Concerto för ett offer - Véronique Tadjo (Elfenbenskusten)
Enligt legenden kastade drottning Pokou sin ende son i floden för att befria sitt folk. Tack vare hennes offer kunde kungariket Baule grundas och hon själv utropas till drottning. I
Drottning Pokou omtolkar Véronique Tadjo denna betydelsefulla myt. Vem var Pokou egentligen? Var hon en amazon och frihetshjälte? Eller var hon en maktgalen härskare som gjorde vad som helst för att få regera över sitt folk? I fem olika berättelser, med fem olika slut, ställer Tadjo frågor om kvinnors relation till makt och våld. I en version låter hon Pokou följa sin son ner i vattnet där hon förvandlas till en havsgudinna. I en annan offrar hon inte bara sin son utan också sin man för att erövra makten. Men myten om drottning Pokou anknyter också till våra dagars Elfenbenskusten med allt vad det innebär av etniska konflikter och politiskt kaos.
Véronique Tadjo är född 1955 och kommer från Elfenbenskusten. För närvarande är hon bosatt i Sydafrika. Hon har skrivit ett flertal romaner och är också verksam som barnboksförfattare och konstnär.
Alla borde vara feminister - Chimamanda Ngozi Adichie (Nigeria)
Första gången författaren Chimamanda Ngozi Adichie blir kallad feminist är hon fjorton år. "Det var inte någon komplimang. Det hörde jag på tonen – det var en ton som hade passat ett yttrande som: 'Du är ju för terrorism.'" Istället för att värja sig mot ordet bestämmer sig Chimamanda Ngozi Adichie för att göra det till sitt, och strunta i omgivningens invändningar om att alla feminister är olyckliga och ogifta manshatare, att feminism är något i grunden oafrikanskt och att riktiga feminister inte bär läppglans.
Alla borde vara feminister är Chimamanda Ngozi Adichies personliga och inspirerande upprop för en feminism som angår oss alla och som lyfter blicken ut mot världen. Texten är från början ett bejublat TED-talk som setts av över två miljoner människor på Youtube, och som samplats av Beyoncé i låten ***Flawless.
