Här kommer en till lucka nr 20 i
Sofies bokbloggs julkalender, den första kom redan i morse hos
Agnes bokblogg. Hon skrev om en ungdomsbok jag blev nyfiken på. Morgondagens första inlägg kommer ni att hitta hos
Boktanken.
Jag letar ofta efter böcker som speglar föräldraskap genom adoption eftersom jag, likt alla andra, gärna vill läsa berättelser som speglar min erfarenhet. I år hittade jag två böcker som båda är fantastiskt bra, om än helt olika. De här böckerna är dessutom två av årets bästa överlag.
I
Bära barnet hem av Cilla Naumann reser en mamma tillsammans med sin son till hans födelseland, för att han ska få träffa sin biologiska mor. Vi får följa moderns tankar inför och under denna resa och även hennes förberedelser och funderingar inför den första resan. Den resa som gjorde henne till mamma. Att adoptera innebär den största tänkbara lycka, men i denna finns alltid ett stråk att oro. Bygger min stora glädje på någon annans sorg? Och vid återresan dyker frågan om barnets tillhörighet upp, en rädsla att bli bortvald väcks. Samtidigt som modern gör denna återresa tillsammans med sonen har hennes egen mor påbörjat sin resa - in i glömskan. Parallellt med berättelsen om adoptivmodern får läsaren också lära känna Ana, kvinnan som växte upp på barnhem och nu ägnar sin tid åt att ta hand om andras barn. Längtan efter, och rädsla inför, beroende och tillhörighet är stor och vikten av vetskap om sitt ursprung så tydlig.
Naumanns berättelse har ett innerligt tonfall som gör att jag som adoptivmamma omedelbart känner igen mig. Berättelsen är äkta och speglar ambivalensen som finns kring att adoptera. Här får alla starka känslor plats. Språket är rikt på metaforer och poetiskt, utan att vara ens ett uns överlastat. Det här är helt enkelt så bra det kan bli.
BÄRA BARNET HEM
Författare: Cilla Naumann
Förlag: Natur & Kultur (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Dagens bok, Feministbiblioteket, Bokhora
I
Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang träffar vi hönan Knopp, en höna som har mycket stark egen vilja och stor förmåga att fantisera om olika mer eller mindre tänkbara framtidsutsikter. Hon är också en mycket nyfiken och modig liten höna, som tröttnat på att värpa ägg efter ägg bara för att se bondens fru komma och ta dem ifrån henne. Knopp bestämmer sig för att vägra värpa och försöka rymma. Friheten utanför ladan lockar och drömmen är att få ruva ett ägg och få en liten kyckling. Med stor tur lyckas Knopp levande lämna ladan och dessutom lyckas hon hitta ett övergivet ägg ute i trädljungen. Det är bara att börja ruva. När ägget väl kläcks visar det sig dock att det inte var ett hönsägg hon ruvat, för ut kommer en liten andunge. Olikheterna gör dock inte Knopp mindre benägen att skydda sin lilla unge och överösa den med kärlek, trots att tuppen och de andra hönorna hånar henne för att ungen är av annan sort.
"Knopps tankar var i en enda röra, men hon var allt annat än skamsen. Hon hade ruvat sitt ägg med hela sin själ. Hon hade önskat att han skulle födas. Hon hade älskat honom ända sedan han låg i ägget. Hon hade aldrig funderat över vad som fanns inuti. Visst, han är en and, ingen kyckling. Vem bryr sig? Han vet ändå att jag är hans mamma!"
Berättelsen om den lilla frihetslängtande hönan är lättläst och säger mycket om både höns och människor. Den lilla hönan grubblar en del över meningen med livet och oroar sig för att inte kunna lägga ägg och få en liten kyckling. Detta är tankar de flesta som längtat efter barn lätt kan känna igen sig i. Sun-Mi Hwang lyckas så befriande enkelt beskriva alla svåra tankar och alla starka känslor ett efterlängtat föräldraskap medför, den här boken är en liten pärla jag hoppas att många kommer att upptäcka.
HÖNAN SOM DRÖMDE OM ATT FLYGA
Författare: Sun-Mi Hwang
Översättare: Ninni Holmqvist
Illustratör: Nomoco
Förlag: Norstedts (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Annas bokblogg, Kulturbloggen
