Den här sommaren kan bli min död

Det är sommar, den sista sommaren då Fanny är ett barn. Efter sommaren börjar hon sjuan och då är man ju ungdom. Att vara ungdom innebär att man läser ungdomsböcker, vågar sova över hos kompisar, kan köpa bindor på ICA och har en pojkvän. Och en hel del andra saker. Saker som Fanny absolut inte vågar. Egentligen är hon rädd för ganska många saker och hon har en hel del tvångsmässiga ritualer för sig för att hantera sin rädsla. Hon kan t ex inte dricka något som hällts upp när hon inte varit närvarande och hon har en lång kvällsprocedur för sig för att kunna sova. Sista sommarlovet som barn tar Fanny itu med sina rädslor genom att skapa en lista med 10 saker hon ska genomföra. En del saker kan hon nog lyckas med ganska lätt, men hur ska hon göra för att bli en mer positiv person? Och hur skaffar man sig en pojkvän?

Fanny är en orolig, ångestfylld tjej och författaren lyckas att på pricken få fram detta på ett mycket nyanserat, inkännande och trovärdigt sätt. Berättaren är Fanny själv och när jag läser känns det som om jag har ett samtal med en liten tjej som behöver någon att anförtro sig åt. Och jag känner mig glad över att vara denna någon som får ta emot Fannys berättelse. Dessutom är Fannys berättelse mycket lärorik, utan att innehålla några tråkiga pekpinnar. Innehållet bygger på tanken att man ska försöka träna sig på de saker man tycker är obehagliga för att övervinna sina rädslor. Klassiskt KBT-tänkande som fungerar bra i många fall. Och när inte den egna träningen hjälper för att hålla oron i schack dyker det upp vuxna i boken som vet hur man ska prata med barn om rädsla. Klockrent, helt enkelt!

"Sommarlov!
Hurra! tänker du. Det gör inte jag. Den här sommaren har jag fruktat i flera år – eller i alla fall det senaste året. Varför då? Jo, för att det här är min sista sommar som oförstört och oskyldigt litet barn."

Trots att Den här sommaren kan bli min död handlar om allvarliga saker, är den långt ifrån en tråkig bok. Fannys sätt att fundera kring livets otäckheter är humoristiskt gestaltat och leder till många glada fniss under läsningen. Hennes möte med Karin Boye och lättnaden över att överleva detta är härligt skildrat. Det visar sig dessutom att Fanny är som mest modig när det är som viktigast.

Sammantaget är detta en av de absolut bästa böckerna jag läst om barns oro. Författaren tar känslorna på allvar, samtidigt som hon lyckas visa hur man kan bemästra svårigheter. Detta är en kanonbok jag ska sätta i händerna på dottern när hon börjar 6:an.

DEN HÄR SOMMAREN KAN BLI MIN DÖD
Författare: Malin Stehn
Förlag: Opal (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokfreak, Vargnatts bokhylla

Möte med Jonas Hassen Khemiri

Om ni hade frågat mig igår om Jonas Hassen Khemiri hade jag sagt att han är en lysande författare och en briljant debattör. Helt klart skulle jag fokuserat på hans begåvning och förmåga att gestalta och uttrycka sig. Idag har jag haft förmånen att få träffa honom tillsammans med en liten bokcirkelgrupp och därefter lyssnat på en föreläsning där han berättade om viktiga platser (biblioteket) och böcker (bland annat Italo Calvinis Om en vinternatt en resande) och sin senaste roman Allt jag inte minns. Om jag skulle beskriva honom nu skulle jag lyfta fram hans värme och intresse för att samtala och lyssna i lika hög grad som jag skulle betona hans intellektuella kvaliteter. Khemiri ger helt enkelt intryck av att vara en mycket trevlig människa.

Vi samtalade om hans bok utifrån teman som kärlek, pengar, skuld, minnen och frånvaron av minnen. Han berättade också att boken om Samuel inte alls blev som han tänkt sig. Han hade börjat skriva på en berättelse om kärlek när en god vän valde att avsluta sitt liv, vilket ledde till ett utforskande av hur bilden av människa konstrueras och hur ett dödsfall kan få de överlevande att agera.

Samtalet och föreläsningen handlade också om vad som är verkligt, vad som är konstruerat och om hur man kan skapa något bestående. När Khemiri berättade om sin mormor och hennes förlust av sina minnen var det många av oss som blev berörda. Kanske kan man säga att Allt jag inte minns handlar om tomhet och om människans försök att fly tomheten. Läs boken om ni inte gjort det. Och håll tummarna för ett Augustpris.

Och ja, jag fick så klart min bok signerad.

Tematrio - Verklighetsflykt

Ibland är verkligen den verkliga världen svår att förhålla sig till. Och efter att under ganska lång tid ha läst många böcker som handlar om trasiga människor i svåra situationer behöver jag definitivt lite verklighetsflykt. Samtidigt brukar jag inte vara särskilt förtjust i feel-good och romantik. Kanske passar mig andra världar bäst? Berätta om tre böcker som lättar upp i tillvaron!

1. Trots ett språkbruk jag försöker undvika kunde jag inte låta bli att knycka veckans speciella temabild. Narnia av C S Lewis är nämligen en värld jag gärna flyr till. Både böckerna och filmerna går bra, gärna tillsammans med dottern.

2. Samma gäller så klart Harry Potter. Böckerna har jag läst 4 ggr vid det här laget och filmerna har jag sett oräkneliga gånger med dottern. Snart är det dags att läsa böckerna tillsammans med henne.

3. Anne på Grönkulla längtar jag just nu efter. Jag har faktiskt inte läst böckerna, men har lyckats köpa en del av dem. Kanske de vore härlig julläsning. Men jag skulle nog allra helst vilja se TV-serien.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Om det var krig i Norden

Nästa vecka ska jag föreläsa för lärarna på en högstadieskola om nyanlända elevers traumatiska upplevelser och behov av stöd. Jag kommer att prata lite om situationen i Syrien, vad människor drabbas av under flykt och om hur man mår av all misstro under asylprocessen. Jag kommer också att prata en hel del om vilket stöd barnen behöver i skolan. Vi kan utgöra en avgörande skillnad för barnen som kommer hit genom att skapa struktur i kaos, genom att se och bry oss om och genom att hjälpa till att normalisera reaktioner. Framför allt är det viktigt att vi ser hela barnen, att vi ser både deras svårigheter och deras styrkor. Vi kommer också att lyssna till en del av Mustafa Cans vinterprat med intervjuer med flyktingbarn i läger. "Längtan efter vanlighet. Att vara på flykt, men egentligen bara vilja förbli sig själv."

Jag kommer att inleda med att läsa högt ur Janne Tellers Om det var krig i Norden, den bok som allra bästa gestaltar hur det skulle vara att tvingas fly. Jag hoppas att vi ska kunna göra verklighet av min dröm att alla elever ska få läsa och diskutera den här boken. Janne Teller skildrar i sin text vardagen i samband med krig, flykt och anpassning till det nya landet. Att föreställa sig hur pojken i berättelsen, under stor fara för att bli träffad av krypskyttar, springer över Sergels torg med hinkar för att hämta vatten, gör kriget verkligt. Även mottagandet i Egypten och deras inställning till de okultiverade människorna från norr är tankeväckande. Hoppas jag.

Paris

Vaknar och läser med fasa om attentaten i Paris. Gråter med de drabbade och våndas över världen. Läser med irritation om hur man gör sandlådepolitik av det hela genom att tjafsa om att Åsa Romson uttryckt sig mindre genomtänkt (om än rätt i sak) på Twitter. Och överväldigas av alla som nu tycker att vi måste stänga gränserna. Förstår inte hur människor tänker. Hur kommer man fram till att det är bättre att de syriska ungarna dör än att vi får lite mindre överflöd i Sverige?

Försöker hitta tröst i litteraturen och kommer snart att tänka på den franske författaren Jean Giono och den bästa bok jag läste under förra året: Mannen som planterade träd. En liten tunnis med ett ofantligt stort och viktigt innehåll. Med ett lyriskt, metaforrikt språk visar författaren hur den enskilda människan genom hängivenhet kan förändra världen. Den här novellen/romanen vill jag verkligen uppmuntra alla att läsa, särskilt en dag som denna.